Det var i början på oktober. Den lite tjockare jackan hade precis åkt ner från vinden för nu var sensommarvärmen utbytt mot horisontellt piskregn. Som över en natt började den smyga sig på – julen.

En efter en ploppade tecknen upp i form av juleskum, lussebullar och chokladkalendrar. Framför centralstationen var en gigantisk julgran med färgglad belysning plötsligt monterad. Matbutikerna verkade ha startat en tävling om vem som börjar sälja julmust först. I OKTOBER?! Vad hände med den outtalade regeln FÖRST halloween, SEN jul? Hela Öland kryllar av pumpor i alla dess färger och former, men vad ska vi dem till nu när hela stan redan är utsmyckad med lysande snöflingor och övergångsställen som spelar Bjällerklang?

Som ni säkert har räknat ut vid det här laget tillhör jag en grupp som inte direkt älskar julen, men vem har egentligen accepterat att vi ska julpynta fem månader om året?

Nu har det snart gått fem månader och februari börjar lida mot sitt slut. Vi har passerat alla hjärtans dag och vi närmar oss fettisdagen (semlorna har visserligen funnits hos bagerierna sedan innan jul, men det blir en annan krönika). Påsken är närmare än julen men granen vid centralstationen står fortfarande och blinkar som att det inte fanns någon morgondag.

Hur blev det så här? Som ni säkert har räknat ut vid det här laget tillhör jag en grupp som inte direkt älskar julen, men vem har egentligen accepterat att vi ska julpynta fem månader om året? Det är alltså 150 av 365 dagar – 41% av hela året.

Jag vet inte vem jag ska ringa för att få bukt på det här problemet (ja, det är ett problem). Är det Stefan Löfven, Johan Persson eller min lokala Ica-handlare?

Med vänlig hälsning
Grinchen