Varför känns det som att det jag gör är helt meningslöst? Jag menar, jorden går väl inte under bara för att jag skulle lägga en plastförpackning i hushållssoporna?

Jag har sett det i flera år nu, hoppet som tappas bara några dagar efter januari är över. Engagemanget tryter och livet kommer ikapp en.

”Får vem som helst kommentera hur vacker man är?”