Jag har sett det i flera år nu, hoppet som tappas bara några dagar efter januari är över. Engagemanget tryter och livet kommer ikapp en. Den där drömmen man hade att ”nästa år tar jag tag i mitt liv”-citat som sägs fler gånger under december månad än resten av hela året. Skulle man föra statistik över de nyårslöften som lovas mest skulle jag inte bli förvånad om ”jag ska sluta röka” och ”nu ska jag äta nyttigare” är klara toppfavoriter. Hur många lyckas faktiskt sluta röka eller äta nyttigare? Jag har haft ett nyårslöfte, vad jag kommer ihåg i mina korta år. Jag skulle dag ett göra en situp, dag två skulle jag göra två situps och dag tre, tre situps. Tills den sista dagen på året skulle göra 365 situps.
Det var en rolig utmaning tyckte jag, 365 situps under en dag hur svårt är det då? Ja, det kommer jag tillbaka till.
Nu har jag tränat på gymmet sen 6 år tillbaka och varje år ser jag samma sak, jag ser energin i människor ögon, glöden som säger att nu gör jag det, i år kommer jag göra det. Efter julen med alla godheter den bjuder på och ledigheten fram till nyår. Sen är det januari och det nya året har faktiskt börjat. Nyårslöften ska införlivas och nu ska alla till gymmet. Jag brukar ge dom till mitten av mars. Där brukar jag se en skillnad i ögonen.
Eller rättare sagt, jag ser inga ögon.
För de kommer inte till gymmet. Någonstans på vägen har gnistan förlorats, viljan att skapa ett nytt liv är tufft. Det är det. Vi är så vana att gå i samma fotspår som vi skapat, samma rutiner och samma val.
Men i år har jag sett en skillnad. För någon dag sen var det fullproppat på gymmet. Varenda maskin, station och bänk var upptagen. Ögonen såg annorlunda från tidigare år. Gnistan var kvar. Då var det inte ens rusningstiderna på gymmet. Kommer det hålla den här gången? Jag vågar nästan sätta ett lillfinger på det. Kommer detta hålla till 2030?
Hur långt kom jag då med mitt egna nyårslöfte? Inte ens halvvägs. Jag slutade strax över 100. Det är ungefär till april. Jag hoppas att ni detta år lyckas bättre än vad jag gjorde.