Sandra Penzo är en stor filmskapare i en liten stad

Sandra Penzo är en filmskapare som speglar egna erfarenheter i hennes filmer. Filmerna handlar om psykisk ohälsa och våld mot kvinnor, saker som Sandra själv har upplevt i sitt liv. Hon har brottats med psykisk ohälsa och ätstörningar i livet men tagit hjälp och lärt sig leva med hennes sjukdomar. Filmerna är till för att uppmärksamma och hjälpa personer som befinner sig i samma situation som hon själv har gjort.

Sandra Penzo är 27 år, född i Karlskrona och har bott där hela livet. Hon jobbar som personlig assistent men är också skådespelerska, modell, regissör, producent, manusförfattare, fotograf och projektansvarig.

Den som haft störst betydelse i hennes kulturintresse är hennes farmor.

– Hon tog med mig på väldigt många olika saker: utställningar, teatrar, cirkus och musikframträdanden, säger Sandra Penzo.

I gymnasiet hade hennes kompisar tillgång till en fotostudio och där föddes hennes intresse att modellera.

– Jag anmälde mig till modelltävlingen Top Model Kalmar och kom topp tre. Jag gillar att vara modell för att man får ha på sig roliga kläder och göra konstiga poser, säger hon.

Efter tävlingen valde Sandra att testa lyckan hos flera agenturer. Alla sa att bilderna var fina men hon var alldeles för kort för att lyckas som modell.

– Jag blev självklart ledsen, men samtidigt tänkte jag att då kör jag själv. Ingen ska säga åt mig vad jag kan göra eller inte, säger hon.

Livegreen gav Sandra chansen

Sandra tog då kontakt med en lokal festival i Karlskrona som heter LiveGreen.

På festivalen finns recycling fashionshow där man är modell och går på catwalk i kläder av återvunnet material.

– Första året var jag bara modell. Andra året hade jag ingen outfit så då gjorde jag en själv. Jag fick då reda på att jag inte kan sy, men jag kan klistra, säger hon och skrattar.

Detta var Sandras första stora projekt. Hon tyckte det var så pass kul att hon började leta efter andra projekt.

– LiveGreen var bara på sommaren och jag längtade alltid efter det. Till slut insåg jag att jag måste ha andra saker att göra resten av året, säger hon.

2015 hittade hon något att göra. Hennes mamma tipsade om en revy som sökte folk. Sandra sökte och fick en roll direkt.

– När jag höll på med det kan jag inte förstå varför jag väntade så länge med det. Det tog också bort min ångest över att stå på en scen. Det som är roligt med revy är att alla som är med blir som en familj. Scenerna går väldigt snabbt så man får göra väldigt mycket olika saker och så är det väldigt många kostymbyten, säger hon.

2016 tog hon även över ansvaret som projektansvarig för Recycling Fashion Show.

– När jag tog över så valde jag att inkludera alla personer som ville gå modell. Eftersom jag blev nekad över hur min kropp såg ut så tänkte jag inte neka personer bara för att dem inte har den klassiska modell kroppen. Jag ville bryta mallen för hur modeller kan se ut.

Filmkarriären startar tack vare revyn

2017 började hennes filmkarriär. Ali Al-Saqr fick en förfrågan att filma revyn som Sandra var med i och fick då upp ögonen för henne och hennes skådespeleri. Han ville ha Sandra som huvudroll i sin film DU och JAG.

– Efter den filmen hamnade jag i depression efter ett dåligt förhållande. Den perioden mådde jag väldigt dåligt men jag tänkte ändå på hur jag kan hjälpa personer som befinner sig i samma situation, säger hon.

Då fick Sandra idén att göra en film som heter Wonderful Days.

– Det är min helt egna film. Jag skrev manuset, regisserade, producerade och hade huvudrollen, säger hon.

Wonderful days handlar om en tjej som lider av psykisk ohälsa. Hon börjar självmedicinera med droger och alkohol för att må bättre. Detta skapar då ett missbruk hos tjejen och det går så långt att tjejen vill ta sitt eget liv. Ifrån den punkten ska tjejen ta sig igenom fyra helveten för att överleva.

– Filmen är till för att förklara psykisk ohälsa för personer som inte vet vad det är för något. Vissa saker inom psykisk ohälsa kan man inte sätta ord på, därför har jag valt att visualisera det istället, säger hon.

Filmen hade premiär i december 2018.

– När filmen hade premiär satt jag och skakade under hela visningen. Det kändes väldigt jobbigt och väldigt naket att visa den eftersom den var baserad på mitt eget liv och mina egna problem, säger hon.

Vårdcentralen hjälpte inte till med dem psykiska problemen

Sandra valde att ta en paus från filmskapandet för att ta tag i hennes psykiska problem.

– I samband med filmen vägde jag 46 kilo. Jag kontaktade vårdcentralen och sköterskan i telefonen sa åt mig att testa att dricka yoghurt. Jag svarade tillbaka att jag inte ätit något på tre dagar och fick tillbaka ”att du äter är inte sjukvårdens ansvar, det är ditt eget ansvar” som svar, säger hon.

Efter det samtalet var Sandra fortfarande fokuserad på att skaffa hjälp, så hon ringer ätstörningsenheten på sjukhuset och får hjälp direkt. Hon fick en remiss till psykiatrin och där inser de att hennes problem är allvarliga. Hon sattes först i kön men det tog ändå sex månader innan hon fick någon hjälp.

– Det känns skönt att de på ätstörningsenheten och psykiatrin tog mig på allvar och hjälpte mig med mina problem. Det tog två år av hjälp innan jag lärde mig att leva med min ätstörning, säger hon.

Under dessa två åren gjorde Sandra ett projekt. En kortfilm som heter ”ettusenfemhundra”.

– En kväll låg jag och kollade Instagram och fick syn på ett inlägg från Filmregion Sydost om en kortfilmstävling som heter Tellus. Det var nio dagar till deadline och jag tog det som en utmaning, säger hon.

Samma kväll ringer hon sitt team och alla går med på att göra en kortfilm. Två dagar senare är manuset klart. Dagen efter att manuset är klart filmar de in, resten av tiden redigerar de filmen och lämnar in den en dag innan deadline.

Filmen handlar om vad som händer från att du får psykisk ohälsa till att du får hjälp eller inte.

2019 vinner filmen tävlingen Tellus och som pris går den vidare till Novemberfestivalen.

Vinner två pris på Novemberfestivalen

På Novemberfestivalen vinner filmen pris för bästa originalmusik som är gjord av Sebastian Chavez och Manda Månsson.

Idag jobbar Sandra på en kortfilm som heter ”Ber inte om det”. Den handlar om elva kvinnor som har blivit utsatta för sexuellt övergrepp, våld i relation och sexuella trakasserier.

Kortfilmen har deltagit i och vunnit tävlingen Tellus samt gått vidare till Novemberfestivalen. Där vann den hederspris. Priset går till en film som inte vunnit något annat pris men som juryn ändå vill uppmärksamma. Filmen är 15 minuter lång och är filmad i ”one shot”, en tagning.

– Filmen har ännu inte släppts för jag vill att den ska släppas på en dag som har betydelse för kvinnor, säger hon.

Sandra berättar också om en massa andra projekt hon är involverad i. Efter intervjun ska hon iväg till en studio och spela in musik som ska delta i en tävling som P4 Blekinge anordnar. Men hon avslutar med att skämta lite om framtiden.

– Mitt team vill väldigt gärna göra en komedi, men jag är mycket bättre på att få folk må dåligt än att få folk att skratta, säger hon och skrattar.