Webb-TV: Vad tycker kalmarborna om public service

All information nedan är hittad i reportrar utan gränsers rapport om hoten mot public service.

Det senaste årtiondet har tonen mot public service hårdnat markant i samhällsdebatten. Vissa politiker har gått så långt som att föreslå att statligt finansierad radio och tv helt ska avskaffas.

Andra kräver hårdare politisk styrning och att journalister som sprider ”fake news” ska kunna få löneavdrag eller sparkas.

– Vi har sett en slags motreaktion från konservativa, marknadsliberaler, populister och nationalister, som reagerar på vad man uppfattar som en progressiv dominans, säger Lars Anders Johansson, kulturskribent och tidigare chefredaktör på tankesmedjan Timbros tidning Smedjan.

Eller annorlunda uttryckt: Att public service är vänstervridet.

Det har länge funnits stort riksdagsstöd bakom idén om att public service ska ha ett brett programutbud. Men Moderaterna och Kristdemokraterna har i dag bytt fot och förespråkar att uppdraget ska bantas. Skattemedel ska inte bekosta sport och underhållning, utan fokus bör ligga på den dyra, samhällsviktiga information som privat media inte vill eller kan erbjuda, menar de.

Också Kristdemokraternas partistyrelse beslutade under hösten 2019 att ta fram förslag på hur public service framöver ska smalnas av. ”Public service är viktigt, och dess trovärdighet är inte betjänt av att sända krimskrams”, svarade KD:s kulturpolitiska talesperson Roland Utbult på en enkätfråga från SR:s Kulturnyheterna.

Lite av varje eller bara nyttigheter? Grönsakerna på public service-tallriken är nyheter, fördjupande samhällsprogram, regional bevakning, stort kulturutbud, program på svenska och minoritetsspråk – kort sagt tv och radio i allmänhetens tjänst.

Men, går tanken, om det inte finns något godis med i mixen, som Melodifestivalen, så uteblir publiken. Och då får färre i sig de nyttiga grönsakerna. I det långa loppet förlorar public service sin legitimitet.

När public service-skatten klubbades i riksdagen 2018 stod samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna bakom beslutet. SD motiverade sin nejröst med att den nya finansieringsformen inte föregåtts av reformer för att stärka opartiskheten.

Public service måste vara opartiskt och sakligt – det är ett krav i sändningstillståndet. Men opartiskheten ifrågasätts allt oftare. Både av politiker och av ”alternativmedia”, som numera utgör en större del av medielandskapet än tidigare och som har kritik av traditionella medier och public service som ett av sina huvudbudskap.

En gräns passerades

I februari i år fick många svenska publicister skrämselhicka. Då begärde Sverigedemokraterna att riksdagens kulturutskott skulle kalla till sig cheferna för SVT och SR för att diskutera två inslag som partiet ansåg brista i opartiskhet och saklighet.

Missnöjda lyssnare och tittare kan anmäla program till Granskningsnämnden, som prövar saken. Men att riksdagsledamöter skulle dryfta enskilda publiceringar var någonting helt nytt och väckte farhågor om politisk styrning.

Begäran avslogs i utskottet och fick kritik av samtliga övriga riksdagspartier. En som reagerade starkt då var SVT:s vd Hanna Stjärne.

– En av huvuduppgifterna för journalistiken, kanske den främsta, är att granska makten. Därför är det väldigt viktigt att det finns ett tydligt avstånd mellan journalistik och politik, att det inte finns någon anledning att tänka att politiker försöker påverka journalister, säger hon i dag.

Vänstervridning inom journalistiken?

Ofta hänvisar kritiker till en studie från 2012 av medieprofessorn Kent Asp, som visade att den svenska journalistkåren i högre utsträckning än befolkningen i stort sympatiserar med de rödgröna partierna, vilket många har tolkat som bevis för vänstervridningen.

På frågan ”Vilket parti tycker du bäst om i dag?” svarade över 80 procent av de tillfrågade SVT- och SR-journalisterna S, V eller MP.

Det var relativt få journalister som ingick i enkäten, bara omkring 100 från vardera bolag. I den tillfrågade gruppen fanns dessutom allt från barnprogramledare till ljudtekniker – alltså inte nödvändigtvis nyhetsreportrar.

Dessutom drog resultaten åt olika håll. Stödet för V var drygt 12 procentenheter högre bland de public service-anställda än hos allmänheten. Men stödet för S var samtidigt 16 procentenheter lägre. Störst var skillnaden när det kom till MP, som 53 procent av public service-anställda jämfört med 12 procent av allmänheten svarade var bästa parti.

Men svarsfrekvensen var på över 60 procent, och studien var vetenskapligt korrekt.

Det är alltså belagt att svenska public service-journalister 2012 stod till vänster om allmänheten. Men går det att utifrån det dra slutsatsen att public service-journalistiken har en vänsterslagsida?

Vänster aktivister är med i ”på spåret”

Lars Anders Johansson, som själv är före detta nyhetsjournalist på SVT, anser att det finns en vänsterliberal slagsida hos public service.

– Samtidigt har jag högt förtroende för professionalismen och för SVT som nyhetskanal.

Problemet är inte nyhetsprogrammen utan den breda underhållningen, säger han.

– Vilka får komma till tals? Vilka väljs ut att vara med i På spåret? Hur kommer det sig att där finns vänsteraktivister, men väldigt få från något annat håll?

Johansson anser att de svenska public service-bolagen borde granska sig själva och framhåller en undersökning som brittiska BBC gjorde 2007. Då rannsakade bolaget sin opartiskhet i vid bemärkelse, genom intervjuer, seminarier och rollspel för medarbetare. Det hela mynnade ut i nya rekommendationer.

Medieakademin har gjort sin årliga förtroendebarometer och då plockade dem fram statistik som är intressant för denna debatten.