MASTEN MÖTER. Den som någon gång har besökt Kalmar Slott vet att det alltid är eko i tunneln som leder till innergården, den som inte har kan föreställa sig det klassiska “film-ekot”. Det där nästan maffiaboss-aktiga “klick-klack” ljudet som uppstår när en sko med klack gör entré i tomma lokaler. Skillnaden mellan ekot i en maffia-film och Kalmar Slott är att ljudet av en vandrande sko på väg in till slottet inte låter skurk-aktigt, utan enbart uråldrigt och mäktigt. Det känns i hela byggnaden att den har stått här länge, ända sen 1100-talet.
Historieälskare och drivet att skapa
Karin Mellbos ateljé på slottet är fylld av klädhängare med olika plagg som hon har tillverkat från grunden; antingen till personalen eller till utställningarna. Hon förklarar att alla kläder måste vara tidsenliga för att besökare på slottet ska få den rätta känslan, besökaren ska föras tillbaka i tiden. Kläderna som skapas för Kalmar Slott är i 1500-tals anda, berättar hon och ler. Som kostymör på slottet krävs en känsla för detalj, men även ett genuint intresse för historia. Karin är utbildad historiker och arkeolog och verkade som just arkeolog på Jönköpings Länsmuseum innan hon och hennes man slog sig ned i Halltorp utanför Kalmar. Att tillverka egna vardagliga ting har alltid fallit sig naturligt, hon har lärt sig att hantverka inom det mesta. I stället för att gå till affären och köpa en räfsa vill hon skapa den själv berättar hon.
– Hemma har vi hästar som vi har kört mycket med i skogen och de behöver ju seldon. Då får man lära sig hur man syr i läder och göra det själv, säger Karin.
– Det blir ju inte så troligt om man kommer till Medeltidsveckan i full mundering och så dricker man vatten ur en pet-flaska
Intresset för hur levernet såg ut förr har alltid funnits där, kunskapen om hur man skapar de mest vardagliga sakerna är något som Karin ser som en självklarhet. Innan barnen kom in i bilden brukade Karin och hennes man åka till Medeltidsveckan i Visby och slå fullt läger. Tältet de sov i tillverkades för hand av dem själva, liksom alla småsaker i vardagen.
– Det blir ju inte så troligt om man kommer till Medeltidsveckan i full mundering och så dricker man vatten ur en pet-flaska, berättar hon och skrattar. Allt tillverkades hemma; krokar och hängen till tältet, vattenbehållare av läder, och så kläderna förstås. Medeltidsveckan är däremot inget som har försvunnit ur Karins liv, nu åker istället hela familjen dit. Fast tältet lämnas hemma.
En självlärd sömmerska
Med tanke på kvaliteten av kläderna som Karin skapar på Kalmar slott kan man anta att det ligger en lång skolning i sömnad till grund för arbetet. Så är inte fallet, det mesta kommer från barndomen.
– Ja, alltså jag har ju gått syslöjd i skolan, säger Karin och skrattar. Men förutom syslöjden är Karin en helt självlärd sömmerska. Tidigare var Karin medlem i en medeltidsförening där medlemmarna åkte ut och träffades och levde som förr i tiden och kläderna skapades på egen hand inför träffarna.
– Jag får upp en bild i huvudet på hur jag vill att något ska se ut, och sen hittar jag sätt att göra det på, berättar Karin.
I och med att kläderna var egenproducerade så lärde sig Karin väldigt mycket genom det berättar hon, men att hon i övrigt alltid har sytt och skapat själv.
– Jag får upp en bild i huvudet på hur jag vill att något ska se ut, och sen hittar jag sätt att göra det på, berättar Karin.

Favorit-projekt och den kreativa processen
I ateljén finns förutom kläder och balar av tyg det mesta som en kostymör kan tänkas behöva. Karins skrivbord pryds av skisser, pennor, trådar och nålar och på väggen hänger en griffeltavla med vad som antas vara mått skrivet i vit krita. Att kläderna som hon har skapat står i fokus är det inget tvivel om. Jag frågar om det finns något plagg som står ut lite extra, Karin drar upp axlarna mot huvudet och bläddrar med fingrarna mot varandra och säger: “Åh vad roligt! Då får jag visa min älskling!”. Älsklingen i fråga är en prinsessklänning som Karin sydde färdigt förra året. Det är en otroligt vacker pjäs i svart och mörkgrönt. Bysten har Karin prytt med vita pärlor och guldbrokad. Till och med en amatör kan se att det är ett hantverk av klass.
– Man får tänka att kläderna faktiskt ska användas, och just guldbrokaden glimmar så vackert i solen. Den blev jag väldigt nöjd med, den är ju så fin, säger Karin och skrattar. Klänningen tåls att titta på och Karin står med händerna bakom ryggen och förklarar de olika metoderna hon gick till väga i skapandet av klänningen. De olika lagren på bysten är så pass tjockt och innehåller sju olika lager tyg, därför var den tvungen att sys för hand. Hur lång tid det tog att färdigställa klänningen är svårt att svara på.
– Även fast jag inte sitter med ett projekt framför mig så fortsätter processen i huvudet hela tiden, säger Karin.

– Jag kan sitta och sy något vardagligt som en särk, men jag tänker fortfarande på de andra projekten. Till slut faller bitarna på plats, fortsätter hon.
– Jag vill hitta klänningar som tänder till och får i gång den kreativa processen
Karin har fria händer när det kommer till skapandet av kläderna, men eftersom det inte finns så många arkeologiska fynd från tidsepoken vänder hon sig till porträtt för inspiration. Just den här klänningen var inspirerad av Eleonora av Toledo, en adelsdam från Florens.
– Jag vill hitta klänningar som tänder till och får i gång den kreativa processen, och då blev det Eleonora av Toledo, berättar Karin. När detaljerna för klänningen var bestämda tog det Karin tre veckor innan den var redo att användas. Ibland fastnar hon i arbetet, men berättar att hon då brukar sluta med det hon håller på med och göra något som hon vet att hon kan, och på så sätt lossnar blockaden. Ett tips vi alla kan bära med oss.
Nästa gång man går genom den ekande tunneln till innergården på Kalmar Slott för att ta del av de historiska utställningarna, kan man slå ett extra öga på kläderna, för de är skapade med en otrolig passion och ett öga för exceptionell detalj.