MASTEN MÖTER. Philip Carlsson är en 21-årig student som i höstas lämnade västkuststaden Halmstad för att flytta 25 mil tvärsöver landet till Kalmar. Han har hittat hem i en ny stad efter livet med ångest under gymnasietiden.
Philip Carlsson är uppväxt i Söndrum utanför Halmstad bara några hundra meter från Kattegatt. Numera har han Kalmarsund som utsikt.
Saknar du havet?
— Ja, det ger mig en rofylld känsla. Östersjön ger mig inte alls lika mycket känslor, säger Philip Carlsson.
Även om han saknar havet på västkusten, ångrar han inte flytten till Kalmar, för att börja studera till mediekreatör på Linnéuniversitet, men resan dit har inte alltid varit självklar för honom. Philip berättar om en inre resa som började redan som barn.
Från oro till depression
Philip berättar att han alltid har varit väldigt öppet med sitt mående. Från sex år ålder har han alltid funderat över vem han är och om han är på rätt plats. Han beskriver en allmän oro om livet som han som liten inte förstod.
— När jag kom upp i 12 års ålder började jag bli medveten om mitt mående och ställde frågan ”Ska man må så här?”, säger Philip.
Tiden gick och Philip fortsatte leva sitt liv som ett barn och en tonåring ska med skola, kompisar och fritidsaktiviteter, men oron fortsatte att värka inom honom.
— I dag kallar jag det för ångest, men det visste jag inte då. Jag kände ett ständigt tryck i bröstet. Jag kände mig konstant jagad.
Sommaren 2016 mellan årskurs ett och två på gymnasiet brakade livet ihop. Tre veckor innan tvåan på gymnasiet tog ångesten över från att ha legat och puttrat i bakgrunden.
— Jag såg ingen lycka i någonting under den hösten. Jag gick till olika psykologer och barn- och ungdomspsykiatrin, men alla avböjde mig. Det gjorde att jag mådde ännu sämre, säger Philip.
Hur tänker du i dag om att det dröjde så länge innan du fick hjälp?
— Sjukvården och psykiatrin gör analyser av resultat på ett papper och inte av mig som människa. Man blir en i högen och därför tas många som lider av psykisk ohälsa inte på allvar. Jag mättes i siffror och siffrorna sade att jag inte var sjuk. Hur jag mådde spelade ingen roll, men till slut insåg de att jag behövde hjälp att bearbeta mitt mående, säger Philip.
Jag mättes i siffror och siffrorna sade att jag inte var sjuk
Till slut vände det
Efter att ha skickats mellan olika instanser och mottagningar kom hjälpen.
— Efter julen 2016 fick jag äntligen hjälp och träffade en psykolog fram till sommaren. Jag blev medveten om mitt mående och hur jag ska tackla situationer när jag mår dåligt, Jag har jobbat otroligt mycket med mig själv, säger Philip.
I dag ser han tillbaka på den här tiden på både gott och ont. Den här tiden i Philips liv har satt djupa spår inom honom som finns kvar än i dag.
— Den här tiden har gett mig en enorm erfarenhet om hur andra människor fungerar. I dagen samhälle träffar vi så många olika människor varje dag, men vi vet inte hur de är egentligen, säger Philip.
I mars 2017 började måendet vända till det bättre och i maj 2017 blev han utskriven från psykologen. En viktig del i processen var att han började ta tillvara på relationer med kompisar genom att vara med på roliga aktiviteter igen. En annan del var att prata, för att få andra att förstå och bry sig.
— Att bara prata och få ut vad man känner är väldigt viktigt. Jag började må bättre när jag kunde förstå var jag tänkte si och så, säger Philip.
När Philip funderar över vad som fick honom att må dåligt från början tror han att ett klassbyte i skolan efter en omorganisation och ett lagbyte i fotbollslaget på grund av en ryggskada kan ha varit händelser som fick bägaren att rinna över.
— Mina två platser där jag kände mig trygg och fick bekräftelse försvann från mig. Det var som att ramla ner från en trappa, säger Philip.
När han fann tillbaka till sina platser i livet infann sig livsglädjen igen. Frågor som ”hur mår jag?” och ”vad vill jag?” hjälper Philip i vardagen än i dag och förståelsen för andra människor peppar honom att hjälpa andra.
Tabu att vara sjuk som man
— Att vara man och må dåligt och är fortfarande tabubelagt. Därför känns det bra att vara öppen med sitt mående på sociala medier, för då kan andra unga killar se att det är okej och att det går att vända. Det är okej att må dåligt, även om du är kille, säger Philip.
Det är okej att må dåligt, även om du är kille
Philip beskriver att han alltid har känt stöd hemifrån, men många kompisar tog ett kliv tillbaka.
— Det är samhällets normer. Vi ska vara stora och starka med känslorna på insidan. Många killar vet nog inte hur de ska bete när killar mår dåligt och då går man, säger Philip.
Det har gått några år nu. Livet har blivit roligare med tiden. I dag känner Philip att han har hittat hem. Nya vänner och rutiner i en ny stad har satt fart på både livet och självförtroendet. På Sjöbrings väg i de södra delarna av Kalmar trivs han och bilen nere på parkeringen är alltid redo när han längtar hem till det salta vattnet och familjen i Halmstad.
