CORONA. Det närmar sig ett år sedan Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar, tillsammans med flera andra lärosäten i landet, valde att gå över till distansundervisning för att minska smittspridningen av Covid-19. Masten har pratat med personal och en student på Linnéuniversitetet för att se hur övergången till distansundervisning har fungerat för dem.
I mars 2021 har det gått ett år sedan Linnéuniversitetet i Kalmar och Växjö beslutade att gå över till undervisning i digital form, till följd av Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att förhindra smittspridning av Covid-19.
Inför hösten 2020 gjorde universitetet sig redo för att delvis öppna upp för studier på plats. Då med ett maxantal på 50 personer per grupp.
Från den första december 2020, togs beslutet att återgå till distansundervisning. Linnéuniversitetet fortsatte med en gräns på 50 personer, trots Folkhälsomyndighetens rekommendation om maximum åtta personer vid allmän sammankomst, med motiveringen att universitetets verksamhet inte kan likställas med allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar.
Ylva Jacobsson är universitetsbibliotekarie och Anna Wolke är undervisande bibliotekarie på Linnéuniversitetets bibliotek i Kalmar. De har märkt av ett ökat behov av studenter som vill vara på plats i biblioteket.
– Ja, det finns ju önskemål om det, för studenterna gillar ju att sitta i biblioteket och plugga, säger Ylva Jacobsson.
Även bland studenter som vill ha extra hjälp eller handledning har behovet ökat.
– Nu kan de inte gå till någon “Info-disk” så då hör de ju av sig digitalt, på så sätt har undervisning och handledning för min del dubblerats, säger Anna Wolke.
Som undervisande bibliotekarie, var det ingen utmaning för Anna Wolke att gå över till distansundervisning i mars förra året, eftersom hon redan före pandemin har erfarenhet av att undervisa de studenter som går en distansutbildning. Båda bibliotekarierna tror att universitetet kommer fortsätta använda sig av distansundervisning i viss mån, även när undervisningen går tillbaka till det normala.
– Det är ju fler som har fått upp ögonen för att vi kan jobba såhär. Förut var det ganska ensamt, men nu har alla blivit tvungna att jobba på det här sättet, säger Anna Wolke.

För många universitetslärare, var distansundervisning nytt. Åsa Nylander och Jörgen Axelsson är universitetsadjunkter på Linnéuniversitetet i Kalmar. De tycker att övergången till distansundervisning har fungerat förhållandevis bra, men att det har funnits vissa utmaningar på vägen.
– Det är kanske vissa moment som har blivit sämre, men många saker har åtminstone kunnat göras lika bra som det hade gjorts om det hade varit på plats. Det finns ju alltid ett moment, med att träffas på riktigt och kunna visa saker, som blir svårare online, säger Jörgen Axelsson.
För Åsa Nylander har distansundervisningen vidgat hennes vyer för hur det går att inkorporera delar på distans även i vanlig undervisning.
– Det finns mycket som faktiskt funkade ännu bättre. Kontakten med studenterna, att istället för att maila har man kunnat gå in i zoom-rummet och då väldigt snabbt kunnat klara av frågor. Det tycker jag har varit fördelaktigt. Det kommer jag ta med mig framöver, att man bokar en tid på zoom och så snackar man om det där, säger hon.
Erik Ljung är student på Linnéuniversitetet, där han studerar på mastersprogrammet i sociologi. Efter ett år med undervisning på distans är han relativt positiv till det, och skulle kunna tänka sig fortsätta med distansundervisningen.
– Jag tycker ändå att det är rätt skönt att vara hemma och slippa pendla, så det är ju en fördel. Sedan är det ju kul att ha föreläsningar på plats och så vidare, så det saknar man ju också lite grann, men jag klarar mig utan det om jag måste, säger han.