Maxes resa från ladugårdsmusiker till entreprenör

När Maxe Axelssson var 16 år gammal steg han för första gången in i en inspelningsstudio. Samma år åkte han på sin första turné för att se på bandet ”Europe”.

– Efter det kände jag fy fan, det är det här jag vill hålla på med, säger han.

En stor entreprenör som Maxe Axelsson, 51 år, är ganska svår att få kontakt med. Det tog ett tag innan svaret kom, men snart satt jag där i bilen på väg till studion i Torsås. Väl framme möter han mig med ett leende och visar mig vägen in.

Vi slår oss ner i ett rum med ett stort mixerbord. Rummet är väl ljudisolerat vilket får våra röster att låta som att vi är med i någon slags professionell inspelning. Min blick riktas mot mixerbordet och som en utomstående är det svårt att förstå hur man behöver så många reglar och knappar. Men jag väljer att fokusera mina inledande frågor på Maxe i stället.

Hungern från småorten

Maxe Axelsson kommer från den lilla orten Fågelmara runt nordöstra gränsen av Blekinge. Där har han bott större delen av sitt liv, även om vissa uppdrag drog honom åt andra håll.

– Jag var på väg att bo i USA ett litet tag, men jag blev pappa i samband med det så det blev inte långvarigt. Annars har jag mest bott i närliggande städer som Karlskrona och Kalmar, säger han.

I nuläget är han tillbaka i födelseorten Fågelmara tillsammans med sin sambo, hunden Gibson och deras två katter. Med sin sambo har han tre söner mellan åldrarna 18 och 25.

Det är däremot sällan Maxe har tid över för familjen, då han har fullt upp med tre olika företag som han till viss mån ansvarar för. Det resulterar i många sena kvällar och tidiga mornar.

– I dag steg jag upp vid fyra för jag vet att på fredag ska jag hålla en stor presentation för ett internationellt bolag. Igår satt jag hemma själv och då blir det gärna att jag sitter uppe ett tag extra, så jag la mig väll runt 12-slaget.

Långa arbetsdagar är inget hinder för Maxe. Tvärtemot pekar det på hans stora engagemang och en ständig strävan efter utveckling, både för företagen och för han själv som person.

– Många kvällar avslutar jag med att fortsätta utbilda mig själv. Hungern att utvecklas som människa känner jag har kommit mer och mer med åldern. Sedan tycker jag såklart att det vi gör är intressant.

Karriären började i en lada

Maxe har alltid har varit intresserad av musik. Under tonåren spelade han både gitarr, bas och var med i olika band. Istället för att satsa fullt ut på musiken direkt valde han däremot att gå bygg- och anläggning under gymnasiet. Han kom senare att byta riktning, men att bygga ligger honom fortfarande nära hjärtat.

– Det är min stora hobby. Jag kan gå hemma, snickra lite och släppa tankarna från allt annat i vardagen.

År 1988, vid 17 års ålder, tog Maxe sitt första stora steg in i musikindustrin. Han övertalade sina föräldrar att ta ut ett lån till honom på 40 000 kronor. Med hjälp av pengarna köpte han lite utrusning och en lada i Djupahamn, där skivstudion ”Pama” fick sin grund.

Under början av Pama Studios liv spelade Maxe själv in skivor med sina olika band. Runt 20-årsåldern fick han även chansen att jobba med Eddie Meduza, som han åkte ut på några turnéer med.

Mycket av musiken som producerades i studion var mixad av Maxe själv. Han hade ingen tidigare erfarenhet, men allt eftersom blev han både skickligare och ryktet om studion spreds.

– Spenderar du väldigt mycket tid och vill något jävligt mycket så blir du bra på det. Och jag var där dygnet runt, säger Maxe med ett skratt.

Fyra år efter grundandet började ladan bli lite för trång, så Maxe frågade om han fick hyra det gamla missionshuset i Kristianopel. Numera äger han huset, som har tjänat honom väl i nästan två decennier.

Entreprenören tar form

Idag lägger Maxe allt sitt fokus på att leda sina företag. Tiden när han själv spelade och producerade är över.

– När du har gjort någonting i 30 år så känner du också att du vill göra något mer. Jag har ett starkt intresse för att jobba med innovationer och teknologi inför framtiden, säger han.

Även om ledarrollen inte har samma charm som att spela i ett band eller mixa för stora kändisar förklarar Maxe att det var rätt steg för honom.

– Jag känner att alla faserna som jag var inne i ledde till att jag ville ta på mig nya utmaningar. Det är mycket möjligt att jag en dag sätter mig framför mixerbordet för att jag kanske känner en saknad och tycker att det är kul att hålla på lite med det. Men idag tittar jag framåt på hur vi kan utvecklas.

Maxe tittar bort från mig och pekar på skärmen över mixerbordet där ett antal ljudfiler rör sig. Han förklarar att ett av hans nya projekt är att hitta bättre lagringsmöjligheter för musiken. Under dagen ha de laddat upp lite av deras äldre låtar till molnet, för att slippa hårddiskar överallt.

Vikten av kollegor

I jakt på lite fler bilder bestämmer vi oss för att lämna Torsås och köra till studion i Kristianopel där hans karriär tog form.

Inne i byggnaden hänger tavlor som föreställer flera stora album som har producerats där. Några av profilerna är Lisa Miskovsky, The Bones, Caj Karlsson, Peps Persson och Hammerfall.

I studion möter vi Magnus ”Mankan” Sedenberg som är producent och studiotekniker på Pama. Han började jobba där precis efter studion hade flyttat in i missionshuset och har sedan dess varit en ovärderlig kompanjon till Maxe.

– Maxe är väldigt drivande och rättvis. Vi har känt varandra så länge nu att vi vet varandras styrkor och svagheter in och ut, säger Magnus ”Mankan” Sedenberg när han berättar om deras relation.

Receptet för studion och Maxes framgång har alltid varit envishet och konstant jobb. Han lämnar ingenting åt slumpen och jobbar många timmar för att nå sina mål. Samtidigt behöver han sina kollegor.

– Utan de människor vi har omkring oss och de som har varit med under resan hade vi kanske inte varit där vi befinner oss idag, säger Maxe och lägger en blick mot Mankan.

Solen börjar gå ner över horisonten och det är dags att stänga studion för dagen. Maxe frågar om jag vill ta en kopp kaffe innan jag går, men med huvudet fyllt av information avböjer jag och tackar för mig. På vägen mot bilen slår tanken att jag aldrig frågade varför mixerbordet har så många reglar och knappar, men det får bli en förklaring för framtiden.