Konstlabbet har under sportlovsveckan erbjudit barn i olika åldrar att få komma till Kalmars Konstmuseum för att under två timmar leka med färg och tryckmetoder. Här finns det ingen prestige. Inget som är rätt eller fel. Många ska börja eller går i låg -mellanstadiet, men det här är ingen vanlig lektion. Det är snarare en pysseldag och de flesta av oss minns eller vet hur givande och stimulerande det var att få utöva kreativitet utan att bedömas.
Det är söndag och den sista dagen på Sportlovet när jag kliver ner i Ateljén i källaren på Kalmar konstmuseum. Barn i blandade ålder har fullt upp med att vara kreativa med färg och trycktekniker. Färgen har inte bara hamnat på pappret, här får man använda både händer och fantasi för att skapa. Tur att det finns målarrockar att låna. Det tror jag föräldrarna på plats är glada för, även om jag ser att mammor, pappor och morföräldrar på plats snabbt dras med in i barnens fantasi. De vill nog väldigt gärna vara med men idag är det barn i åldrarna 4 till 13 som står i centrum.
Konstlabbet öppnar Ateljen för barn sista söndagen varje månad, men under sportlovet har man haft öppet hela veckan. Till barnen och de vuxnas glädje för det har varit full fart här sen i måndags. Temat har varit ”landskap”. Barnen har fått gå upp och tittat på en utställning på museet för att sedan gå ner för att skapa sina egna verk.
– Det här är en tornado som spyr ut lila färg, för lila dödar allt levande. Så träden och allt dör, berättar Elizabeth Kettleg Cronfalk, pedagog och konstnär, att en flicka förklarat den målning hon precis gjort.
En intressant inblick i barnets kreativa fantasi.
Likt den belgiske konstnären René Magrittes kanske mest klassiska verk ”bildernas opålitlighet” som är en bild föreställandes en pipa med texten ”Ceci n’est pas une pipe” (sv. ”det här är ingen pipa”). För, det är ingen pipa det är ju en bild på en pipa. En 30 årig belgares ord, men kunde lika gärna varit Lisas, 6år.
Flera av de barn jag går runt och småpratar med svarar att de varit här flera gånger under veckan. Några har hittat hit fyra gånger och det säger väl något.
Jag går fram och pratar med en förälder som berättar att det här är första gången.
– Fantastiskt kul att få göra något med händerna som inte är ett tv-spel eller surfplatta. Och barnen verkar ha haft otroligt kul, det här är något vi kommer göra igen.
Elizabeth Kettleg Cronfalk och jag sätter oss på de små pallarna runt ett av borden när det sista paret barn har gått hem. Hon berättar om hur en blyg tjej till en början tog fram en krita och började måla, mer ville hon inte. Det gick så bra att göra så som hon alltid gör när hon brukar rita eller måla. Men, sedan börjar hon snegla på de andra barnen som friskt experimenterar. Det är färg på bubbelplast, svampar och händer. En nyfikenhet kring konsten uppstår. Hon hämtar en papperstallrik och häller upp olika färger. Sen tar kreativiteten över.
Och det är precis det som är meningen här nere.
