Sedan urminnes tider har vi växt upp med kött på bordet. Tiderna förändras, hur kan så många idag leva på grönsaker och kommer en icke-köttätare klara sig utan protein i sin kropp? Ja, det är många som undrar men de flesta veganer verkar ju ha klarat sig ganska bra trots allt.
För min del var vegantiden kortvarig. Jag tror jag har avsaknad av motivation och istället för att bli berikad av att testa nya recept så tog jag upp halvfabrikat ur frysen, vegoschnitzel med pommes, in i ugnen serverat tillsammans med en burk bearnaisesås. När jag var på ett hälsotest fick jag även reda på att jag hade blodbrist, ja det kanske är dags att ta tag i den där hälsan någon gång, tänkte jag och köpte på mig järntabletter. Mina nya veganska receptböcker fick däremot stå kvar och damma i skåpet.
Att allt fler har blivit vegetarianer/veganer är inte konstigt, det är självklart att fler börjar tänka på djuren och klimatet efter att djurrättsorganisationer visat hur djurindustrin brister och Greta har haft mer påverkan än någon annan klimataktivist. Djurindustrier täcker även 15 procent av världens klimatutsläpp enligt Jordbruksverket, men inte alla köttätare lyfter på ögonbrynen. Det bästa vore ju om alla kunde enas om att köpa sin nästa måltid från närmaste chark eller bonde istället för att välja det billigaste från hyllan. Men det är inte lätt för en student eller låginkomsttagare, jag vet. Jag är däremot nyfiken på om människor tänker på hur processen skiljer sig mellan djurindustrin i jämförelse med gårdsslakteri.
Om veganer inte har en likadan kost som jag hade en gång i tiden så tror jag de klarar av den levnadsstilen bättre än jag. Om jag hade fortsatt vara vegan idag hade jag säkert haft ännu flera brister än jag hade då. Avslutningsvis så tror jag att veganlivet inte är för alla.
