PERSONPORTRÄTT. Att försvinna in i en annan värld och samtidigt måla upp en egen är något som många vill. William Eckhardts hjärta klappar för litteraturen och skrivandet.
Solstrålarna smyger sig in i vardagsrummet, formar en solkatt på väggen och påminner om vår. En datorskärm ger ifrån sig tydliga ringsignaler och bara en sekund senare finns en energifylld William Eckhardt, 18 år, i rutan. Han sitter flera mil bort i sitt rum i Laholm, med en haj på väggen och böcker i sängen.
Litteraturintresset
William Eckhardts intresse för litteratur gjorde entré i årskurs fem när han läste sin första bok, som handlade om en flicka som tvingades sälja sig själv som slavpojke under antiken. Boken kom att bli mer än bara en bok, nämligen vägen in till en helt ny värld.
– Jag började sluka böcker helt plötsligt. Innan jag hittade den boken hade jag haft väldigt svårt för att läsa, berättar William.
I samma veva träffade han vänner som bar på samma stora intresse för litteraturens värld. Vännerna och kärleken för böcker bidrog även till ett identitetsbygge och la grunden till den han kom att bli.
– Det byggdes upp väldigt mycket till att jag började identifiera mig som en läsare. Det här är ju en del av mig nu, berättar han.
15 böcker på ett år
Som liten hade han mycket energi som gjorde att han inte kunde sitta still. Med tiden förflyttade sig springet i benen till insidan. Energin gör sig numera påmind i rörliga tankar om allt och ingenting. Att därför kunna fly till litteraturens målande värld är något som gör de rastlösa känslorna mindre jobbiga.
– Det är en liten nödvändighet för att jag kunna kliva ur all stress och ha hjärnan fokuserad på en sak i taget, säger han.
Det är inte ovanligt att William konsumerar mellan en till tre böcker under en månad, både ljudböcker och vanliga. Ett av hans pågående projekt är att läsa 15 böcker innan året är slut.
– Bara det här året har jag plöjt igenom åtta böcker, men det är lite kortare böcker också, säger han.
När jag frågar om han har någon favoritbok drar han blicken från skärmen och inspekterar sin litteratur.
– Det är jättesvårt, jag har en favorit i varje genre, säger han och funderar.
Snart drar han tillbaka blicken till skärmen och berättar om Alan Turing som är en sorts idol och som han läser mycket om. Förutom det tycker han att Korpringarserien är jättefin. Tolkiens böcker och och The Martian är också några favoriter. Men att ta sig igenom en bok kan ta tid.
– Jag är en allätare, en foodie, fast med böcker. Jag smakar på dem ett långt tag och analyserar och stryker under, berättar han och visar i en av böckerna där han har dragit en linje.
Ord och meningar han stryker under blir en underliggande inspiration till hans eget skrivande.
Drömmen om att ge ut en bok
I hans egna skrivande grundar sig många av texterna i poesi och med en tanke om att allting är värt att skriva om. Mycket av det han skriver fokuserar på hans upplevelse av världen, men på senare tid har han börjat experimentera med fantasy och dystopier.
– Jag älskar att dra in den riktiga världen och göra den mer bisarr. Verkligen modernistisk, säger han.
Just nu skriver William en bok där han tar upp frågan: är livet värt att leva?
– Den här idén har funnits sen jag gick i åttan. Så dem tankarna har jag på något sätt vuxit ifrån, men samtidigt vet jag att det är jätteviktigt att de kommer ut också, berättar han.
Men med två månader kvar innan studenten har skrivandet hamnat i skymundan och arbetet på boken står för tillfället stilla.
– Det är synd. Min kreativa, naturliga gång har försämrats tack vare skolgången, säger han och suckar.
Trots stressiga skolarbeten har han en förhoppning och tro om att boken blir klar i år. I framtiden hoppas han få möjligheten att ge ut den och låta andra ta del av hans verk.
Att blotta sitt skapande
I augusti förra året bestämde han sig för att trotsa rädslan och visa upp det han skriver för sina vänner. Något han aldrig gjort förut.
– Jag skickade, såg att de hoppade in på Google-dokumentet och slängde iväg datorn. Vissa läste och vissa läste inte, säger William som insett att det inte är så läskigt längre.
Han berättar att konst kan vara mycket för sig själv men att grejen med att skriva också kan vara att man vill visa upp något. Att få berätta någonting för andra precis som han vill med sin bok. Att låta det bära eller brista och hoppas på det bästa.
– Jag vill ju ge den till folk. Om jag inte vågar ge den till folk så kommer ju inte tanken bakom den ske, säger han.
Framtiden
När jag frågar honom om framtiden skrattar han och svarar:
– Jag hade absolut inte klandrat mig själv om jag hade jobbat i en bokhandel resten av mitt liv.
När det kommer till hans egna skapande vill han ta det som det kommer och skriva när han känner för det. Att bli nästa stora författare är inget han suktar efter.
– För mig handlar det bara om att få uttrycka mig, det är det skrivning är för mig. Ett uttryckssätt, berättar William.
Vi säger tack, hejdå och slår igen våra skärmar. Jag för att fotografera och William för att försvinna in i ännu en bok.
