PERSONPORTRÄTT. För Joakim Johansson är musik ett sätt att kommunicera och skapa energi. Intresset började i tidig ålder och idag har han jobbat som diskjockey, eller DJ, i 37 år.
Utanför Sveriges Radio i Kalmar skiner solen och trafiken bullrar. Vid entrén sitter en ”tryck här”-knapp i olika färger. Jag trycker på den och snart närmar sig en gråklädd gestalt. Det är Joakim Johansson. Han har arbetat som ljudtekniker inom radio i över 30 år.
Inne på redaktionen hörs ett sorl av människor som småpratar. Joakim pekar upp mot trappan och studion med fönster till väggar.
– Det är nog ingen som ska gå upp dit nu på ett tag, så vi kan gå dit, säger han.
Joakim sätter sig vid mixerbordet i studion som är täckt av mikrofoner, datorskärmar, och reglage. Han berättar att som DJ är det viktigt att ha känsla för funktionsmusik, musik som har ett syfte mer än att låta bra, glatt eller sorgligt.
– Den ska gå att dansa till, men det roliga är att jag dansar ju inte själv, säger Joakim och skrattar till.

– Tänk att du älskar att laga mat och går runt i en fin varuaffär med massa fina råvaror och tänker ”Gud vad jag skulle kunna laga någonting gott av det här”. På något sätt kände jag så med musiken, att det här kan man göra någonting av.
”Blandningen av musik är det som gör festen rolig”
För Joakim är det viktigt att publiken känner att han står där för deras skull, men också att det är viktigt med en personlighet. Det handlar om att ha ett personligt sätt att se på yrket och ge gästerna en personlig bild av sig själv, förklarar Joakim.

– Jag brukar säga att blandningen av musik är det som gör festen rolig. Mitt sätt att visa personlighet är mitt sätt att blanda musik, att komponera kvällen. Att använda olika genrer och sätta ihop de på ett överraskande sätt, säger han.
Eftersom publiken cirkulerar och byts ut, brukar Joakim läsa av rummet och känna in timingen. Om en låt spelas vid fel tidpunkt och gästerna inte är tillräckligt festglada, är det lätt att tappa kommunikationen, berättar han. Vissa låtar måste däremot spelas flera gånger under en kväll för att publiken förväntar sig det.
Gisslansituation
– Ibland kan man bli hotad att spela en viss sorts musik annars får man stryk. Jag har fått fly från en krog en gång. Fått smita ut och lasta bilen medan musiken spelar för att de inte godkände att jag slutade spela.
Joakim minns tillbaka till tiden då det sällan fanns en larmknapp i DJ-båset för att tillkalla vakten vid hotfulla situationer, och om man ropat på vakten var det viktigt att ta sig hem försiktigt efter festen.
– Du är i en sorts gisslansituation.
Även om man kan hamna i konstiga situationer, så händer det väldigt sällan, berättar Joakim. Av alla 5000 spelningar har han blivit hotad ytterst få gånger och har mest glada minnen. En av spelningarna Joakim minns väldigt väl är Håkan Hellströms konsert i Hultsfred, där han jobbade som uppvärmnings-DJ för att få igång publiken.
– Det var fantastiskt att stå på samma affisch som Håkan Hellström, de glömmer jag aldrig.
Joakim har spelat på landsbygden för mindre publik, men även på scenen för folkhaven. Något som varje DJ behöver tänka på är att aldrig spela huvudartistens låtar, det är en dödssynd, säger Joakim och slår näven i bordet innan han brister ut i skratt.
Dörren till studion öppnas försiktigt och en av programledarna kikar in. Hon vänder sig till Joakim.
– Är det okej om du tar över sändningen om 10 minuter?, frågar hon.
Joakim nickar innan dörren stängs lika försiktigt som den öppnades. Joakim vänder sig mot mig.
– Man brukar säga att musik som inte talar till hjärtat brukar upplevas som oljud. Om det inte kommunicerar, uppfattas det som oljud oavsett vad det innehåller. Jag vill vara med och skapa något lyssningsvärt.
Joakim tittar mot dörren.
– Jag får nog springa ner, säger han.

Jag plockar ihop mina anteckningar och följer med Joakim till den andra studion. Han ställer sig vid mixerbordet och förbereder sin kollega inför sändningen. ”30 sekunder”, säger han i mikrofonen.
Klockan på väggen tickar och när sekunderna närmar sig hel drar Joakim långsamt upp regeln för att skapa en övergång mellan musiken och programmet. Jag undrar om det är ett av hans många sätt att baka ihop ljud för att kommunicera och skapa en helhetsupplevelse hos sin publik.