Som sportintresserad i Kalmar är det svårt att inte ha en relation till Kalmar FF.
Klubben är nu mera också efter det omdiskuterade köpet av Guldfågeln arena, en angelägenhet för hela kommunen.
Vi minns alla glädjeropen i Halmstad och efterföljande fest på Larmtorget 2008, en vacker bild och ett
fantastiskt avslut på en lysande säsong. Stadens rödvita hjältar tog klubbens första SM-guld och upp mot
fem tusen kalmariter bevittnade det historiska ögonblicket från läktarplats på Örjans vall.
– Jag vet inte vad jag ska säga, det går inte beskriva, man vill bara skrika rakt ut, sa Viktor Elm till Barometern när domaren blåst av matchen.
Det finns bara ett problem med den här sagan. Ett problem som äter upp svensk fotboll inifrån och
som grusar möjligheterna för en utvecklad läktarkultur i hela Sverige.
Många av de som firade SM-guldet i Halmstad 2008 håller helt enkelt inte på Kalmar FF.
Det är givet att ett lags framgångar lockar fram de individer som vanligtvis inte är
särskilt intresserade, nyhetens behag, vilket är helt ok. Men att fotbollsintresserade urkalmariter
inte stöttar sitt lokala lag är inte bara tråkigt, det är farligt för den svenska supporterkulturen
och än värre blir det när de ”byter” tillbaka till Kalmar så fort det går bra.
När Kalmar FF mötte Hammarby på hemmaplan 2018 var det nästan fullsatt på Guldfågeln Arena,
men hälften av alla de gröna gossarna från söder var inte alls från söder, de var från Kalmar.
Likadant var det när Kalmar FF fick besök av AIK i slutet av säsongen och SM-guldet skulle avgöras. AIK hade i princip hemmaplan, åtminstone på läktaren.
Hur ska vi få fart på svensk läktarkultur när det ser ut på det här viset? Hur ska Kalmar FF överleva om stadens invånare
inte går och tittar på matcherna utan bara går dit när ett roligare lag hälsar på, och då tar plats på bortasektionen?
”Det finns ingen bra läktarkultur i Kalmar” mumlas det när jag diskuterar ämnet med mina kompisar som
stöttar andra fotbollslag. Inte? Varför? Vi befinner oss i ett ständigt moment 22.
Ta mig på rätt sätt, jag förstår. När jag som ung tonåring lyssnade på AIK-trubaduren för första gången så var det
svårt att inte ryckas med i stämningen. Första gången jag stod öga mot öga med Black Army så var det jobbigt att inte
uppleva ett visst mått av avundsjuka och beundran. Varför? De har en fin supporterkultur, det är vackert.
Men hur ska vi någonsin ta oss dit i Kalmar om alla fotbollsintresserade faller för det enkla utan att ställa upp bakom sitt lag och skapa något eget, något nytt? Det är omöjligt.
All heder åt alla de hjältar som stöttar sitt lokala lag. Jag är från Kalmar och jag stöttar Kalmar FF, det borde du också göra.
I våran stad, i våran stad, där spelar Sveriges bästa lag!