Pontus Lötbom var 18 år då han gav sig in i restaurangbranschen, idag är han 32 år och äger ett flertal restauranger i såväl Kalmar som Borgholm. När Pontus Lötbom berättar för mig om de grundpelare som har byggt hans karriär finns en näst intill ostoppbar business-mind men också en öm passion för maten som ska ha tagit honom hela vägen.
Sedan ung ålder var det intresset för mat som blev drivkraften, redan då han flyttade från Stockholm till Sigtuna, Öland för att gå på Halltorps restauranghögskola som tonåring. I dagsläget sätter Pontus menyerna själv på alla sina restauranger och med en säker röst berättar han vilken utmaning det innebär, med tanke på den breda variationen av mat hans olika restaurangerna erbjuder.
– I grund och botten så är det alltid maten som jag lägger i fokus, säger Pontus.
Han beskriver hur han upplever den pressen som farlig, att han till varje nytt koncept sätter sina kunskaper på prov till fullo och därmed blint förlitar sig på dem.
– I grund och botten så är det alltid maten som jag lägger i fokus, säger Pontus
Trots att det i dagsläget kan anses vara svåra tider som restaurangägare i och med Corona pandemin så inger Pontus ett lugnt intryck. Han beskriver att det alltid finns de som har det värre och vill inte dra någon sorg över sin historia på grund av en tuff period. En stark positivitet genomsyrar vårt samtal och verkar vara genomgående i hans historia.
Gammal i gamet som 32-åring
Idag är Pontus 32 år gammal och efter sin debut inom restaurangbranschen som 20 åring beskriver han hur det finns mest för, men även nackdelar i att vara ung och samtidigt vilja så mycket.
21-år gammal hade han ensamkörning av hämtmat i hela Sälen, han kallade det för “Sälenpizza”. Utan pizzeria eller lokal blev han en mellanhand då han både beställde och körde ut pizza till människor som var trötta efter långa dagar i backen eller nätter på afterskin. Bara några veckor senare hade han sex chaufförer som körde och levererade pizzan åt honom.
– Jag hade ingen pizzeria eller någonting, bara ett ascoolt telefonnummer, förklarar Pontus.
Jag vill tro att det är denna typ av projekt som lägger vägen framför Pontus varje steg. Han menar att varje person har några ess i rockärmen och att man bör lita på såväl sig själv som de där essen. Får man chansen, handlar det om att antingen söka jobb eller att köra på något eget, vilket var precis vad han gjorde.
20 år gammal köpte han tillsammans med en blivande kollega restaurangen Lilla hamnkontoret i Borgholm på Öland. Detta var startskottet som krögare och trots att han samtidigt har andra affärer utanför restaurangbranschen verkar han i dagsläget trivas som fisken i vattnet på sina restauranger.
Men ingen framgång utan motgång, år 2018 och i slutklämmen av Pontus 20-någonting år hade precis delar av privatlivet bjudit på sina svårigheter. Han bestämmer sig för att spontant flyga till Spanien och ta ett sabbatsår tillsammans med familj. Semestern och framför allt lugnet avbryts drastiskt då han på sin 30 årsdag får ett telefonsamtal med ett erbjudande.
Från Spanien köper han direkt två restauranger i Kalmar utan att ens ha hört talats om eller besökt dem tidigare. Restaurangen ‘Mr och Mrs Hansson’ blev ‘Sven Stures’ och ‘Satan i gatan’ blev nu ‘Loccos’, Pontus hade gett sig in i Kalmars restaurangvärld för att stanna. Pontus förklarar att så länge man har flera projekt igång samtidigt, har man råd att ta risker och chansa en del, för att lyckas i restaurangbranschen är det nödvändigt att kunna chansa menar han på.
Långa dagar som liksom inte tar slut
Pontus sitter på restaurangen Sven Stures när vi möts för att ta porträttbilder, det är lugnt i lokalen. Han berättar hur han under natten har legat på sjukhus för njursten, trots detta är han på jobbet i vanlig ordning. Sjukhusbesök eller inte så lägger han en kommentar, ironiskt om hur det var synd att jag kom med kameran på en dålig hårdag. Han är iklädd en smutsig kockskjorta i kombination med en Rolex. Han hälsar mig välkommen och visar mig runt i köket. Det är mat och köksutrustning utspritt då gästerna precis lämnat.
Pontus som tidigare har fokuserat mer på maten än att vara del av servicen har nu gått in som allt i allo-rollen på sin restaurang Sven Stures. För att under den rådande pandemin skapa en trygg arbetsmiljö, för såväl de anställda som gästerna så är de endast två stycken, Pontus och en anställd som jobbar där om dagarna.
Han berättar hur bemötande och uppskattning från gäster får honom att bli glad och se hoppet i en komplicerad tid genom ett exalterat leende. Han belyser gärna hur recensioner på internet står för sig själva när det kommer till hur han får respons och behåller restaurangen attraktiv på marknaden. Restaurangen Sven Sture är uppkallad efter hans två förebilder, sin farfar och morfar. Sven Sture är stilren och traditionell, och trots de tidigare lunch kaoset, är den välstädad och i ordning. Pontus sitter bakom ett av borden i restaurangen och speglar känslan i lokalen när han inger ett lugn. Han känner sig som hemma här och det troligtvis på grund av att han spenderar större delen av sin vakna tid under detta tak.
– Bara du tror på dig själv, har roligt och verkligen lägger 100% av din fokus, det är min enda hemlighet, berättar Pontus.
Att prata med Pontus leder gärna till att man faller in på siffror, vinster, förluster och pengar. Jag ser däremot att det finns något mer, att han gärna själv även fokuserar på resultatet är väl inte mer än förståeligt. Men känslan han inger, handlar mer om passion. För allt detta, maten, gästerna, utmaningarna, motgångarna, framgångarna och inte minst de långa dagarna. Han tycker att det är så kul. Vid vårt första samtal hör jag hur det diskas och plockas i bakgrunden och ändå nästan lyser han igenom telefonen av energi då han får berätta om vad han gör och sin historia.
Finns det något att ta med sig, bör det grundas i drivet och energin som besitter honom. Och inte nödvändigtvis att alla bör köpa restaurang och starta företag som ung, men att du bör göra det du brinner för.
– Bara tro på dig själv, ha roligt och verkligen lägger 100% av din fokus, det är min enda hemlighet, berättar Pontus.
