PERSONPORTRÄTT
Den 6 juli 2014 startar Joanna Hansen Facebook-gruppen som sina hundar. Sedan dess har gruppen vuxit och väckt stort engagemang hos Kalmarborna. Men vem är Joanna Hansen, hjärnan bakom Bosses och Tias äventyr?
I ett lägenhetsfönster på en av Kalmars mest centrala gator står en strävhårig liten Jack Russell och tittar ut. Lägenheten tillhör Kalmarprofilen Joanna Hansen och hennes två hundar, Tia och Bosse.
Joanna Hansen driver Facebook-gruppen “Vi som älskar Tia och Bosse”, som i skrivande stund har ca 2 200 följare. I gruppen får man dagliga uppdateringar med bilder på hundarna i olika sammanhang, något som har spridit mycket glädje till följare runt om i Kalmar och på senare tid även i övriga Sverige och i 11 andra länder.
När Joanna Hansen öppnar dörren hörs det klirrande ljudet av hundtassar mot golvet. Det är Bosse, Jack Russelln som satt i fönstret, som kommer springande ut i tamburen för att hälsa.
-Bosse är alltid pigg och social. Men Tia, som ligger inne i sovrummet, hör lite dåligt, så hon har nog inte ens märkt att du kommit, säger Joanna Hansen och pekar in mot sovrummet som badar i förmiddagssolens ljus.
Vi går in i köket och sätter oss vid köksbordet i väntan på att tevattnet ska koka upp.
-När man gör intervjuer får man alltid frågan “Vem är Joanna?”, vad ska man svara på det? Jag frågade faktiskt mina följare i gruppen. De får svara på den frågan så att jag slipper, säger Joanna och tar fram sin mobiltelefon och scrollar igenom det långa flödet av kommentarer som rullat in under förmiddagen.
–Det var någon som skrev att jag får energi av att ge till andra, och så är det nog. När man kommer ifrån ett brokigt förflutet, som jag gör, så tror jag det blir extra viktigt att viga sitt liv åt att sprida glädje till andra, säger Joanna.
Skriver böcker
Joanna startade Facebook-gruppen utan några som helst förväntningar på den. Hon visste inte att responsen skulle bli stor och att gruppen snabbt skulle expandera. Idag ger Joanna ut barnböcker om hundarna, framförallt om Bosse.
– Jag har aldrig varit rädd för att testa nya saker och även om mitt liv tog en annan riktning så har drömmen om att hålla på med fotografi alltid legat inom mig, säger Joanna.
Nu är Joanna uppe i sin femte bok om Bosse. Böckerna brukar ofta påbörjas vid sommaren för att kunna bli färdiga till julhandeln.
– Jag har blivit pushad av mina följare att göra de här böckerna och sedan, med nonchalans, så tror jag att jag gjorde den här “Bosse bakar” som ett slags “här har ni er jäkla bok” och så blev det succé, säger Joanna och skrattar.
Aldrig försent att lappa ihop livet
Joanna är stolt över sin grupp och vad hon har åstadkommit. Hon skiner upp när hon berättar om den resa hon har gjort. Från att vara på botten till att känna att man faktiskt har åstadkommit något. Något som också kan ge glädje till andra.
-Jag har ingen utbildning, jag har inga barn, jag har inte de här bitarna som alla andra har. Man måste hitta något som kan ersätta det gamla och dåliga, man måste ha något att komma till när man lämnar något annat, säger Joanna och reser sig upp för att hälla upp teet.
“Kan jag glädja andra människor så lever jag länge på det.”
Joanna berättar att det tog lång tid att förstå att hennes grupp var viktig för andra. Efter en tid började hon få hälsningar på stan och komplimanger från främlingar.
-Ibland kunde okända människor ringa till mig och tacka för mitt engagemang och när Bosse blev sjuk samlade folk in pengar till hans operation, då gick det upp för mig hur betydelsefulla mina hundar är för andra. Kan jag glädja andra människor så lever jag länge på det, säger Joanna.
Går med på det mesta
Att regissera Bosse är mestadels lätt. Joanna demonstrerar med vinterjackan när vi står i hallen för att gå ut på en promenad.
-Du ser vad lätt han är att hantera, säger Joanna glatt. Han går med på det mesta och är väldigt nyfiken. Men det är klart att det blir svårt ibland, han är trots allt en hund. Tia är nästan omöjlig och därför gör jag inte så mycket med henne heller. Jag vill inte tvinga mina hundar att göra något de inte vill, då finns det ju ingen glädje bakom det heller, säger Joanna.
Efter promenaden skiljs vi åt vid Joannas grind, men det dröjer inte länge förrän tre huvuden sticker upp i det vidöppna lägenhetsfönstret. Joanna och hennes hundar vinkar och vintersolen lyser i deras ansikten.
