KRÖNIKA. I veckan rapporterade SVT om Socialstyrelsens statistik angående antal vårdbesök som orsakats av hundbett. SVTs bevakning medförde att hundar ännu en gång hamnade mitt i mediebruset och häxjakten på vems fel det är att de bits drogs igång. Med jämna mellanrum ser jag dessa artiklar och kort därefter hotas det om ”förbud” mot vissa hundraser. Visst pekar mycket på att vissa raser har det närmare till hands att bita och slita, ja helt enkelt att kampa och attackera, men är ett förbud det vi vill komma till? Handlar det inte om att lära oss att skaffa hundar som vi kan hantera och faktiskt har möjlighet att leva i harmoni med?
Som den hundnörd jag är och har kommit att bli genom åren får jag ofta frågan om vad för hund mina medmänniskor bör skaffa. Och då jag brinner för ämnet tar jag gärna mig an diskussionen. Men allt som oftast slutar det med att personerna inte vill lyssna på förslagen trots, enligt mig, väldigt rimliga argument. Istället har de en lista på gulliga (eller i vissa fall “tuffa”) hundar som de redan bestämt sig för att de vill ha, detta trots att rasen inte alls passar deras livsstil.
Men hur kan man förvänta sig att relationen ska bli balanserad och att både hund och ägare ska trivas i varandras sällskap om förutsättningarna för det inte finns?
Jag menar… en hund som inte får den aktivering den behöver hittar ofta egna sätt att tömma sin energi. Ibland handlar det om en toffel som får sätta livet till men i andra fall är det en aggressivitet som kryper fram. I vissa fall blir det så illa att människor och djur blir skadade, allt till kostnaden av att människor vägrat ta det ansvar det faktiskt innebär att skaffa en hund.
Dessutom är det hunden som får betala det största priset som riskerar att bli avlivad, detta trots att det inte är hunden som valt till vilket hem den kommit till. Så enligt mig bör samhällsdebatten inte handla om något förbud, för det finns människor som kan hantera även de mest krävande hundarna, utan istället bör vi fokusera på att utbilda hundägare och uppfödare bör vara noggrannare med vart hundarna hamnar. Det bör vara i allas intresse att relationen mellan en hund och dess ägare är balanserad så deras tid tillsammans blir så bra som möjligt. För en lycklig hund ger också en lycklig ägare!
