Den lokalt baserade gruppen Trio Erici bjuder på brasilianska toner på Soppteatern i Kalmar. Ett framträdande som får kontraster att smälta samman och blir något helt eget.
Det tidiga höstmörkret har fallit och utanför Teatervallens entré har vinden borstat in en hög med löv i ett hörn. Där inne hörs klirret från soppskålar och ett förväntansfullt sorl sprider sig innan det tonar ut igen och publikens blickar vänds åt ett och samma håll. I taket dimmas lamporna och upp på scen stiger gruppen som kallar sig för Trio Erici men som namnet till trots består av fyra personer just den här kvällen. Den svenska höstkylan blir med ens till brasiliansk tropik när samba och bossa nova ackompanjeras med svenska texter.
Gruppen debuterade med skivan ”Jazz på Öländska” 2001. Nästan 20 år senare kom plattan ”Rio” fylld med inspiration från nordöstra Brasilien där texterna är översätta till svenska. När tonerna nu klingar ut bland publiken på Soppteatern känns kombinationen fulländad. Trots en nästan total motsättning i miljöer känns det på något sätt som att musiken är gjord för just den här platsen. Men frågan återstår, varför just Brasilien?
–Det är Haralds fel alltihop, han åkte till Brasilien och upplevde hela den musikvärlden, säger sångerskan Kristin Bertilius
När showen har pågått så länge att de flesta soppskålar står tomma bjuds publiken på en överraskning. Upp på scen kallas som hemlig gäst Magnus Svensson med ett instrument kallat cavaquinho i handen. Det är en liten, fyrsträngad gitarr med ursprung i Portugal och som inspirerade skapandet av ukulelen. Han blir den sista pusselbiten i vad som redan innan var en fulländad ensemble.
När Erici som sista nummer bjuder med Magnus Svensson på scenen igen är vi framme vid ändhållplatsen, som vid det här laget hade kunnat vara Rio de Janeiro lika gärna som Larmtorget.
När konserten är slut är det många som kommer fram och tackar. Gruppen packar ihop sina instrument och småpratar med bekanta som har befunnit sig i publiken. När de sista besökarna har lämnat sätter sig musikerna ner vid ett bord för den obligatoriska soppan. Musiken har tystnat men verkar på något sätt ha satt sig i väggarna. Utanför närmar sig vintern men där inne hänger den sydamerikanska värmen kvar.
