Gråa moln och vandrande kanadagäss – Att ringmärka utan ringmärkning

Fyren Långe Jan, omgiven av tunga gråa moln.
Långe Jan, Sveriges högsta fyr. Strax nedanför den 42 meter höga fyren utförs ett ständigt forskningsarbete för att kartlägga fågelarter. Här arbetar ett tjugotal personer, vissa rutinerade, vissa nyexaminerade och vissa som talar engelska. Oavsett erfarenhet så är det tidiga morgnar som gäller för arbetsgruppen. Klockan 06:00 gäller det att vara redo för dagens första runda i fågel fällorna, de ska kollas en gång i halvtimmen, från sex, till elva.

En morgon på Ölands södra udde, i en guldskimrande soluppgång och Östersjön i ett vilande lugn utan en våg så långt ögat kan nå. Bilden jag målade upp för mig själv kvällen innan revs itu av den dystra grå himlen, det tunga molntäcket och blåsten som mötte en så fort bildörren bara stod på glänt. Sist jag var här sken solen och fågelstationen hade ringmärkt 100 fåglar när morgonens rundor i fällorna var klara. Idag var förutsättningarna inte särskilt goda, och förhoppningarna var inte särskilt höga de heller.

Ottenby Fågelstations ringmärkare går in i en av fällorna samtidigt som de klappar händerna.
Ottenby Fågelstations ringmärkare radar upp sig på led vid ingången till de stora, nätade och trattliknande fällorna. Ett kort tecken senare så börjar hela raden att röra sig inåt i fällan, klappandes med händerna, samtidigt som en av dem börjar att vissla. Målet är att få fåglarna till att flyga så långt in i fällorna som möjligt för att gruppen ska kunna få tag i dem.
Bild: Måns Engdahl.
Filip Jansson sträcker sin hand in i en mindre bur för att ta ut en koltrast.
När fågeln har flugit så långt in i fällan som möjligt hamnar den tillslut i den här lilla buren. Den är avsedd för att fågeln ska kunna flyga in, men inte ut. I sig känns infångandet av fåglarna väldigt primitivt, utan några andra verktyg än förståendet av fågelns instinkter.
Bild: Måns Engdahl.
Filip Jansson stoppar en koltrast i en tygpåse.
Fåglarna stoppas sedan i en större tygpåse, i detta fallet var det en koltrast. Påsen ska hålla fågeln lugn medan den transporteras från fällan till ringmärknings labbet.
Bild: Måns Engdahl.
Filip Jansson går mot ringmärknings labbet, med koltrasten i tygpåsen.
Filip Jansson har arbetat till och från på Ottenbys fågelstation sedan 2018. Under de tre senaste åren har han hunnit registrera drygt tre tusen fåglar. Under de två timmarna som jag fick vara med och följa han och kollegornas arbetsgång blev det ingen ny fågel registrerad på den listan. Det blev en rödhake och en koltrast, och båda två var ringmärkta sedan tidigare.
Bild: Måns Engdahl.
Julia Hagström mäter fågelns vinglängd med en linjal.
Det första som görs när en omärkt fågel fångas in är att den könsbestäms och får en ring runt benet som motsvarar tyngden av fågelvärldens armbandsklocka. Då morgonens fåglar redan var ringmärkta hoppade processen direkt till att Julia Hagström fick mäta fågelns vinglängd. Vinglängden mäts enklast med en linjal som försiktigt läggs mot fågelns ena vinge.
Bild: Måns Engdahl.
Julia Hagström väger koltrasten på en våg. Vågen visar att fågeln väger 78,9 gram.
En koltrast brukar väga mellan 80-125 gram, men dagens fågel väger under det normala med sina 78,9 gram. Om en fågel skulle under kort tid tappa mycket vikt kan det vara ett tecken på sjukdom. En koltrasts vikt kan variera och den brukar väga som minst efter häckningssäsongen, vilket innebär att den är som lättast under våren eller i slutet av sommaren.
Bild: Måns Engdahl.
Julia Hagström kollar koltrastens fetthalt genom att lätt blåsa på koltrastens mage.
För att kunna kolla fågelns fettnivåer så blåser ringmärkarna lite lätt på fågelns undersida. Fåglarnas skinn är så pass tunt att det går att se utformningen av fågeln inälvor. Det finns fem olika fettnivåer hos fåglar. Just denna koltrasten låg på nivå två, en ökning av fett konstaterar kollegorna. Men fågeln har tappat i vikt.
Bild: Måns Engdahl.
Filip Nilsson kollar efter skador på koltrastens vingar.
Eftersom att koltrasten verkade vara lite tilltufsad över ryggen hölls den kvar ett par minuter längre för att vingarna skulle kunna undersökas ytterligare. En kort inspektion av vingarna senare kunde gänget konstatera att det var inte var något fel med fågeln och koltrasten fick flyga iväg igen.
Bild: Måns Engdahl.
Koltrasten flyger iväg från Filip Nilssons hand.
Bland det första Filip Jansson sa innan vi gav oss ut var att det här förmodligen var hans sista längre vistelse i Ottenby. När det kommer till tidiga morgnar i guldskimrande soluppgångar och att få se Östersjön i ett vilande lugn utan en våg så långt ögat kan nå så finns det nog inte många platser som slår Ölands södra udde. Men gråa och trista dagar som denna, utan någon vidare fågellycka, är det säkert svårt att inte vilja göra som fåglarna och flytta.
Bild: Måns Engdahl.
Bild av Måns Engdahl

Måns Engdahl

SENASTE NYTT

Ansvarig utgivare:

Jörgen Axelsson

Mail:

Radix.online2021@gmail.com

TIPSA OSS

Adress:

Universitetskajen 1, 
392 31 Kalmar

Facebook Instagram