I dag är det fyra år sedan Metoo startade, där kvinnor över hela världen höjde sin röst och gjorde uppror mot männen som någon gång gjort dem illa. Det är fyra år sedan vi kvinnor äntligen höjde vår röst efter år av tystnad och vågade starta ett krig mot samhällets acceptans av “killar kommer alltid vara killar” – kulturen. Men vad har egentligen hänt sedan dess?
Vi kvinnor bär med oss larm, visselpipa och pepparspray på en vanlig promenad.
Vi undviker att promenera hem ensamma om kvällarna, eller spenderar vi hela promenaden hem med att ha någon i telefonen, med nyckelknippan redo i handen. För säkerhets skull.
Vi tänker alltid på att hellre beställa en öl eller cider istället för en drink, då har ju inte bartendern någon chans att lägga ner någonting i den. Om vi skulle beställa en drink skulle vi aldrig släppa den ur vår syn, för säkerhets skull.
Vi säkerställer alltid så att vår kvinnliga vän kommit hem säkert, för säkerhets skull.
Vi blir fortfarande tillsagda som unga att lära oss självförsvar, inte klä oss utmanande, inte prata med främlingar. Vi lär oss att göra som vi blir tillsagda. Men trots att vi gör som vi blir tillsagda och inte pratar med några främlingar, så blir vi fortfarande utsatta för olika typer av sexuella trakasserier, våldtäkt, neddrogning, och män som för övrigt tar sig friheten att säga eller göra precis vad man känner för mot en kvinna. Vi är konstant utsatta, hela tiden. Det spelar ingen roll om vi inte pratar med främlingar eller skulle täcka varenda centimeter av vår kropp av tyg. Vi är alltid på vår vakt, för säkerhets skull.
Skillnaden mellan innan och efter metoo är att vi kvinnor faktiskt vågar prata mycket mer om ämnet. Det händer att jag och andra kvinnor delar texter på Instagram som uppmärksammar ämnet, och då vet jag, att många män tänker eller kommenterar:
“Män känner sig inte heller trygga”
“Inte alla män”
“Inte detta tjatet nu igen”
“Hon måste vara ännu en arg feminist”
Till er så vill jag bara säga, att det är ni som är problemet. Ni är anledningen till att kvinnor i alla tider bara har accepterat sexuella trakasserier i alla dess sorter som en del av vår verklighet. Det är ni som tillåter det att hända oss, om och om igen.
Det som oroar mig mest är att, det spelar ingen roll vad vi gör, som kvinna, så kommer ingenting att förändras.
Och det värsta av allt, är att ännu en gång, så ligger makten i männens händer.
Så män, hur ska det bli?
Lyssna också på radioinslaget ”Fyra år sedan #metoo: ”Vi måste få upp straffskalan”.
