Carolina Johansson är kvinnlig tatuerare och delägare till en tatueringsstudio i centrala Kalmar. Vägen in i branschen gick genom en lärlingsutbildning med en manlig lärare, vilket Carolina inte ville.

—Jag ville faktiskt gå som lärling hos en kvinnlig tatuerare, just för att män är män. Jag känner mig mindre hos män. Det tog tid att hitta någon som jag kände mig bekväm hos, för att gå som lärling, säger Carolina Johansson. 

I studion spelar Carolina musik när jag kommer in i lokalen. Här har hon tatuerat sedan 2018, men kärleken till tatueringar började långt innan hon visste det själv.

—Jag har alltid målat och skapat saker, jag har alltid tyckt att det var jätteroligt när jag var liten. Jag tvingade mig iväg på målarkurser när jag var liten och önskade mig målarset, akryl och sådant. Någonstans längs med vägen så har jag börjat gilla tatueringar fast jag kopplade det inte, säger Carolina Johansson. 

En kompis till Carolina frågade varför hon inte tatuerade eftersom hon älskar konst och tatueringar. Det blev startskottet på Carolinas karriär. Hon köpte sakerna hon behövde på nätet, bland annat övningshud, och började tatuera. 

Kvinna i en mansdominerad bransch

—Det är inte lika illa nu som det var förr. Det är konst, det handlar inte om du är man eller kvinna. Det har tidigare varit en mansdominerad bransch, som de flesta branscher. Men det håller på att vända, säger Carolina Johansson. 

Carolina förklarar att i dag ser alla till konsten och inte könet. Men hon poängterar att det finns “sämre män” också. Hon berättar att när manliga kunder kommer in i studion så upplever hon att det är mer förtroendeingivande att hon är kvinna. 

—De tycker att kvinnor är lite lättare på handen och lättare att prata med och säga ifrån om tatueringen sitter fel. Jag har en bra uppfattning att vara kvinna i branschen, sedan kanske det är annorlunda om man jobbar i en studio med bara män, säger Carolina Johansson. 

Hon berättar att hon har hamnat i andra situationer där män har dragit grova skämt som hon förväntas skratta åt fastän det inte är roligt. Men de största svårigheterna kommer från henne själv. 

—Det svåraste är att bygga upp sig själv, jag är min egen värsta domare. Jag dömer mig själv så sjukt hårt. Människor kan säga att det är fint, men jag ser ändå bara fel. Det svåraste hindret är att komma över sig själv, att jag kan det jag gör, säger Carolina Johansson.