Om du kör över Ölandsbron, följer 136:an mot Löttorp och svänger vänster mot Byrum, kan du hitta en skylt som berättar om vägen till Ölands enda raukområde. Följer du denna är du endast en fyra minuters bilväg bort från de 120 stenformationer som reser sig längs med strandremsan. Dessa kalkstenar är resultatet av vind och vatten som långsamt piskat bort de mjukare kalkstenarna och efterlämnat endast de hårdaste lagren. I miljontals år har dessa stenjättar fått ha sin egen plats på jorden. Men människan har en allt större påverkan på landskapets utseende.

För att komma till raukarna passerar man först en liten fiskeby. På sommaren hade lokalborna kanske tagit sig en båttur ut på sjön, men på denna blåsiga dag i september ekar det tomt på platsen.

Efter man passerat fiskebyn blir kalkstenarna synliga. Totalt är det runt 120 raukar i varierande storlek som dekorerar Ölands nordöstra kust.

När man kommer in på raukfältet finns en stor skylt som upplyser om ett förbud mot att bryta loss fossiler från raukarna. Trots detta har området problem med fossilknackning och flera kilo fossil tas från platsen varje år för att antingen säljas eller sparas som souvenirer. Efter sig lämnar knackarna ett tomrum och ett permanent förändrat landskap. Det är just brytningen av fossiler som är farlig för raukarnas framtid, en aktivitet som dessutom är olaglig.

Kvarlämnade spår av besökande människor kan hittas runt om i naturområdet. Här i formen av en bit plast som ligger och guppar i vattenbrynet.

Byggandet av stentorn kan, trots sitt oskyldiga utseende, också ha en negativ påverkan på den omgivande naturen. Tornen varierar i storlek och ibland kan de vara upp till en meter höga. När de sedan faller i vinden kan de innebära en säkerhetsrisk för barn eller djur i närheten som kan träffas av stenarna. Mindre djur som tar skydd under stenarna förlorar också sina gömställen när tornen byggs, och blir synliga för rovdjur. På Fårö, som också är känt för sina raukområden, har dessa stenformationer förbjudits.