BILDREPORTAGE: Kvinna och tatuerare – “De flesta är sexistiska mansgrisar”

Ann-Charlotte Najström
Ann-Charlotte Najström, 38 år. Efternamnet Najström kommer från en släkting till henne, som under 1800-talet arbetade som sjöman. “Där najade han linan, och eftersom han ville ha ett alldeles eget efternamn så blev det Najström” berättar Ann-Charlotte. FOTO: Mathilda Rasmussen

KALMAR. Hur är det egentligen att jobba som kvinnlig tatuerare? Ann-Charlotte Najström har varit verksam i tatueringsbranschen i 13 år. Hon driver sin egen studio i Kalmar. Enligt henne finns det en viss jargong bland manliga tatuerare, och hon har själv upplevt kommentarer som att hon bör ha på sig vissa klädesplagg för att de framhäver hennes bröst.

– Det finns bra karlar, men det är inte de som syns, berättar Ann-Charlotte Najström.

På britsen ligger Hanna Svensson, 23 år från Karlskrona och får en blomma tatuerad på låret. Det surrande ljudet från tatueringsmaskinen ligger som ett lugnande brus i bakgrunden. Ann-Charlottes målande över hudcanvasen flyter på i en slags harmonisk koncentration. Stundtals känns det som att man är hos terapeuten eller den där kompisen som man brukar tala om allt mellan himmel och jord med. 

– En gång om året funderar jag på att sluta jobba som tatuerare, säger Ann-charlotte med ett litet leende på läpparna. 

Enligt Ann-Charlotte är branschen som den är. Det är de manliga branschkollegornas jargong hon inte orkar med.

– De flesta är sexistiska mansgrisar, berättar hon.

Ann-Charlotte stannar upp och doppar tatueringsnålen i färg. Samtidigt så har det blivit bättre med åren, för det anställs fler kvinnor och även yngre män med bättre kvinnosyn. Hon tillägger att det även finns bra kollegor, och så är det framförallt kunderna som får henne att orka fortsätta som tatuerare.

På frågan om hur det är att arbeta som kvinnlig tatuerare funderar hon en stund. 

– Man måste ha skinn på näsan. Annars står man inte ut, säger Ann-Charlotte.

Hon pratar om sociala mediers påverkan på hennes yrke. Ann-Charlotte vill inte sälja sig själv genom sitt utseende, utan för henne är det hantverket som är det viktiga och att hon gör ett bra jobb.

– Jag vill inte att folk ska komma hit för att jag är snygg. Tjejer kommer hit för att jag är bra på att tatuera, avslutar Ann-Charlotte.

Konversationerna flödar samtidigt som Ann-Charlotte förbereder inför den kommande tatueringsstunden. FOTO: Mathilda Rasmussen.
“För att klara sig som kvinna i den här branschen måste man äga sin egen studio” säger Ann-Charlotte. FOTO: Mathilda Rasmussen.
Hanna Svensson, 23 år från Karlskrona.
Det var genom hennes kusin som hon kom i kontakt med Ann-Charlotte.
“Min kusin tatuerade sig hos Ann-Charlotte för ett par år sedan. Efter det så fastnade jag själv för henne” berättar Hanna.  FOTO: Mathilda Rasmussen.
Tidigare i sin karriär så jobbade Ann-Charlotte i en studio där de tog in kvinnliga tatuerare, vilket var positivt för henne. “Ägaren till studion tyckte att det såg bättre ut med kvinnliga tatuerare” berättar hon. 
FOTO: Mathilda Rasmussen.
Stencilen fastnar på första försöket. Ann-Charlotte berättar att även kunder kan gå över gränsen ibland, men det är lättare att hantera eftersom det är hon som håller i nålen som ska tryckas in i deras hud. FOTO: Mathilda Rasmussen.
Pip, en siberian husky tar det lugnt i ett avskärmat rum. “Han är inte tillräckligt cool för att heta Sirius” berättar Ann-Charlotte.
Hon räddade Pip och hans bror från uppfödare som vanskötte dem. När hon var på plats för att se valparna stod de i en alldeles för liten inhägnad och vadade i sin egen avföring. Ann-Charlotte polisanmälde uppfödarna. FOTO: Mathilda Rasmussen.