PERSONPORTRÄTT. Maja Billgren, 21 bor i en förort till Stockholm tillsammans med sin familj. Hon jobbar idag på en grundsärskola inne i Stockholm i en särskoleklass med barn i behov av särskilt stöd. Majas ena bror har en utvecklingsstörning vilket har lett till att Maja har goda erfarenheter som hjälper henne i hennes arbete.
Det är en solig men frostig dag i Stockholm när jag går genom Långbropark mot lägenhetshuset där jag ska träffa Maja Billgren. Snön knarrar under skorna och barnen i parken åker på rumpan ner för de isiga kullarna. Maja Billgren möter upp mig i dörren till lägenheten med ett stort leende. Hon visar mig vägen in och medan hon kokar te pratar hon mycket och gestikulerar med händerna.
Maja Billgren bor i en lägenhet i Fruängen tillsammans med sin mamma, pappa och sina två yngre bröder. Hon tog studenten förra året och var innan det på utbytesår på Nya Zeeland. Nu jobbar hon på en grundsärskola inne i stan i Stockholm. Där arbetar hon i särskoleklass med barn som är i behov av särskilt stöd.
– Jag jobbar som resurs till två elever vilket innebär att jag blir som en assistent som hjälper de med olika moment under dagen, berättar Maja. Barnen jag jobbar med har en utvecklingsstörning och det innebär att de har svårt att lära in saker vilket gör att de behöver extra stöd.
Att hitta jobb
Vi sitter inne hos Maja och dricker te i färgglada koppar. Solen lyser in och speglar sig mot tavlorna i rummet. Utanför fönstret som vätter ut mot parken syns folk som promenerar med barnvagnar och barn som leker i snödrivorna. På hyllan i rummet där vi sitter finns en skylt med texten ”girls bite back”.
Maja fortsätter att berätta om sitt jobb och förklarar att det främst går ut på att arbeta med barnens beteenden och att hela tiden hjälpa de på vägen för att bli självständiga. Hon hjälper barnen med de mindre sakerna som att säga hejdå när någon går, till de större sakerna som att besvara en fråga i klassrummet.
– När jag började leta efter jobb efter studenten var vi mitt i corona och det var en stor arbetslöshet. Så jag började fundera på vilka jobb som skulle finnas kvar och just resurser och personliga assistenter kommer alltid att behövas, förklarar Maja.
Hon berättar även att hon tidigare har arbetat som simtränare tillsammans med sin mamma till en grupp med barn med funktionsvariationer.
– Min lillebror har en utvecklingsstörning och även min morbror, och det bidrog till att det blev naturligt att jag jobbade i simgruppen när jag var yngre men också där jag jobbar nu, berättar Maja vidare.
”Bad mina föräldrar att sänka min veckopeng”
Maja fortsätter att berätta om sin bror och förklarar hur allt var när hon var yngre. På grund av hennes lillebror stack Maja ut mer än vad hennes kompisar gjorde, eftersom de inte var i samma situation. Hon förklarar att hon som barn gärna ville passa in och tyckte inte om att sticka ut så mycket bland sina kompisar.
– Jag minns att jag till och med bad mina föräldrar att sänka min veckopeng för att jag fick mer i veckopeng än mina kompisar, berättar Maja och skrattar. Och eftersom att jag försökte passa in så mycket som möjligt var det jobbigt att jag hade en lillebror som gjorde att jag stack ut.
Idag känner hon inte på samma sätt utan hon känner att hon har vuxit i det. Hon tror att desto äldre man blir desto mer säker blir man på vad man står för och vad man tycker. Man börjar inse att det handlar inte om andras åsikter vilket hon ofta kunde tro när hon var yngre. Maja förklarar vidare att det viktigaste är de som är nära en och vad de tycker om en, inte alla normer som finns.
– Min lillebror har lärt mig så mycket om livet och öppnat mina ögon för saker och jag har börjat landa i att han ger mig väldigt mycket. När jag var liten förstod jag inte det och jag fokuserade mer på andras åsikter, förklarar Maja.
Tidigare erfarenheter hjälper i arbetet
Maja beskriver att hennes tidigare erfarenheter hjälper henne mycket i hennes arbete. Hon berättar att hon till exempel vet hur hon ska hantera olika situationer som kan inträffa i skolan. Om ett barn till exempel skulle få ett utbrott är inte det någonting som skrämmer henne utan hon vet exakt hur hon ska sätta sig in i situationen och hantera den. Det är inget ovanligt för henne och säger att hon är van vid att sådana händelser inträffar.
– Det finns många saker som jag tar med mig ut i livet som jag inte tror att man kan få om man inte har en närstående som har en utvecklingsstörning. För mig kommer det helt naturligt, säger Maja.
Att vara vuxen menar Maja innebär att man kan ta ansvar för andra människor och det har hon fått lära sig naturligt på grund av sin lillebror. Hon fortsätter att berätta om hur hennes erfarenheter från hennes lillebror och tidigare jobb hjälper henne i hennes arbete på skolan. Hon förklarar att en stor del av hennes erfarenhet hjälper hur hon ser på barnen i klassen. Det hjälper henne även då hon ska hjälpa till med saker eftersom hon inte behöver tänka på hur hon ska utföra de utan det bara kommer naturligt.
– Man måste kunna se alla som människor och inte ha några fördomar om att någon är jobbig eller irriterande, förklarar Maja. Man måste kunna se de barnen som vilka barn som helst och inte kategorisera in de i fack.
Roligt och ibland svårt
Vi tar en promenad runt i parken och när jag frågar Maja om det roligaste med jobbet skiner hon upp och börjar snabbt berätta. Hon förklarar att det är kul att få spendera tid med barnen och att trots att dagarnas upplägg ofta är lika är varje dag unik.
– Barn är oförutsägbara och det kan hända lite vad som helst och det tycker jag om, förklarar hon. Jag tycker också om att se barnen när de lyckas eller klarar någonting för det visar att det jag gör faktiskt ger någonting tillbaka.
Hon berättar att arbetet med barn är väldigt tacksamt eftersom att responsen kommer direkt. Hon vet direkt om det hon gör fungerar bra eller dåligt. Vidare förklarar hon att det är kul att gå till jobbet och vara med barnen. Jobbet är inte bara en plats hon måste gå till utan hon gillar att tillbringa sin tid tillsammans med barnen.
– För mig är det mer än ett jobb, säger Maja. Jag ser det inte som att ”det här är mitt jobb och det är kul” utan jag ser det mer som att ”det här är dem här barnen, och dem umgås jag med ibland”.
När jag frågar Maja vad som är svårt med hennes jobb förklarar hon att hon har svårt att inte bli för känslomässigt involverad. Hon menar att det är utmanande att inte ta saker personligt och att hålla känslorna i styr. Ibland kan hon även uppfatta att det blir för mycket och intensivt. Det inträffar oftast om hon redan har dålig dag och känner att hon skulle vilja vara för sig själv ett tag.
– Mitt jobb är väldigt roligt men det kan så klart bli för mycket ibland. Precis som det är med allt här i livet, avslutar Maja.
