Från flyplatsman till lärare

PERSONPORTRÄTT. Med ett intresse att alltid prestera och aldrig nöja sig kom 22 åriga Kim Peterson från Mörrum in som flygplatsman på F17 i Kallinge utanför Ronneby när genomsnittsåldern låg mellan 35 – 40 år. Men framtiden kan se helt annorlunda ut för 22 åringen då drömmen är att bli lärare.

Kim Petersson pluggade teknik på gymnasiet, men hade sedan länge haft ett mål att utföra GMU, Grundutbildningen i Försvarsmakten. När Kims vänner försvann iväg utomlands efter avslutad examen valde han att påbörja den för honom nio månaders utbildningen. I början valde han inriktningen flygbassäkerhetsoldat, men han insåg ganska snabbt att det inte var för honom. Han bytte inriktning som passade han tyckte passade honom bättre och blev istället räddningssoldat

När Kim sedan påbörjat utbildningen var det som gjort för honom och efter att ha jobbat som det ett tag såg han en annonsering att det fanns en ledig plats som flygplatsman på flygplatsen i Kallinge. Han sökte, men trodde inte att han hade en chans att komma in med tanke på att det var många som sökt in och det var höga krav som skulle uppfyllas. ”Flygplatsman innebär egentligen två saker, både att vi ansvara för fälthållningen för flygplatsen genom att ta bort snö på banan och underhålla den. Den andra delen innebär att vara räddningssoldat med andra ord som en flygplatsbrandman” förklarar Kim. Beskedet kom och till hans förvåning var svaret att han blivit antagen. Han tror att han just kom in för att han har en lugn personlighet, blir inte stressad i pressade situationer och är väldigt flexibel. Det är viktigt som brandman att handla med lugnet och kunna jobba med ett klart sinne i varje situation enligt Kim.

Ålder på hans kollegor ligger mellan 35 – 40 år, men det ser han bara som något positivt. Han lär sig mycket nytt varje dag då dem flesta har enorm erfarenhet och kompetens inom yrket. Det enda som han ser som en nackdel att vara yngst är att kravet att jobba som en flygplatsman kräver en viss personlig mognad och det förväntas mycket av en då det kan stå liv på spel.

”Man måste hela tiden prestera och det är inget som tas förgivet utan du måste hela tiden visa att du har det som krävs”

Ingen vanlig arbetsvecka

En vanlig arbetsvecka från åtta till fem är inget som kan förväntas i yrket som flygplatsman utan där handlar det om veckor upp till 70 timmar och andra veckor där dem är helt lediga. Många av passen är indelade i dygn och det innebär att de sover över på stationen. Detta för att kunna rycka ut om något händer på natten eller om ett plan behöver lyfta.

– Det är något jag älskar med mitt jobb och det är upplägget för hur vi jobbar. Jag har tid att utöva andra intressen mer som att umgås med min sambo, laga mat, träna och spela spel med mina kompisar, säger Kim

Kim tycker om att det finns tid att lära känna sina kollegor väl och något som underlättar enormt mycket för sammanhållningen. När dem inte har annat arbete runt omkring finns det tid för träning som också är ett krav. Minst tre timmar varje vecka på arbetstiden ska gå till fysiska aktiviteter, men Kim gillar att träna utöver jobbet. Ett jobb inom Försvarsmakten vare sig du är civil anställd eller skarpt anställd krävs det fysiska aktiviteter. Vill man söka till soldat eller till exempelvis jägarsoldat krävs det hårda intagstest och under utbildningen kommer det vara många fysiskt krävande aktiviteter. Ändå om fysiska kravet är högt, är det mentala avgörande. Enligt Kim är det viktigaste att man bestämt sig för något och håller fast för det för vissa dagar vill man bara hem.

Från flygplats man till lärare

Men i slutändan är ändå målet att byta yrke. Hans tankar dras till att bli lärare. ”Jag har alltid velat hjälpa till i samhället och ha ett viktigt arbete. Lärare känns som väldigt givande trots att det säkert kommer bli tufft i perioder” säger Kim. Gymnasielärare med inriktning på idrott och engelska är drömmen, men än så länge ligger det på is. Kim har många saker som måste klaffa innan han kan börja studera såsom att hunden som han ska skaffa måste tas hand om och uppfostras. Sedan vill han ha större lägenhet och känner ingen brådska med att studera.  Förtillfället bor han med sin Sambo i centrala Karlshamn, men drömmen är att flytta ut på landet. Därför är hans känsla att studierna kan vänta då det kan bli svårt att spara ihop pengar till ett hus om han inte jobbar. Att stressa är inget han heller brukar göra och därför tar saker sin tid, men enligt honom är det viktigare att allt blir bra än att det görs lite snabbt och blir halvdant.

För Kim har hans fokus alltid varit på att utvecklas och bli bättre. För honom spelar det egentligen ingen roll vart han hamnar, hur svårt något är eller hur bra betalt det är utan mer om personlig utveckling. Hur han kan bli en bättre människa och hur han kan hjälpa samhället. Ingen uppgift är för svår enligt honom, det gäller bara att ha en bra attityd till det hela och inte ge upp. ”Det är en av anledningarna till att jag har det så bra som jag har det idag. Jag vågar satsa på att söka till något som jag inte trodde jag hade en chans på och jag vågar satsa på att jag är tillräcklig. Man klarar allt, men det tar bara lite tid ibland” säger Kim.