{"id":429,"date":"2019-02-12T14:20:59","date_gmt":"2019-02-12T13:20:59","guid":{"rendered":"http:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/?p=429"},"modified":"2019-02-22T11:33:32","modified_gmt":"2019-02-22T10:33:32","slug":"snalla-sluta-fraga-mig-vad-jag-hade-pa-mig-nar-jag-blev-valdtagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/2019\/02\/12\/snalla-sluta-fraga-mig-vad-jag-hade-pa-mig-nar-jag-blev-valdtagen\/","title":{"rendered":"\u201dSn\u00e4lla sluta fr\u00e5ga mig vad jag hade p\u00e5 mig n\u00e4r jag blev v\u00e5ldtagen\u201d"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r sent en m\u00e5ndagskv\u00e4ll, du \u00e4r ute och g\u00e5r genom en park du kan som baksidan av din hand.
\nParken \u00e4r som ett \u00f6ppet f\u00e4llt, ett par tr\u00e4d, n\u00e5gra f\u00e5 gatlampor, inte s\u00e5 m\u00e5nga som kanske skulle beh\u00f6vts
\noch s\u00e5 ett sjukhus i n\u00e4rheten. Du vet hur det g\u00e5r till, du kan den h\u00e4r v\u00e4gen.
\nMen n\u00e5got \u00e4r annorlunda denna g\u00e5ng. Du \u00e4r inte l\u00e4ngre trygg<\/strong>.
\nDu dras ner i marken, n\u00e5gon drar i dina kl\u00e4der, n\u00e5gon g\u00f6r n\u00e5got mot dig som aldrig g\u00e5r att f\u00f6rl\u00e5ta.<\/span><\/p>\n

Tidigare idag publicerade vi en nyhetsartikel om en v\u00e5ldt\u00e4kt som skett i Stensbergsparken<\/a>, helt \u00f6ppet bland hus och enstaka tr\u00e4d.
\nKort och gott en \u00f6verfallsv\u00e5ldt\u00e4kt.<\/span><\/p>\n

Det knyter sig i magen n\u00e4r jag l\u00e4ser, och jag \u00e4r nog inte ensam om det.
\nHur ofta l\u00e4ser vi egentligen om v\u00e5ldt\u00e4ktsfall i tidningen?<\/strong> Bara fr\u00e5n f\u00f6rsta januari i \u00e5r har en tidning i Kalmar l\u00e4n
\nskrivit 18 artiklar som handlat om v\u00e5ldt\u00e4kt, men om vi kollar st\u00f6rre tidningar, om vi kollar p\u00e5 v\u00e4rlden,
\nd\u00e5 g\u00e5r det inte att r\u00e4kna l\u00e4ngre. Och det forts\u00e4tter h\u00e4nda, hela tiden, dagarna in och dagarna ut och alla tider p\u00e5 dygnet.
\nOch vad g\u00f6r vi? Vi sl\u00e4pper v\u00e5ldt\u00e4ktsm\u00e4n fria i r\u00e4tten, vi beskyller offer och vi drar generaliseringar.
\nI grund och botten handlar det alltid om offret, det \u00e4r offret som blivit utsatt
\noch det \u00e4r offret som f\u00e5r b\u00e4ra p\u00e5 detta trauma resten av sitt liv, men jag tycker att vi allt f\u00f6r s\u00e4llan f\u00e5r se offrets historia,
\nvi lyfter inte k\u00e4nslor, ber\u00e4ttelser och tankar om just personerna det handlar om.<\/span><\/p>\n

Men om vi kollar p\u00e5 v\u00e5ldt\u00e4ktsstatistiken<\/strong> s\u00e5 s\u00e4gs det att det bara \u00e4r 10-20 procent av alla v\u00e5ldt\u00e4kter som anm\u00e4ls.
\nMan undrar varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 f\u00e5 som anm\u00e4ler. Jag tror det \u00e4r den extrema r\u00e4dslan och os\u00e4kerheten som kommer med det.
\nKommer folk att tro en? Kommer folk ta en seri\u00f6st? Var det ens v\u00e5ldt\u00e4kt? Sa jag tydligt nej? Gjorde jag motst\u00e5nd?
\nInget av detta ska egentligen spela n\u00e5gon roll, men som ung tjej s\u00e5 \u00e4r det mer vanligt
\natt l\u00e4gga det p\u00e5 sig sj\u00e4lv \u00e4n sin f\u00f6r\u00f6vare, f\u00f6r det \u00e4r det vi har l\u00e4rt oss.
\nEfter vi l\u00e4st alla artiklar om att v\u00e5ldt\u00e4ktsm\u00e4n sl\u00e4pps f\u00f6r att offret inte var \u201dtydlig\u201d nog,
\natt den kl\u00e4dde sig fel, var f\u00f6r berusad.
\nVi alla har l\u00e4st om det, vi alla har h\u00f6rt det, \u201dvad hade du p\u00e5 dig?\u201d<\/strong> \u00e4r den otroligt uttjatade, felaktiga och hemska
\nfr\u00e5gan som st\u00e4lls till de os\u00e4kra, r\u00e4dda och utsatta flickorna.<\/span><\/p>\n

Vad jag hade p\u00e5 mig? Jag hade p\u00e5 mig ett par helt vanliga svarta jeans, absolut inte i tightaste laget,
\nett svart linne, eller var det en t-shirt? Jag minns inte l\u00e4ngre.<\/span><\/p>\n

Jag minns bara att vi satt ett g\u00e4ng i din kompis l\u00e4genhet och kollade p\u00e5 film, vi skrattade, vi f\u00e5nade oss,
\nvi betedde oss som vanliga m\u00e4nniskor. Som v\u00e4nner brukar g\u00f6ra.
\n<\/span>Efter det minns jag inte hur det gick till. Helt pl\u00f6tsligt var rummet tomt, kvar var bara du och jag,
\njag sittandes i ditt kn\u00e4, och med din tunga ner i halsen p\u00e5 mig. N\u00e4r din hand gled in under min tr\u00f6ja
\nsatte jag andan i halsen, det h\u00e4r var inget jag ville.
\nS\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6kte ta bort dina h\u00e4nder, men du var b\u00e5de dubbelt s\u00e5 stor och dubbelt s\u00e5 stark som jag var.
\nN\u00e4r dina h\u00e4nder f\u00f6rflyttades och du b\u00f6rjade kn\u00e4ppa upp dina byxor, f\u00f6r att sedan kn\u00e4ppa upp mina s\u00e5 sa jag det,
\n\u201dNej jag vill inte\u201d<\/em><\/strong> f\u00f6r att sedan rycka \u00e5t mig byxorna och kn\u00e4ppte dem igen.
\n\u201cKom igen\u201d<\/em>\u00a0sa du medan du f\u00f6rs\u00f6kte kn\u00e4ppa upp dem g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.
\nJag f\u00f6rs\u00f6kte ta mig ur ditt grepp men det gick inte.\u00a0Jag ville ropa p\u00e5 de andra, jag visste inte ens om
\nde var kvar i l\u00e4genheten, men min r\u00f6st kunde inte f\u00f6rm\u00e5 sig att f\u00e5 ut ett ljud.
\nJag var r\u00e4dd. N\u00e4r du hade din hand innanf\u00f6r mina byxor upprepade jag ordet nej
\n<\/em>s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger att ordet tillslut l\u00e4t konstigt n\u00e4r det l\u00e4mnade min mun. Det enda jag kunde s\u00e4ga var sn\u00e4lla sluta<\/em><\/strong>, men f\u00f6rg\u00e4ves.
\nJag stretade emot, jag f\u00f6rs\u00f6kte putta bort dig, jag f\u00f6rs\u00f6kte med hela min kroppsvikt tills jag inte orkade mer.<\/span><\/p>\n

Om ni har mage att s\u00e4ga att jag inte var tydlig nog, att jag inte gjorde nog med motst\u00e5nd eller
\nom ni p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kan l\u00e4gga skulden p\u00e5 mig, eller n\u00e5gon som varit med om samma sak, ni kan dra \u00e5t helvete.<\/strong><\/span>
\nNu kan vi inte s\u00e4ga vad som kommer h\u00e4nda med fallet som h\u00e4nde i Kalmar,
\nhur de kommer resonera i r\u00e4tten och vart de kommer l\u00e4gga skulden.
\nMen jag hoppas att den l\u00e4ggs hos den enda som f\u00f6rtj\u00e4nar det: f\u00f6r\u00f6varen.<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En kr\u00f6nika av Fanny Bergquist om hur synen p\u00e5 v\u00e5ldt\u00e4kt skadar offret<\/p>\n","protected":false},"author":38,"featured_media":553,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[25,19,33],"class_list":["post-429","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kronikor","tag-kronika","tag-stensbergsparken","tag-valdtakt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/429","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/users\/38"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=429"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/429\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1068,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/429\/revisions\/1068"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/media\/553"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=429"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=429"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarnir\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=429"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}