I helgen tittade jag p\u00e5 finalen av ett utav Sveriges mest popul\u00e4ra TV-program, d\u00e4r en finalist minutrarna innan han skulle g\u00e5 p\u00e5 scen sa nej. Han kunde ha g\u00e5tt upp p\u00e5 scenen och t\u00e4vlat om de halv miljon kronor som stod p\u00e5 spel, men han sa nej. Pressen blev f\u00f6r stor, hans kropp sa ifr\u00e5n och hans huvud sa nej. Och han lyssnade p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Han ins\u00e5g att varje g\u00e5ng vi s\u00e4ger ja till n\u00e5gonting, s\u00e5 s\u00e4ger vi nej till n\u00e5gonting annat. Nej till att inte prioritera oss sj\u00e4lva, v\u00e5r h\u00e4lsa och det vi egentligen vill. P\u00e5 hans Instagram ber\u00e4ttade han om beslutet och m\u00f6ts av k\u00e4rlek – men ocks\u00e5 flera kommentarer om hur feg, dum och d\u00e5lig han \u00e4r.<\/p>\n
Jag blir arg n\u00e4r jag l\u00e4ser detta.<\/strong> F\u00f6r det f\u00f6rst\u00e4rker det som m\u00e5nga av oss har v\u00e4xt upp med, att s\u00e5rbarhet f\u00f6rknippas med svaghet. Att k\u00e4nslor ska skyfflas under mattan. Jag tror s\u00e4kert att alla elaka ord som fyllde kommentarsf\u00e4ltet ocks\u00e5 fanns i hans huvud de d\u00e4r minutrarna innan. Negativa tankar och r\u00f6ster. Men trots det s\u00e5 var han stark nog att besegra r\u00f6sterna och s\u00e4ga ifr\u00e5n. Och n\u00e4r beslutet var taget s\u00e5 skrev han sedan att han var stolt \u00f6ver att ha gjort just det.<\/p>\n ”Hur ofta klappar du dig sj\u00e4lv p\u00e5 axeln och k\u00e4nner dig stolt \u00f6ver dig sj\u00e4lv? Handen p\u00e5 hj\u00e4rtat – hur ofta g\u00f6r du det?”<\/p><\/blockquote>\n F\u00f6r det \u00e4r oftast s\u00e5. Vi \u00e4r v\u00e5r egen st\u00f6rsta kritiker. Det som vi s\u00e4ger till oss sj\u00e4lva hade vi f\u00f6rmodligen aldrig sagt till n\u00e5gon annan (f\u00f6rutom vissa d\u00e5 som g\u00e4rna l\u00e5ter fingrarna fl\u00f6da f\u00f6r fullt bakom den trygga mobilsk\u00e4rmen\u2026). Hur ofta tittar du dig sj\u00e4lv i spegeln och ser en person full av liv, som ser p\u00e5 sig sj\u00e4lv med k\u00e4rlek och \u00e4r bekv\u00e4m i sin kropp? Som \u00e4r n\u00f6jd, som tror p\u00e5 sig sj\u00e4lv och v\u00e5gar lyssna in\u00e5t och inte p\u00e5 alla r\u00f6ster utanf\u00f6r? Hur ofta klappar du dig sj\u00e4lv p\u00e5 axeln och k\u00e4nner dig stolt \u00f6ver dig sj\u00e4lv? Handen p\u00e5 hj\u00e4rtat – hur ofta g\u00f6r du det? Tyv\u00e4rr s\u00e5 g\u00f6r m\u00e5nga av oss det alldeles f\u00f6r s\u00e4llan.<\/p>\n Det som ocks\u00e5 \u00e4r viktigt att komma ih\u00e5g \u00e4r att n\u00e4r vi forts\u00e4tter att kritisera oss sj\u00e4lva s\u00e5 banar vi v\u00e4g f\u00f6r att normalisera det sj\u00e4lvkritiska pratet. Om jag sj\u00e4lv tycker att det \u00e4r okej att ge min kropp, min personlighet eller min prestation negativa kommentarer s\u00e5 l\u00e4r sig n\u00e4sta generation av det. Jag vill inte att mitt framtida barn ska se mig st\u00e5 och klaga p\u00e5 n\u00e5gra betydelsel\u00f6sa skavanker eller extrakilon och l\u00e4ra sig att det \u00e4r s\u00e5 de ska se ut. Jag vill heller inte att mitt framtida barn ska tvingas vara p\u00e5 ett visst s\u00e4tt, g\u00f6ra saker i en viss ordning eller h\u00e5lla undan sina k\u00e4nslor f\u00f6r att anses som en stark person.<\/p>\n ”Mod i sin enklaste, men kanske allra sv\u00e5raste form, \u00e4r bara att st\u00e5 upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Mod handlar inte om att l\u00e5tsas att vara St\u00e5lmannen.”<\/p>\n<\/blockquote>\n N\u00e5got utav det vackraste jag vet<\/strong> \u00e4r m\u00e4nniskor som v\u00e5gar vara sig sj\u00e4lva. Mod i sin enklaste, men kanske allra sv\u00e5raste form, \u00e4r bara att st\u00e5 upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Mod handlar inte om att l\u00e5tsas att vara St\u00e5lmannen. Modiga m\u00e4nniskor \u00e4r de som uts\u00e4tter sig f\u00f6r kritiken, skulden, skammen, genansen och r\u00e4dslan i utbyte mot k\u00e4nslan av befrielse och att bara vara sig sj\u00e4lv. F\u00f6r mig \u00e4r mod att v\u00e5ga vara ensam och bekv\u00e4m i det, att skaffa barn som ensamst\u00e5ende mamma, att ber\u00e4tta n\u00e5got k\u00e4nsligt, bli sk\u00e4mtsamt h\u00e5nad av sina kompisar och \u00e4nd\u00e5 st\u00e5 upp f\u00f6r det. Mod \u00e4r att g\u00e5 av scenen f\u00f6r att prioritera sin h\u00e4lsa. Mod \u00e4r att \u00e4ndra riktning n\u00e4r livet inte k\u00e4nns bra trots att det kanske f\u00f6r v\u00e4rlden anses som ett misslyckande. Att skilja sig, s\u00e4ga upp sig, avsluta en utbildning, flytta tillbaka hem, \u00e5ngra sig, s\u00e4ga nej. Allt \u00e4r okej. Det enda som inte \u00e4r okej \u00e4r att stanna i n\u00e5gonting som inte k\u00e4nns bra.<\/p>\n F\u00f6r mig \u00e4r Elwin fr\u00e5n Talangfinalen en hj\u00e4lte. Att vara stark handlar inte alltid om att pusha sig sj\u00e4lv till det yttersta, att inte visa n\u00e5gra k\u00e4nslor och att aldrig ge upp. Styrka och mod \u00e4r att v\u00e5ga visa sig s\u00e5rbar och ta konsekvenserna. Och att han dessutom sedan ser p\u00e5 sig sj\u00e4lv i spegeln med k\u00e4rlek och stolthet. Det mina v\u00e4nner, \u00e4r inte en finalist som vann Talang. Men det \u00e4r en vinnare i sj\u00e4lvk\u00e4rlek, sj\u00e4lvrespekt och mod. L\u00e4r utav Elwin. Och gl\u00f6m inte bort att klappa dig sj\u00e4lv p\u00e5 axeln emellan\u00e5t.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"\n