Det r\u00e4ckte med en f\u00f6rsta blick och jag var fast. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6ll honom k\u00e4nde jag hur hela min sj\u00e4l l\u00e4mnade min kropp f\u00f6r att omfamna, skydda och r\u00e4dda honom fr\u00e5n alla faror som kan komma i hans v\u00e4g.\u00a0<\/b><\/p>\n
Jag har genom hela f\u00f6rsta delen av mitt liv sagt att jag inte kommer skaffa egna barn. Jag tyckte inte om barn och hade aldrig haft n\u00e5got som helst intresse f\u00f6r barn. Kanske \u00e4r det f\u00f6r att jag bara var 16 \u00e5r, eller f\u00f6r att jag d\u00e5 aldrig riktigt haft barn i min n\u00e4rhet att bry mig om. Jag kunde inte f\u00f6rst\u00e5 vad grejen var med att tycka barn \u00e4r s\u00f6ta, att stanna upp och le mot barn som man m\u00f6ter p\u00e5 stan. N\u00e4r allt jag s\u00e5g var en skrikande, jobbig minim\u00e4nniska som bara gjorde ov\u00e4sen. Det var ingenting f\u00f6r mig helt enkelt och jag var fast best\u00e4md i det beslutet.\u00a0<\/span><\/p>\n N\u00e4r min syster ber\u00e4ttade att hon var gravid kom det som en total chock. Jag br\u00f6t ihop och b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Jag kunde inte samla mig, det bara fortsatte. Det var t\u00e5rar av fullkomlig lycka, jag hade aldrig k\u00e4nt en s\u00e5 exceptionell lycka. Jag kan idag fortfarande inte f\u00f6rst\u00e5 vad som h\u00e4nde med mig, det var som en bubblande svindlande k\u00e4nsla. Fr\u00e5n den dagen blev jag en \u00f6verbeskyddande kycklingmamma.\u00a0<\/span><\/p>\n Det var inte f\u00f6rens n\u00e5gra \u00e5r senare, n\u00e4r min syster f\u00e5tt sitt andra barn som de riktiga r\u00e4dslorna kickade in. En fyra\u00e5ring och en ett\u00e5ring springer omkring. Till och med vardagsrummet blir f\u00f6r mig en krigszon med minor i form av hala golv, vassa f\u00f6rem\u00e5l och kanter att springa in i. Att g\u00e5 utomhus utan att de sitter i vagnen \u00e4r som att be om en hj\u00e4rtattack. Jag m\u00e5lar upp t\u00e4nkbara scenarion i mitt huvud f\u00f6r att vara f\u00f6rberedd p\u00e5 hur jag ska agera f\u00f6r att r\u00e4dda dem. N\u00e4r de springer mer \u00e4n fem meter iv\u00e4g skriker jag p\u00e5 automatik med en g\u00e4ll r\u00f6st \u00a8kom tillbaka!\u00a8, en mindre charmig egenskap. Nu \u00e4r kidsen fem och tv\u00e5 \u00e5r gamla. Det gnistrar i \u00f6gonen p\u00e5 dem av liv och bus, det \u00e4r det viktigaste f\u00f6r mig. Att de aldrig beh\u00f6ver oroa sig f\u00f6r saker barn inte ska beh\u00f6va oroa sig f\u00f6r. Jag inser nu att man inte alltid kan skydda barn fr\u00e5n allt i livet. De kommer sl\u00e5 sig, f\u00e5 bl\u00e5tiror, gr\u00e5ta och ha ont.\u00a0<\/span><\/p>\n Hur gick det fr\u00e5n att ha noll intresse f\u00f6r barn till att jag blev besatt av mina tv\u00e5 syskonbarn, kusiners barn och i princip alla andras barn jag tr\u00e4ffar. Jag har nu blivit den personen som stannar p\u00e5 gatan f\u00f6r att le och vinka \u00e5t sm\u00e5 minim\u00e4nniskor, jag pratar bebisspr\u00e5k och ser mig sj\u00e4lv som en mamma i framtiden.\u00a0<\/span><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Ser mig sj\u00e4lv som en mamma.<\/h2>\n