I augusti 2019 började jag ett nytt kapitel i mitt liv. Jag flyttade från min trygga vardag i Katrineholm till ett studentliv i Kalmar. Jag var då 25 år gammal och hade funderingar på om det var försent för mig att börja plugga och leva ett studentliv. Men nu idag, med facit i handen så var det de bästa beslutet för mig just då. Jag behövde en förändring i mitt liv och jag behövde se någonting annat än den lilla staden jag kom ifrån.
Att flytta till en ny stad och sätta sig i skolbänken, som jag inte hade gjort på många år kändes väldigt nervöst men ändå förväntansfullt. Det som jag mest funderade på var ifall jag hade valt rätt inriktning. År 2019 började jag mitt första år på programmet journalistik- och medieproduktion vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Under de första veckorna undrade jag om jag verkligen skulle klara av tre år av studier. Men ju mer tiden gick insåg jag att det här var något jag ville göra.
Nu idag, när mer än halva utbildningen är gjord och jag har klarat mig såhär långt. Jag trivs så bra på alla sätt och vis. Alla tvivel på om jag valt rätt är som bortblåsta. Nu är det tre månader kvar, sen har jag klarat av två av mina tre år. Nu känner jag att studietiden har gått alltför fort, och det senaste året har bara sprungit förbi.
Under våren var jag på min första praktik i Stockholm, och då kom jag ur studentbubblan och verkligheten kom ikapp. Om lite mer än ett år är jag examinerad journalist, och vad kommer att hända då? Det som nu har blivit en vardag och en trygghet kommer än en gång rivas upp och jag kommer ytterligare att få en nystart.
”Jag kommer lämna Kalmar, min lägenhet på 20 kvm och alla vänner kommer gå åt olika håll. Men vart ska jag ta vägen?”
Med en utbildning i bagaget som är så pass bred som den är känner jag redan nu att jag inte vet vilken väg jag ska gå. Yrkesmässigt, vill jag skriva för en tidning? Vill jag arbeta som kommunikatör? Eller vill jag arbeta för radio, tv och film? Det finns många olika vägar att gå. Sen finns det frågor och funderingar på vart ska jag bo? Vill jag dra mig tillbaka till den lilla staden jag kommer ifrån, eller vill jag söka mig till en betydligt större stad? Frågorna och funderingarna är många, men känslan är än en gång skrämmande och förväntansfull.
Jag tror att alla studenter någon gång under sin utbildning har haft samma tankar som jag har just nu. Och att dem kommer efter halva tiden eller när man kommer ut i arbetslivet är nog helt normalt. Och det lugnar jag mig med i nuläget. Just nu får jag bara försöka njuta av den studietid som är kvar, umgås med alla vänner och bara ha kul. För helt plötsligt så kommer jag stå där på examensdagen, och ett nytt kapitel i livet kommer att börja. Oavsett hur allt än blir, eller vart jag än kommer att hamna. Så vet jag innerst inne att jag kommer att klara det, den här gången med.
