¨Är det någon som klarar detta så är det fan jag¨

Moa Andersson har levt med diabetes sedan hon var sju år gammal. Idag är Moa 21 år och hon visar stolt upp sin insulinpump. Moa pratar gärna om sin sjukdom öppet och ofta, men så har det inte alltid varit. 

Som sjuåring vet man väldigt lite om världen. Moas dagar bestod då av att gå till skolan, äta ostmackor och oboy när hon kommit hem och leka med sina vänner så ofta hon kunde. Moa börjar le när hon berättar vidare att hon var som vilken annan sjuåring som helst. Under hösten 2006 märkte Moa av en förändring och hennes klasskompisar störde sig på att hon behövde dricka så mycket vatten och även toalettbesök varje halvtimme. Tillslut sa Moas lärare åt henne att hon inte får gå på toaletten så ofta, det störde lektionen. Moa berättar att hon inte reagerade så mycket på sitt beteende, mer utav vad hennes vänners reaktion var. 

– Jag visste inte att det var ett onormalt beteende, jag trodde det skulle vara så, säger Moa. 

Detta fortsatte i några veckor till men när Moa en dag provtränade för ett fotbollslag märkte hon tydligt att det var något fel. 

 – Som uppvärmning skulle vi springa ett varv runt gympasalen, men jag orkade inte mer än en fjärdedel, säger Moa. 

¨Mitt blodsocker låg på 36, det ska egentligen ligga mellan 4 och 8¨

Moa berättar att hon gråtandes sprang till sin mamma Sara, som var till hennes stöd på läktaren. Sara insåg då att det var något som inte stämde och åkte direkt till vårdcentralen. Väl på plats mättes Moas blodsocker, sjuksystern trodde inte sina ögon, hon var övertygad om att maskinen var sönder. Jag tror inte denna maskinen fungerar, så jag skickar er till Karlskronas sjukhus istället sa sjuksystern till Moa och Sara. 

– Mitt blodsocker låg på 36, det ska egentligen ligga mellan 4 och 8, säger Moa.

Moa berättar att hon fick konstaterat sjukdomen diabetes den kvällen, vilket Moa aldrig hört talas om innan. Hon gick och satte sig hos sin pappa och frågade ¨pappa, kommer jag att dö idag?¨.

Moa pausar lite och tar ett andetag men fortsätter berätta att hon efter det blev inlagd på sjukhuset i tre veckor. Hon hade under denna period rasat i vikt på grund av det höga blodsockret. Hon visar mig med handen hur tunna hennes armar var.

 

Moa berättar att när hon fick diabetes var det knappt någon som hade det i staden hon bodde i och än mindre någon som pratade om det. Hon fick besöka sjukhuset mycket under den första perioden, där lärde hon sig mycket om vad det faktiskt var för sjukdom och hur hon skulle hantera det. Moa berättar att hon aldrig kommer att glömma en sjuksköterska som sa till henne att denna sjukdomen kommer gå att bota tills hon är vuxen. Vilket Moa senare i livet förstod att det inte kommer att ske.

¨Jag trodde i tre år på det sjuksköterskan sagt, när jag blir vuxen kommer jag att bli frisk¨

Moa berättar att det gav henne förhoppningen om att inte behöva vara annorlunda längre. Att inte behöva ta fram en nål för att mäta blodsockret framför sina vänner, att inte behöva ta sprutor eller att vara på sjukhuset mer. Moa åkte årligen på ett läger där barn i samma eller liknande situation bodde, lekte och gjorde aktiviteter tillsammans. Moa berättar att de hade pratstund i grupper och hon frågade en av ledarna när de skulle bli friska, ledarna fick förklara för alla barn att det aldrig kommer finnas ett botemedel så länge de lever, utan att de forskar på det. Det var något bland det jobbigaste jag fått höra berättar Moa. 

– Jag trodde i tre år på det sjuksköterskan sagt, när jag blir vuxen kommer jag att bli frisk, säger Moa.

Under början av Moas resa med diabetesen skämdes hon väldigt mycket. Hon suckar djupt och fortsätter berätta. Ett flertal gånger sa Moa inte till hur högt hennes blodvärde var när hon spela fotbollscup, hon sa inte till att hon hade diabetes för att inte sticka ut i skolan och på stranden höll hon för sin mage.

¨Jag skämdes för att jag ville vara lika bra som alla andra¨

Moa är en tävlingsmänniska som inte låter sig påverkas av det mesta. När hon var yngre var hennes kompisars uppfattning om henne viktigare än hälsan. Ofta kom fotbollen före i prioriteringslistan. Ett flertal gånger har det även gått så långt att Moa gått av planen efter 90 minuter och kräkts och fått krampanfall.

– Jag skämdes för att jag ville vara lika bra som alla andra, säger Moa.

Hon minns tillbaka till de tider när hon gjorde allt för att inte ses som en svagare spelare. Tränare kunde tvinga ut Moa på plan fastän hon sagt till att hennes blodsocker varit för högt, ¨det är inte mitt problem att ditt värde är för högt, du ska starta¨ kunde tränarna säga. 

Att vara i en position där du ska styra över ditt liv, om du ska leva eller dö, varje dag som så ung var inte lätt i en stad där kunskapen inte räckte till bland vuxna. Moa berättar om en dag i fjärde klass. Hon hade sagt till sin lärare att hon inte mådde bra, hon hade högt blodsocker och behövde åka hem. Nej fick Moa som svar. ¨Nej, ta lite insulin så blir det bättre¨, säger läraren till Moa. Den dagen hamnade Moa på akuten, kämpandes för sitt liv, igen. 

¨Då insåg jag att är det någon som klarar detta så är det fan jag¨

Moas värsta tid var i tidig tonår. Den tid då man bara vill passa in bland sina vänner och inte sticka ut från gruppen. Det var en period då Moa gick in i en depression och vid ett skede såg hon inte längre en framtid för sig själv. Moas mamma Sara har alltid varit en klippa, när Moa inte längre orkade var Sara den som pushade henne tillbaka till livet ännu starkare.

– Då insåg jag att är det någon som klarar detta så är det fan jag, säger Moa.

Moa ler och skrattar till när hon minns tillbaka på styrkan hon fått från sin familj, de har varit ett otroligt stöd för henne. 

Idag är Moa stolt över vad hon och alla andra med diabetes åstadkommer varje dag. Hon lägger ofta ut bilder på sin Instagram där hon stolt visar upp sin insulinpump som har väckt mångas uppmärksamhet. Det är många unga, vuxna och föräldrar som skriver till Moa och tackar för att hon vågar visa upp sin diabetes öppet och hjälper andra att känna självförtroende. Detta blev vändpunkten i Moas liv, hon såg en mening med att vara stolt. 

Moas Instagram började växa ordentligt år 2019 då Moa publicerade en bild i bikini där hon visar sin nål på magen. Nu har Moa över 2,5K följare och hon lever varje dag upp till att vara den förebilden för andra som hon hade behövt när hon började sin resa.