KRÖNIKA. Vad har vi som land för ansvar för de som vårt rättssystem anser har förbrukat rätten att röra sig fritt i samhället? Ska vi spärra in dem och låtsas som att det regnar eller ska vi se till att de får en andra chans? Enligt mig så finns det bara ett svar på den frågan.
Jag vet inte om det här är unikt för mig, men under mitt liv så har jag hört påståenden som ”sådana som dem borde bara skjutas av” och frågor som ”varför har vi inte dödsstraff i Sverige?”. Jag har ändå hört det så många gånger från så många olika håll vid det här laget att jag vill tro att många känner så. Det är något som skrämmer mig väldigt mycket. Självklart så kan det vara någonting en person slänger ur sig av ren reflex. Jag har själv varit skyldig till att gå till extrema tankar när man ser vissa fruktansvärda saker som människor kan göra mot varandra. Det är också något som skrämmer mig väldigt mycket. Men det har lett mig till att fundera på vad vi som samhälle har för ansvar gentemot varandra.
Samhällets säkerhet är någonting som ständigt är uppe för debatt. Borde vi införa längre strafftider för vissa typer av brott, borde vi införa fängelsestraff för vissa typer av brott som i dagsläget bestraffas med böter och så vidare. Det är debatter som är relevanta och något som alltid borde diskuteras för att vårt rättssystem inte ska bli föråldrat. Men det är inte det som jag vill diskutera i den här texten. Jag vill istället fokusera på den filosofiska och moraliska frågan om vi skickar personer till fängelse för bestraffning eller för rehabilitering?
Människan och våra samhällen har haft någon form av rättssystem i tusentals år. Under majoriteten av den tiden så har de straff som delats ut fungerat som ett sätt att avskräcka andra med kriminellt uppsåt att inte utföra liknande handlingar. Det tydligaste exemplet på det är självklart dödsstraffet. Det är lätt att tro att dödsstraffet är ett minne blott i majoriteten av världen idag men det är fortfarande 28% av världens länder som har kvar det, vilket är skrämmande. Några exempel på de länderna är USA, Saudiarabien, Japan och Indien. Det är fullständigt förkastligt och enligt mig så borde alla världens länder göra det till en av sina högsta prioriteringar att avskaffa det direkt. I Sverige så skedde den sista avrättningen den 28:e maj 1920, med andra ord över 100 år sedan. Låt oss inte bara hoppas utan jobba hårt för att det aldrig någonsin händer igen.
Den som läser kanske undrar varför jag tar upp dödsstraffet när det var över 100 år sedan det hände i vårt land. Men enligt mig så leder det in oss på den filosofiska frågan som jag nämnde tidigare i texten. Vad har samhället för ansvar när det kommer till att hantera de som bryter mot landets lagar och regler? Ska vi bestraffa dem eller ska vi rehabilitera dem?
Enligt mig så finns det bara ett svar på den komplexa frågan och det är att vi som samhälle ska ta vårt gemensamma ansvar för att hjälpa dessa människor och ge dem en andra chans. Det här är en oerhört komplex fråga som är allt annat än svart på vit. Förtjänar en pedofil samma möjlighet att röra sig fritt i samhället som någon som rånade en kiosk när de avtjänat sitt straff? Nej självklart inte. Men förtjänar pedofilen att behandlas på samma humana vis under sin vistelse i fängelset som personen som rånade en kiosk? Ja självklart. Låt mig utveckla vad jag menar.
I ett samhälle som styrs av lagar och regler så har staten ett mandat att dela ut straff för eventuella överträdelser som sker. Det är någonting som vi tar för givet och det är allmänt accepterat. I ett demokratiskt samhälle som Sverige så har vi dessutom politiker som är valda av folket för att stifta de lagar och regler vi ska följa, det är det vi kallar för representativ demokrati. Detta är enligt mig ett väldigt bra system i teorin och som funkar helt okej i praktiken men det finns ständigt utrymme för förbättring.
Hur relaterar då det till rehabilitering kontra bestraffning? Jo det är enligt mig väldigt enkelt. Ett välfungerande politiskt system ger sina medborgare de bästa möjliga förutsättningarna för att kunna bidra till samhället. Det innefattar alltifrån sjukvård, utbildning, räddningstjänster, säkerhet och mycket annat. Allt detta ger medborgare en trygg grund att stå på. Om individen mår bra så kommer vi alla att gynnas av det i slutändan. Det gäller även de som överträtt våra lagar och regler.
Att få möjligheten till att rehabilitera sig och att få en andra chans när du lämnar fängelset borde vara något vi som samhälle ska sträva efter att uppnå. Självklart så ska de straff som lagen anser är lämpligt avtjänas och återfallsförbrytare ska såklart avtjäna nya straff. Men är det inte bättre att vi som samhälle aktivt tacklar roten till där kriminalitet uppstår samtidigt som vi ger de som brutit mot lagen de bästa möjliga förutsättningarna att vara en aktiv del av samhället när de avtjänat sina straff? Det kan vara saker som att ge fångar ordentlig mat, möjlighet till utbildning (både praktisk och akademisk) och stödgrupper när de har lämnat fängelset. I Sverige så är det redan så i stor utsträckning och det enligt mig är något som vi borde vara stolta över. Men det är viktigt att vi värnar om det här och konstant för en diskussion om hur vi kan uppnå ett så egalitärt samhälle som möjligt, för alla medborgare. Ett samhälle där alla får en chans till att bidra. Men även ibland en andra och tredje chans om det är det som krävs.
