KRÖNIKA. Det handlar om att människor säger en sak och gör en annan. Man framställer sig själv som en duktig person som följer sociala regler och riktlinjer till det yttersta. Är man verkligen så extraordinär som man själv beskriver sig vara? Och om inte, varför måste man hela tiden hävda sig?
Jag har på senaste tiden funderat kring begreppet dubbelmoral och hur vanligt det är hos människor. När jag först började uppmärksamma det och lyssna runt om mig märkte jag att det oftast handlar om saker som har större världsliga eller mindre sociala problem. Det behöver inte vara stora saker, men ändå utmärkande. ”Jag källsorterar alltid”, ändå ser jag dig slänga en pantburk i brännbart för att du inte orkar bära på den. ”Jag skulle aldrig låta mitt barn uppföra sig så”, ändå hör jag hur ungen skriker fula namn till läraren på skolgården. ”Jag handlar bara ekologiskt”, ändå köpte du den där fläskfilén från Danmark för att den var på extrapris den veckan. Detta är exempel på ämnen som rör miljöförstöring och barnuppfostran. Två riktigt känsliga ämnen som kan uppröra.
”Jag skulle aldrig låta mitt barn uppföra sig så”
Vad handlar det egentligen om då. Skuld kanske? Pressen av att vara en idealisk person som alltid gör rätt och tänker rätt. Men känns inte det ganska onåbart? Vi är ju som sagt ”bara människor”. Men i detta fallet handlar det inte om faktumet att vi har brister som människor, utan om att vi som enskilda individer tydligen mår bättre av att höja oss själva. Eller? Det som gärna glöms är att i samband med att man höjer sig själv så kanske man sänker någon annan. Vilket i sin tur leder till att den personen måste rädda situationen och höja sig själv i något annat ämne. Och så går det vidare.
Jag ska inte säga att jag själv är ett helgon som inte har dubbelmoral men det har verkligen fått mig att fundera på hur lätt det är att manipulera sitt eget sinne. Man ljuger helt enkelt tills man tror sig själv. Om jag tänker efter så skulle jag hellre höra en människa säga, ”jag försöker källsortera men ibland orkar jag inte”, ”jag gör så gott jag kan för att mina barn ska bli väluppfostrade men barn är alltid barn”, eller ”jag köper ekologiskt när jag kan men ibland är jag för snål eller har helt enkelt inte råd”. Låter inte det mycket mer genuint? Det hade varit så uppfriskande att höra. Det kanske hade hjälpt en att acceptera sina egna brister, och att inte döma andra människor hårdare än man dömer sig själv för samma handlingar.
Man ljuger helt enkelt tills man tror sig själv
Men så enkelt är det nog inte tyvärr. Man kommer fortsätta hålla fast vid tanken att försöka vara perfekt. Det tråkiga är att det antagligen gått så långt att dubbelmoralen blivit en konstform som är noga uttänkt till sin egen vinning. Man vet exakt vad som ska sägas för att övertyga omvärlden, och även sig själv.
