![\"\"](\"http:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-content\/uploads\/sites\/271\/2020\/03\/profilbild-1024x683.gif\")
<\/p>\n<\/p>\n
H\u00e4r, sa mamma. Hon r\u00e4ckte fram en utsliten pocket och mumlade n\u00e5got om att jag kunde ha nytta av den. \u201dSk\u00e4rmhj\u00e4rnan\u201d hette den, av Anders Hansen. Jag k\u00e4nde igen namnet. Det var v\u00e4l d\u00e4r killen som suttit p\u00e5 Nyhetsmorgon och surrat om hur farlig telefonen \u00e4r f\u00f6r hj\u00e4rnan och att nittiotalisterna kommer bli dementa vid 40 och hur vi egentligen \u00e4r grottm\u00e4nniskor i kroppen men hyperaktiva i hj\u00e4rnan till f\u00f6ljd av v\u00e5ra iphones och annat l\u00f6st snack. Jag tog emot den med en viss skepsis. Tryckte ned den i fickan p\u00e5 min kappa. Sparkade p\u00e5 en sten hela v\u00e4gen hem. Tystnaden p\u00e5 den tomma trottoaren kv\u00e4vde mig p\u00e5 n\u00e5got vis. Fingrade p\u00e5 telefonen i fickan. Drog upp den. 11.04. Utan att t\u00e4nka slank jag bara in snabbt p\u00e5 instagram f\u00f6r att kika l\u00e4get. Jag skulle bara. N\u00e5got kunde jag ju ha missat. N\u00e5got viktigt, kanske. Den slank ner i fickan igen. Jag kickade p\u00e5 stenen framf\u00f6r mig tills jag av mittstag r\u00e5kade sula iv\u00e4g den mot en trottoarkant. Den studsade ner i en gatbrunn och l\u00e4mnade v\u00e4rlden med ett svagt ploppande i vattnet. Happ. Jag fingrade p\u00e5 telefonen i fickan. Drog upp den. 11.05. Inga notiser eller s\u00e5. Jag slank in p\u00e5 Instagram. Kunde ju missat. Kanske, n\u00e5t viktigt. Inte den h\u00e4r g\u00e5ngen heller.<\/p>\n
\u00a0Till skrikande trolldomar och blixtrande ljus scrollade vi b\u00e5da instagram. Vad h\u00e4nde nu, mumlade han. Vet inte, suckade jag tillbaka.<\/p><\/blockquote>\n
Senare p\u00e5 kv\u00e4llen l\u00e5g jag och min kille utslagna i soffan och s\u00e5g p\u00e5 Harry Potter. Till skrikande trolldomar och blixtrande ljus scrollade vi b\u00e5da instagram. Vad h\u00e4nde nu, mumlade han. Vet inte, suckade jag tillbaka. Kanske skulle vi h\u00e4nga med lite grann. Jag la ner i telefonen i kn\u00e4t. Lutade mig tillbaka. S\u00e5g p\u00e5 hur Harry lyfte fj\u00e4drar i luften med trollstaven. Fingrade p\u00e5 telefonen. \u00c4h. Skulle bara. Kolla, snabbt. N\u00e5t viktigt. Jag hade ju \u00e4nd\u00e5 sett den s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger. Vad h\u00e4nde nu, sa han. Vet inte, mumlade jag.<\/p>\n
Dagen efter pajade min laddare. Och hans laddare hade han ju med sig till jobbet, s\u00e5 min telefon fick sn\u00e4llt ligga d\u00f6d p\u00e5 soffan ett tag. Vad g\u00f6r man ens, t\u00e4nkte jag. Hittade den utslitna boken i fickan. N\u00e5gonting i mig blir helt manisk n\u00e4r jag hittar n\u00e5got jag gillar. Kanske var det vad som h\u00e4nde, f\u00f6r snart googlade jag \u201dnittiotalister dementa vid 40\u201d och lyssnade till Anders Hansens r\u00f6st i h\u00f6gtalaren. Jag kunde inte l\u00e5ta bli att \u00e4cklas. Vad h\u00e5ller vi p\u00e5 med, egentligen. Beter oss som f\u00e5ngar till n\u00e5got vi sj\u00e4lva har k\u00f6pt. Det som ska vara ett hj\u00e4lpmedel har blivit v\u00e5rt beroende. N\u00e4r min kille kom hem kastade han laddaren p\u00e5 mig. Nej tack, sa jag, kanske lite stolt och mallig. Den kan f\u00e5 vara urladdad ett tag. Han s\u00e5g p\u00e5 mig som om han sett ett sp\u00f6ke. Kanske hade han det, ocks\u00e5. Ett sp\u00f6ke som l\u00e5ngsamt f\u00f6rs\u00f6kte komma tillbaka.<\/p>\n
Hur m\u00e5r hon egentligen, sa vi om n\u00e5gon. \u00c4r de fortfarande ihop, sa vi om n\u00e5gon annan. Vad jobbar han med nu, sa vi om den tredje. Trots att de just varit d\u00e4r hade vi helt missat att, prata.<\/p><\/blockquote>\n
Vi hade n\u00e5gra polare \u00f6ver p\u00e5 kv\u00e4llen. Vi hade dukat upp lite frukter och drinkar. Det var l\u00e4ngesen vi s\u00e5gs. Jag gick ut i k\u00f6ket f\u00f6r att h\u00e4mta det sista och till min f\u00f6rv\u00e5ning blev det kn\u00e4pptyst i vardagsrummet. N\u00e4r jag kom ut satt alla med upplysta iphonesk\u00e4rmar i ansiktet. Jag s\u00e5g p\u00e5 dem ett tag. Vad g\u00f6r ni, fr\u00e5gade jag. Instagrammar frukten, svarade de. Ska bara. Kanske missar n\u00e5got viktigt. N\u00e5n like, eller s\u00e5. Min telefon var d\u00f6d s\u00e5 jag fick se p\u00e5 de andra. Inget skiljde mig fr\u00e5n dem, f\u00f6r om jag hade kunnat skulle jag sitta lika dant. Anders Hansen hade blivit skogstokig, t\u00e4nkte jag snabbt. Se p\u00e5 detta, sa jag. Vi skrattade medvetet. Men hela livet \u00e4r ju i telefonen, sa en v\u00e4n. Vi nickade f\u00f6rst. Man betalar ju r\u00e4kningar d\u00e4r, sa n\u00e5n. Man kan k\u00f6pa mat d\u00e4r, sa en annan. Fast vi visste ju allihop att det inte betalades n\u00e5gon r\u00e4kning eller k\u00f6ptes n\u00e5gon mat runt det d\u00e4r bordet. Det var bara en liten sl\u00e4ng av beroende som skedde.<\/p>\n
N\u00e4r de hade g\u00e5tt l\u00e5g jag och min kille utslagna i soffan och s\u00e5g p\u00e5 Harry Potter nummer tv\u00e5. Vi pratade om v\u00e5ra v\u00e4nner och att vi m\u00e5ste ses oftare. Hur m\u00e5r hon egentligen, sa vi om n\u00e5gon. \u00c4r de fortfarande ihop, sa vi om n\u00e5gon annan. Vad jobbar han med nu, sa vi om den tredje. Trots att de just varit d\u00e4r hade vi helt missat att, prata. Jag s\u00e5g p\u00e5 telefonen som l\u00e5g stend\u00f6d p\u00e5 soffan. \u00c4ckelskap, t\u00e4nkte jag. Jag ska bara. Kanske missar jag n\u00e5got. N\u00e5got viktigt. Inte en like, eller s\u00e5. N\u00e5got annat. Som inte kommer tillbaka och som kanske v\u00e4ger tyngre. Kanske missar jag livet, eller s\u00e5. Och handlingen i Harry Potter.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r de hade g\u00e5tt l\u00e5g jag och min kille utslagna i soffan och s\u00e5g p\u00e5 Harry Potter nummer tv\u00e5. Vi pratade om v\u00e5ra v\u00e4nner och att vi m\u00e5ste ses oftare. Hur m\u00e5r hon egentligen, sa vi om n\u00e5gon. \u00c4r de fortfarande ihop, sa vi om n\u00e5gon annan. Vad jobbar han med nu, sa vi om den tredje. Trots att de just varit d\u00e4r hade vi helt missat att, prata. <\/p>\n","protected":false},"author":239,"featured_media":964,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[101,106,104,65,102,103,105],"class_list":["post-598","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kronikor","tag-amanda-ekstrom","tag-beroende","tag-iphone","tag-kronika","tag-like","tag-mobil","tag-telefon"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/598","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/239"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=598"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/598\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":965,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/598\/revisions\/965"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/media\/964"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=598"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=598"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/kalmarbladet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=598"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}