Catte Jerns son valde livet före drogerna

Bild på en Catte Jern som sitter i en fåtölj och läser ur sin diktbok.
Catte Jern valde att skriva en diktsamlingsbok där hon berättar hur der är att leva med skuld och skam. Foto: Madeleine Sandström.

Diktsamlingen samlingshorisonten håller Catte Jern stadigt i sina händer. Hon läser upp en dikt som hon har skrivit om sin son som valde livet och hittade en väg ut ur drogerna. Idag delar hon med sig av sina erfarenheter till andra anhöriga som lever med narkomaner.

Fiskmåsarna hörs i fjärran. Det är vindstilla och lugnt. Ytterdörren öppnas och Catte Jern välkomnar mig med öppna armar. Jag stiger in köket och hon går genast fram sätter på kaffe och te, sedan häller hon upp varsin dryck i två stora muggar. Vi går in till hennes vardagsrum och sätter oss på soffan.

– Min diktsamling, samlingshorisonten är min sanning, min sanning är inte lik din sanning. Ingen har likadan syn på livet, säger Catte, samtidigt som blicken fastnar på dikten ”sanning”.

Catte berättar att när hon började att fundera på att alla människor är olika som individer, kom hon till insikt att alla har olika sanningar. Att alla människor förhåller sig olika till sanningen.

– Det är bara jag som vet min sanning och du som vet din, säger hon tankfullt och blickar ut över havet.

Hjälper människor

Catte är med i brottsofferjouren och hjälper människor som har varit utsatta för brott. Hon berättar att där finns det många olika sanningar och läser upp en dikt som bland annat handlar om skuld och skam. Orden är starka och tydliga.

– Om man har själv upplevt någon form av utsatthet, misshandel, beroende eller känner någon som varit utsatt, så kan man nog relatera till några av mina dikter, berättar hon samtidigt som hon bläddrar igenom diktboken.

Cattes två hundar springer in till vardagsrummet och börjar busa med varandra. Hon reser sig upp ur soffan och går fram till några tavlor som hon målat. Hundarna hänger efter med svansen i vädret. En tavla fyller väggen väl och den blåa målningen med ängeln i mitten, sprider ett ljus runt omkring sig.

– Denna målning är det många som har tolkat som en ängel, skrattar hon muntert.

Bild på en ängel som Catte Jern
Catte Jern har målat ett livshjul som kan tolkas som en ängel. Foto Madeleine Sandström

Naturen gav henne kraft

Naturen har kommit att betyda mycket för Catte. Ute i skogen kunde och finna styrka och kraft. Det var också där som hennes kreativitet föddes på nytt. När hon kom hem efter långa promenader vid Ölands kust började hon måla, meditera och skriva dikter.

– Det hjälpte mig att komma ut ur mitt medberoende och resultatet blev att jag skrev en diktbok, säger Catte och ställer tillbaka boken i bokhyllan.

När medberoendet blev väldigt jobbigt för Catte valde hon att åka iväg på en anhörighetsvecka för fem år sedan. Där utgick man med ett tolv-stegs program för de anhöriga. Under tiden som hon var på anhörighetsveckan på Kolmården fick hon dela med sig av sina erfarenheter och lyssna på andra anhöriga.

– Ett missbruk med narkotika är ett långsamt självmord. Att stå utanför och inte kunna göra någonting och bara se ens barn dö mer och mer. Det är väldigt jobbigt, förklarar hon och blir tyst en stund.

Öppnat en mötesgrupp

Nu har Catte valt att starta upp mötesgrupp Nar-Anon, för anhöriga till narkomaner i Kalmar. Man kan vända sig dit och prata om sitt medberoende och hur det är att vara anhörig till någon som missbrukar narkotika. Hon tar fram sitt kort och visar numret och berättar att när man går dit ska man kunna känna sig trygg och man har rätt att få vara anonym.

–  Anhöriga som vill vända sig till Nar-Anon har ökat jättemycket i Kalmar. Det är viktigt att kunna prata för att man inte ska känna sig ensam, säger hon och tittar på sina målningar.

I Nar-Anon (narkomaner för anhöriga) utgår man ifrån tolv olika steg och man ber till en ”Gud” och en Gud behöver inte vara religiös utan det kan vara naturen eller vad som helst berättar Catte. Hon berättar att man har träffar en gång i veckan, men i Corona-tider ligger det på paus tills vidare.

– Hur mycket man än försöker hjälpa sina anhöriga, så går det inte. Utan personen som är i ett missbruk måste själv bestämma sig för att förändra sitt eget liv. Man kan inte ändra någon annan människa.

– Det är fem år sedan min son kom ut ur sitt missbruk. Han valde att sluta, så länge det finns liv finns det hopp, avslutar Catte och öppnar upp balkongdörren och släpper ut hundarna till trädgården.

Hello hello 

Senaste nytt