Podden som visar vägen ”Vi båda var yrkesyra”

 

De välkomnar mig med vidöppna armar.
— Gud vad kul att du vill uppmärksamma oss, säger Josefine Högne och ler stort. Hon är en del av duon som driver podden Yrkesyr. Hennes kompanjon, Emelie Wilhelmsson, nickar instämmande.
—Kom så visar vi studion, fortsätter hon och för med mig längre in i Linnéuniversitetets korridorer. Efter ett antal låsta dörrar och passerkorts-blippanden är vi framme i universitetets radiohjärta. Tre av de fyra studiorna är upptagna så Emelie blippar in oss i det fjärde. De möter varandras blickar i något jag inte förstår, skrattar högt och plötsligt, innan de ser på mig och förklarar.
— Man kan säga att detta är vår oturstudio, börjar Josefine. Allt går fel här. Emelie nickar.
—Men vi har nog lärt oss mest här inne också, på alla misstag alltså, fyller hon i. De har inte ens satt igång strömmen i poddstudion än och jag imponeras redan av deras synkade kemi. De är verkligen en duo långt ut i fingertopparna, innan de där fingrarna ens snuddat vid poddmicken.

Siktet inställt på en professionell sjöjungfru

Allt började när Josefine Högne, 25, och Emelie Wilhelmsson, 23, möttes under introduktionen till deras utbildning. Josefine hade kommit in på Journalistprogrammet, och Emelie skulle studera till Mediekreatör. De klickade direkt. Snart insågs det att de båda delade intresset för berättande och media, men framförallt en oro kring framtiden.
— Vi båda var, eller ursäkta, vi båda är, väldigt yrkesyra. Emelie ser på Josefine när hon säger det, och Josefine instämmer. De båda känner att ”man vill liksom göra allt”. Det blev grunden till Yrkesyr. En podd som riktar sig främst till unga studenter, med fokus på att lyfta olika yrken genom intervjupersoner. I dagsläget har deras avsnitt flera hundra lyssningar och finns på de mest populära poddapparna. De har intervjuat allt från ett medium, till en brandman, mimare och eventfixare. Och mer blir det.
—Vi har en dialog och siktar på att snart intervjua en professionell sjöjungfru, säger Josefine och ler.

Det är nog många som känner en framtidsångest, man vet inte vad man ska bli och det är ett samhälle där det är svårt att veta vad man ska göra. Många känner sig nog vilsna. Det vore fantastiskt om vi med podden kunde hjälpa till lite och få folk på rätt väg.
Josefine Högne

Studievägledare uppmuntrar

Den stora drivkraften är att inspirera andra ungdomar som står inför yrkesval.
— Det är nog många som känner en framtidsångest, man vet inte vad man ska bli och det är ett samhälle där det är svårt att veta vad man ska göra. Många känner sig nog vilsna, säger Josefine. Det vore fantastiskt om vi med podden kunde hjälpa till lite och få folk på rätt väg.
Emelie nickar instämmande. Hon tillägger att det nog är vanligt att man introduceras för vanliga yrken, så som lärare, ekonom och sjuksköterska.
— Men vi vill visa att det går att jobba med annat också, tillexempel som dansare, säger Emelie.
Och podden växer – minst sagt. De har fått flera meddelanden från studievägledare på olika gymnasieskolor som uppmuntrat arbetet och tycker att det är ett roligt och kreativt sätt att få ut information om olika arbeten på. Josefine och Emelie planerade därför att åka ut till olika skolor och berätta om podden och om de yrken de fått lära sig om. Men, så kom coronakrisen och de olika mötena ställdes in. Josefine rycker på axlarna och skrattar.
— Vi får göra det till hösten istället, helt enkelt, säger hon.
Emelie avslutar hennes mening.
— Och då kommer vi förhoppningsvis hålla i föreläsningar också.

Drömmer om kontor i Stockholm

Jag får sitta med när de lyssnar igenom delar av sitt senaste avsnitt, ställer in ljud, klipper och taktiksnackar inför kommande inspelningar. Det ser så lätt ut. Som att de alltid har hållit på. Så, jag kan inte låta bli att fråga om eventuella svårigheter. Även i något som faller så naturligt, finns det väl motgångar? De funderar ett tag. — Det svåraste är nog att hitta intervjupersoner. De flesta finns kanske i de större städerna, och eftersom vi sitter i Kalmar kan det vara svårt att få till ett möte. Förhoppningen är ju att vi ska kunna spela in i Stockholm i framtiden, säger Josefine.
— Ja, säger Emelie. Om ett år hoppas vi på ett litet kontor i Stockholm och föreläsningar runt om i Sverige.
De tystnar. Kikar på varandra och brister ut i skratt.
— Om man får drömma, då, säger Josefine.
Och drömma, det får man ju. Och vill man inte att det ska stanna där, så finner man kanske några how-to-tips inne på frekvensen Yrkesyr. Jag kan garantera att de välkomnar dig med vidöppna armar.