KALMAR. Solen tittar fram under helgseftermiddagen, men det är endast några enstaka par som tagit sig ut. Hand i hand strosar de ner längst Kalmars tomma gator. Det ligger en tung stämning över centrumet. Staden har stannat upp.
Solen lyser starkt på den klarblå himlen, kinderna blir varma av dess strålar. Vinden är alldeles stilla. För några veckor sedan hade nästan alla Kalmariter kastat sig ut för att ta del av en dag som denna. Men idag är det bara några få som vågat sig ut genom dörren. Bakom en krök står Kent Syrten med händerna i sidorna och ansiktet riktat mot solen.
– Man vill ju inte få det, man är ju aktsam. Men man måste leva lite också. Kent Syrten pratar om Coronaviruset. För några veckor sedan drog det in över världen som en storm. Landsgränser stängdes, skolor gick över till det digitala, folk började arbeta hemifrån. Nu är det få som vågar sig ut i onödan. Bredvid Kent Syrten står Erika Särested och kisar bakom sina solglasögon.
– Vi tänker oss för när vi är ute nuförtiden. Vi försöker hålla avstånd och se till att inte gå där det är mycket folk.
Snabbt ut, snabbt in
Pandemin är svår att undvika. Det ligger en tryckt stämning över det öde torget. De annars fulla cykelställena står tomma och parkeringsplatserna skyltar med sin tillgänglighet. På vissa butiksdörrar kan man se lappar med en vädjan om att folk ska våga bege sig ut, att kunderna ska komma tillbaka. Någon små-joggar hem över torget med matkassar i händerna, någon annan går raskt med sin hund. Den rappa gångtakten har blivit normen. Snabbt ut, snabbt in.
– Jag skulle inte säga att rädslan är överdriven. Smittan är en fara, det är bara att titta sig runt så förstår man vilken fara det är, säger Britt-Marie Linner som tagit sig ut på en kort promenad.
För de flesta människor är Corona ofarligt. Det kan visa sig som en förkylning, eller influensa. Men för de som befinner sig i riskgrupperna, de sjuka eller äldre, så kan Coronaviruset ha förödande konsekvenser. Hon säger att det är viktigt att den äldre generationen anpassar sig efter hur situationen ser ut nu. Hon berättar att hon själv bara går ut om hon ser att det inte är så många ute, och att hon aktar sig för människor så gott det går när hon väl är ute.
– Jag måste säga att jag är rädd för Corona, det är obehagligt. Det känns tufft just nu, man vet ju inte hur framtiden kommer att se ut, säger Britt-Marie Linner.
Rädslan för Corona bli påtaglig när man går längst gatorna. För bara några veckor sedan kryllade det med folk, unga som vuxna. Nu lyser människorna med sin frånvaro. Det är som scener tagna ur en dystopisk film. En film som man inte kan låta bli att undra hur den slutar.
