N\u00e4r jag var fem \u00e5r gjorde jag min f\u00f6rsta fotbollstr\u00e4ning p\u00e5 ett iskallt Valhalla IP i G\u00f6teborg. N\u00e4r jag var 20 \u00e5r gjorde jag min sista n\u00e5gra mil utanf\u00f6r staden. Det \u00e4r 15 \u00e5r av sparkande p\u00e5 en boll och \u00f6ver hundra matcher jag inte kommer ih\u00e5g att jag har spelat.<\/p>\n
Men nu handlar inte den h\u00e4r kr\u00f6nikan om fotboll utan om hj\u00e4ltar. Den handlar om de m\u00e4nniskor man tr\u00e4ffar under resans g\u00e5ng, under livets g\u00e5ng. Den handlar om de m\u00e4nniskor som s\u00e4tter s\u00e5 fina avtryck i vardagen att vi minns dem l\u00e5ngt efter att de l\u00e4mnat.<\/p>\n
Jag v\u00e5gar tro att den h\u00e4r kr\u00f6nikan hade kunnat skrivas av och om vem som helst men nu n\u00e4r jag sj\u00e4lv f\u00e5r tillf\u00e4llet att h\u00e5lla i pennan skriver jag ner det f\u00f6rsta namnet som kommer upp i mitt huvud. Thomas Hult\u00e9n.<\/p>\n
Fr\u00e5n det att jag l\u00e4rde mig knyta mina egna fotbollskor till det att jag blev ton\u00e5ring var Thomas v\u00e4ldigt n\u00e4rvarande i mitt liv. D\u00e5 var han min fotbollstr\u00e4nare. Idag \u00e4r han min hj\u00e4lte.\u00a0 Det var liksom d\u00e4r och d\u00e5 v\u00e5ra v\u00e4gar skulle korsas. Jag st\u00f6tte in i min hj\u00e4lte p\u00e5 fotbollsplanen, andra har kanske gjort det i skolan, p\u00e5 fritidsg\u00e5rden eller p\u00e5 gatan.<\/p>\n
Thomas var speciell, jag antar att alla hj\u00e4ltar \u00e4r det. N\u00e4r vi var sm\u00e5 l\u00f6sta han alla br\u00e5k som kunde uppst\u00e5 under en tr\u00e4ning med arga leken. N\u00e4r v\u00e4nner blev ov\u00e4nner pausade Thomas tr\u00e4ningen och tog ov\u00e4nnerna \u00e5t sidan d\u00e4r de fick k\u00f6ra arga leken inf\u00f6r hela laget. F\u00f6r er som inte vet vad det inneb\u00e4r \u00e4r det n\u00e4r tv\u00e5 personer stirrar varandra in i \u00f6gonen utan att bryta kontakt till den ena inte l\u00e4ngre kan h\u00e5lla masken och brister ut i skratt. Det funkade alltid och jag kommer inte ens ih\u00e5g hur m\u00e5nga g\u00e5nger Thomas har varit tvungen att k\u00f6ra arga leken med mig. Det var hans s\u00e4tt att bota d\u00e5liga k\u00e4nslor, genom skratt.<\/p>\n
Thomas fick inte bara mig, utan alla, att k\u00e4nna sig favoriserade av hans uppm\u00e4rksamhet. Det \u00e4r det som gjorde Thomas speciell. Han lyckades f\u00e5 varje individ att k\u00e4nna sig unik, samtidigt.<\/p>\n
N\u00e4r jag var i tretton\u00e5rs\u00e5ldern fick Thomas fr\u00e5gan om han k\u00e4nde att han hade lyckats med laget. Han svarade att det vet han f\u00f6rst om n\u00e5gra \u00e5r. Sen fortsatte han och sa: \u201dOm en av de h\u00e4r killarna tr\u00e4ffar mig p\u00e5 en sp\u00e5rvagn om n\u00e5gra \u00e5r, efter att de slutat spela boll och v\u00e4ljer att komma fram till mig och h\u00e4lsa ist\u00e4llet f\u00f6r att undvika mig. D\u00e5, d\u00e5 har jag lyckats.\u201d<\/p>\n
F\u00f6r Thomas verkade det aldrig handla om fotboll. Med tre \u00e5rs distans, bortgl\u00f6mda matcher men ih\u00e5gkomna m\u00e4nniskor kanske det inte gjorde det f\u00f6r mig heller.<\/p>\n
Med \u00e5ldern byts spelare och ledare ut. Det \u00e4r s\u00e5 det fungerar och en dag var Thomas inte l\u00e4ngre min tr\u00e4nare. Sommaren 2014 var jag 17 \u00e5r. D\u00e5 hade det g\u00e5tt n\u00e5gra \u00e5r sedan jag tr\u00e4ffade Thomas senast, fotbollen gick b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin men jag m\u00e5dde inte bra. Livet runtomkring fotbollsplanen var jobbigt och jag funderade p\u00e5 att l\u00e4gga av. Thomas hade av en slump precis f\u00e5tt en tr\u00e4narroll i mitt nya lag och n\u00e4r jag ber\u00e4ttade f\u00f6r Thomas hur jag m\u00e5dde tog han mig \u00e5t sidan, bort fr\u00e5n alla andra killar. Jag var inte l\u00e4ngre nio \u00e5r, jag m\u00e5dde d\u00e5ligt p\u00e5 riktigt och orkade inte h\u00f6ra en vuxen m\u00e4nniska f\u00f6rs\u00f6ka \u00f6vertala mig men kan du gissa vad vi gjorde? Vi k\u00f6rde arga leken.<\/p>\n
Jag var frustrerad, ville inte och det var antagligen den l\u00e4ngsta arga leken vi n\u00e5gonsin k\u00f6rt men\u2026det funkade. Det kan l\u00e5ta larvigt men jag har aldrig uppskattat honom s\u00e5 mycket som jag gjorde i den stunden. Problemet \u00e4r s\u00e5klart bara att han inte vet om det. F\u00f6r jag har aldrig sagt det till honom.<\/p>\n
Jag har aldrig varit bra p\u00e5 att ber\u00e4tta f\u00f6r m\u00e4nniskor som Thomas hur mycket de betytt f\u00f6r mig. Tyv\u00e4rr \u00e4r jag nog inte ensam om det. Det kanske \u00e4r dags att ringa din hj\u00e4lte och ber\u00e4tta hur mycket den betytt f\u00f6r dig? Jag ska i alla fall ringa min nu.<\/p>\n
Vem \u00e4r din hj\u00e4lte?<\/p>\n
Vem \u00e4r din Thomas Hult\u00e9n?<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den h\u00e4r kr\u00f6nikan handlar inte om fotboll utan om hj\u00e4ltar. Den handlar om de m\u00e4nniskor man tr\u00e4ffar under resans g\u00e5ng, under livets g\u00e5ng. Den handlar om de m\u00e4nniskor som s\u00e4tter s\u00e5 fina avtryck i vardagen att vi minns dem l\u00e5ngt efter att de l\u00e4mnat.<\/p>\n","protected":false},"author":207,"featured_media":364,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[55,53,54,52,34,51],"class_list":["post-363","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kronikor","tag-daniel-marsfeld","tag-eldsjal","tag-fotboll","tag-hjalte","tag-kronika","tag-thomas-hulten"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/363","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/users\/207"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=363"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/363\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":366,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/363\/revisions\/366"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/media\/364"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=363"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=363"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/medieproduktion.lnu.se\/hashtag-kalmar\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=363"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}