KALMAR. I fyra år har Anna Steirud studerat musik och spelat tvärflöjt i England. Först på Royal Northern College of Music, sedan Royal College of Music i London. Nu har hon tagit sin examen och är tillfälligt hemma i Kalmar medan hon söker jobb som flöjtist.
Jag träffar Anna Steirud utanför ett av Kvarnholmens konditorier. Vi skyndar in för att få skydd från blåsten. Hon kom hem till Sverige förra året efter sina studier i England. Där tog hon en Bachelor of Music with honors, alltså en kandidatexamen med ett extra år. Så hur var det att studera och spela tvärflöjt i England?
Första tiden i England studerade hon på Royal Northern College of Music i Manchester. När hon var på audition fick hon en plats direkt i rummet. Eftersom det fanns en bra lärare i Manchester som hon ville spela för tackade hon ja. Men det första året blev lite av en chock.
– Mitt första år i Manchester var väldigt svårt. Dels att flytta så långt och så en ny kultur. Alla jag kände var i ett helt annat land. Det var en liten chock för det var högt tempo och man skulle spela upp och annat som man inte var riktigt van vid. Men jag vande mig. De jag bodde med gjorde andra året bättre. Vi hade så himla kul, säger Anna Steirud.
Efter ett år flyttade dock hennes lärare därifrån och då valde Anna att söka till London för att göra färdigt sin kandidatexamen där.
– Det var ju annorlunda där, men jag trivdes mycket mer i London. För det första var standarden mycket högre både på lärarna och studenterna. Man var omgiven av folk som var bättre, vilket är bra för att trigga en själv. Och det var mycket fler konserter och orkesterprojekt så det gjorde ju också att det blev mer press på en, säger hon.
Hur är det att studera musik i England?
– Det är väldigt intensivt att gå där. De hade rätt att schemalägga oss sju dagar i veckan. Ville vi vara lediga en helg så var vi tvungna att säga till i förväg. Men som musiker jobbar man ju kvällar så på sätt och vis är det ”real life”. Det är så vi kommer ha det. Det här är ju inget jobb, det är en livsstil. Jag skulle inte vilja göra något annat, säger hon.
Hur lärarna beter sig är också annorlunda från i Sverige. Hon berättar att lärarna är mycket rakare i England.
– Det är ju ett annat klimat i England, de är väldigt rätt på och säger vad de tycker. Man får väldigt sällan beröm. Tycker de att något är bra så säger de oftast ingenting utan går rätt på vad som behöver förbättras.
När Anna berättar om sin tid i England smyger sig engelska ord och uttryck in i meningarna. Det är uppenbart att hon har påverkats av sin tid där. Men inte bara på grund av studierna.
– Man lär sig mycket på det där, att komma iväg. Se att det finns annat utanför lilla Sverige. Och några av mina bästa vänner nu är från andra ställen i Europa än England, det är ju väldigt internationellt där. De jag har kontakt med nu är inte engelsmän. Inget ont om engelsmän dock, skrattar hon.
Det handlar inte om talang
När jag frågar Anna om hon har några råd till ungdomar som vill satsa på musiken och följa samma väg som henne ser hon bort och funderar.
– Man ska tänka på att det inte finns något som heter talang. Man kan ha talang i början men det handlar bara om övning, övning och övning. Du kan inte bli musiker i dagens bransch för att du har talang för det. Du måste ha drivet att öva. Och när du bestämmer dig måste du bestämma dig för att det är det här du gör. För ibland har man dagar eller veckor när man inte vill öva. Det är klart att man tvekar ibland. Men det ska ändå finnas i bakhuvudet att det är det här jag har bestämt mig för, det är det här jag ska göra.
Men man måste också ta en paus ibland och hitta inspiration i annat. I naturen eller något annat så man inte bara stänger in sig i ett övningsrum hela dagarna. Man måste leva, så man har något att uttrycka. Man måste alltid ha något att säga, säger hon.
