PERSONPORTRÄTT. Filippa Kroon har sedan barnsben varit intresserad av naturkunskap, men i högstadiet tappade hon intresset efter dåliga erfarenheter av en lärare. I dag är Filippa 21 år och intresset har återigen kommit tillbaka. Nu vill hon kunna inspirera elever till att tycka om ämnet hon själv älskar.
Filippa Kroon är 21 år och är uppväxt i tätorten Staffanstorp i sydvästra Skåne. Hon bor sedan ett halvår tillbaka i en liten etta tillsammans med sin sambo i västra Malmö. Under en lång tid kände hon sig osäker på vad det var hon skulle studera till i framtiden. Efter tre år på samhällsvetenskapsprogrammet på gymnasiet tog hon ett sabbatsår och arbetade som administrativ assistent för bygg- och anläggningsföretaget Peab.
– Det var kul att testa på, men det var under den här tiden som jag insåg att det inte var det här jag ville göra, förklarar Filippa.
Både Filippas mamma och mormor har under en lång tid arbetat inom skola och hennes mamma är för nuvarande rektor. Det var dessa två som agerade som förebilder till Filippa och inspirerade henne till att gå i deras fotspår.
– Jag tycker om att arbeta med barn och jag har alltid fått komplimanger om att jag är duktig med barn, så jag tänkte ”varför inte testa?”, berättar Filippa.
Sagt och gjort så sökte Filippa in till Grundskollärarutbildningen på Malmö Universitet där hon just nu går sitt andra år och trivs bra med sitt val. Men som så många andra studenter så stötte hon på en viss tveksamhet över sin utbildning och funderade över om det verkligen var rätt.
– Efter mitt första år så sommarjobbade jag inom äldrevården och tyckte att det var jättekul. Då tvivlade jag lite på mitt val. Men efter att jag kom tillbaka till skolan igen på hösten så insåg jag att det var lärare jag ville bli, säger Filippa.
Intresset för naturvetenskap
I slutet av sitt första år på universitetet var det dags att välja ett ämne som man vill fokusera på i resten av utbildningstiden och för Filippa var det ett självklart val. Hon ler varmt när hon berättar om sin barndom och hennes intresse för naturvetenskapen.
– Jag har alltid tyckt om naturvetenskap, jag har alltid tyckt om att vara i naturen och hitta på experiment. Jag hade ett experiment-kit när jag var liten med ett mikroskop där man kunde kolla på insekter och löv, berättar Filippa.
Hennes min blir däremot bister när hon fortsätter att berätta.
– I högstadiet så hade jag en lärare som verkligen fick mig att ogilla naturvetenskapen. Jag tyckte att lektionerna hon hade inte var så bra, jag lärde mig ingenting av det sättet hon lärde ut på, säger hon.
Upplevelsen Filippa fick av hennes lärare i högstadiet inspirerade henne till att bli lärare själv, och att göra ett bättre jobb. Hon vill kunna få elever att fortsätta tycka om naturvetenskap och ämnena där omkring. Filippa förklarar att det finns så många roliga och praktiska grejer man kan göra med naturvetenskapsämnena och att det är synd att många elever inte finner intresse i dem.
– Jag vill verkligen att elever ska behålla nyfikenheten de har för allt runt omkring sig.
Det praktiska lärandet är det bästa
Det var i universitetet som Filippa verkligen insåg att det var naturkunskap hon ville inrikta sig i. Hon berättar exalterat om alla roliga lektioner hon har haft i skolan och att hon fick prova på olika experiment som öppnade upp hennes ögon allt mer. För Filippa är det viktigt att man är involverad i lärandet och att man inte bara sitter ner och läser en bok hela tiden. Det var just det som fick henne att vilja fortsätta med utbildningen.
– Jag tyckte det var så himla kul och jag fick så många olika idéer om vad man skulle kunna göra sen när man är utbildad lärare, säger hon.
Erfarenheterna från lektionerna på universitetet väckte idéer hos Filippa om vilken typ av lärare hon skulle vilja bli i framtiden. Hon vill kunna engagera sina elever genom att arbeta praktiskt och hon anser att det är viktigt att eleverna får grundlig kunskap i det som de själva tycker är intressant och roligt.
– Jag personligen tror att man lär sig mest genom att göra saker med händerna. Jag tycker det blir ett mer involverat lärande för eleverna om de får vara med och utforska och testa sig fram, säger Filippa.
Två år återstår fortfarande av hennes utbildning och det finns fortfarande mycket kvar att lära sig. Men Filippa står ändå fast vid målet om att bli en inspirationskälla till sina egna elever i framtiden och att försöka ge den kunskapen och det lärandet hon aldrig fick själv som barn.
– Jag vill kunna vara en lärare som involverar eleverna så att vi blir ett samlärande.
Här ser vi en konstruktion som Filippa har skapat till en skoluppgift i naturvetenskapskursen. Konstruktionen ska föreställa urcellens första delning. FOTO: Elsa Wiener
