PERSONPORTRÄTT. Det är den åttonde mars, internationella kvinnodagen, när jag nervöst slår in Karin Nymans nummer på telefonen. Numret går till Stockholm, närmare bestämt ett soligt Lidingö.
Karin Nyman har ägnat ett liv åt litteratur och språk, precis som hennes mamma Astrid Lindgren.
Det går fram några signaler på telefonen innan en vänlig röst svarar. Det är en bekant och varm röst. Karin har många gånger fått höra att hon låter som sin mamma, något som jag inget annat än kan hålla med om.
– Solen skiner, det är lite kallt och löv på marken. Det är ganska bra, öppnar Karin samtalet med.
Innan Karin börjar berätta om hennes liv i stort och smått så känns det viktigt för mig att få förklara varför jag vill göra ett personporträtt om just Karin.
Det känns nästan lite genant att för henne förklara att jag ser upp till henne och hennes mor, två helt vanliga kvinnor som fastnade för språk och litteratur.
Min tavla med ett Astrid citat syns i min ögonvrå medan jag har Karin i telefonen:
“Har jag kunnat förgylla en enda dyster barndom, då är jag nöjd”.
Jag är säker på att Karins mamma förgyllde mångas barndom, men framförallt hennes egen.
En barndom i 30-talets Stockholm
Karin Nyman föds den 21 maj 1934 och fyller snart 87 år. Hon skrattar till när jag dubbelkollar uppgifterna om henne, men det stämmer rätt och korrekt att hon har födelsedag då. Karin föds in i familjen Lindgren som består av pappa Sture, mamma Astrid och storebror Lars.
– Det var nog en ganska så vanlig familj med pappa,mamma och två barn. Ingen var det minsta berömd vid det laget, utan mina föräldrar gick till sina arbeten och just när jag var nyfödd så var min mamma hemma förstås, säger Karin.
Karin fortsätter att berätta om sin barndom i Stockholm på 30-talet och menar på att mycket har hänt på 80 år.
– Vi bodde i storstan i Stockholm och något daghem fanns inte på den tiden, utan man gick ut i parken för att träffa barn att leka med.
Karin målar upp en bild för mig med lekande barn i sandlådan och hemmamammor som samlas i Vasaparken i Stockholm. Parken har senare kommit att bli känd för att familjen Lindgrens hem låg precis mitt emot, på Dalagatan 46.
Det är just på den omtalade gatan som Karin växer upp på.
Att sätta namn på världens starkaste flicka
När jag först ringer upp Karin på hennes hemtelefon på Lidingö så vill jag höra om hur det var att växa upp med en berömd författare till mamma, men det förklarar Karin för mig att hon inte var med om.
Karin växte inte upp med någon känd person i familjen till en början, däremot så skulle hon vid sju års ålder sätta namn på världens starkaste flicka. En karaktär som senare blev berömd i de flesta svenska folkhem och som blev startskottet på hennes mammas långa karriär som författare.
– När jag fyllde 10 år så fick jag Pippi Långstrump i present, som min mamma hade berättat om men inte skrivit ner förrän 1944, säger Karin.
Karin förklarar att hon “bara” hittade på namnet och att hennes mamma nog tyckte att det var inspirerande.
– Bara det, utbrister jag i ett skratt och Karin följer efter.
Jag börjar genast att undra ifall Karin märkte av uppståndelsen med Pippi när hon gick i skolan som liten flicka, men något sådant var det inte tal om trots att den rebelliska rödhåriga flickan precis kommit och delat kritikerna i två under ett brinnande världskrig.
Språk och litteratur känns naturligt för Karin
Vid 19-års ålder så går Karins pappa Sture Lindgren bort. Efter hans bortgång så bor Karin och hennes mamma själva i fyrarummaren på Dalagatan 46. Storebror Lasse har redan hunnit flytta ut.
Karin fortsätter att berätta om livet efter hennes pappas bortgång och hon själv börjar studera språk samt litteratur runt den tiden.
Något som hon skulle komma att ägna ett helt liv åt.
Karin och jag börjar prata om hur vanligt det är att ta efter jobb i familjer, att flera inom en familj kanske jobbar med samma sak. Karin skrattar.
– Det var mycket naturligt, mina föräldrar var ju intresserade av språk och litteratur i allmänhet så det har väl påverkat mig förstås. Mina föräldrar tyckte nog att det inte alls var särskilt överraskande, säger Karin och småskrattar.
Det är någonting med Karins röst och berättande som gör att det känns som att lyssna på en saga. Karin fortsätter att berätta om Stockholm på 50-talet och studentlivet som hör till.
Hon läser flera språk, bland annat franska. Däremot så tog hon aldrig några betyg i det säger hon med något lurt i rösten.
Karin hade gått i flickläroverket under hela sin skoltid som barn och helt plötsligt när hon börjar på Stockholms högskola så fick flickorna tillgång till pojkarna i stan.
– Det var nästan roligare än själva studierna, berättar hon.
Ett familjeliv i Stockholm
1958 gifter Karin sig med sin Carl-Olof, en man som hon har träffat under sina studier och som hon ska komma att spendera de kommande 60 åren med.
Karin har under tiden hunnit ta examen i engelska och nordiska språk.
– Vi gifte oss och vi fick barn efter ett år. Vi bodde ute i en förort i Stockholm som hette Näsby park. Där bodde vi i två år och sedan flyttade vi till ett radhus och där levde vi i 60 år, säger Karin.
Paret Nyman fick flytta en gång till innan Carl-Olof går bort sommaren 2020 och det är där Karin bor just nu, i en enplansvilla på Lidingö. Omringad av härlig natur.
Åren går och Karin får fyra barn tillsammans med Carl-Olof. Två av dem har senare i livet jobbat med minnet av deras mormor Astrid.
Astrids berättande och skrivande blev i slutet ett familjeföretag, som många ur familjen hjälpte till med.
Jag harklar mig innan jag frågar Karin om hon själv kan se några likheter med sin mamma, nu när hon själv både har barn och barnbarn. Samtidigt så vet jag om att det kanske är svårt att bedöma själv.
– Jag kan inte säga att jag är så särskilt lik henne, men jag är väl det på sätt och vis. Hon var en mer aktivt barn lekande människa och tyckte att det var roligt själv. Jag känner inte igen mig själv med att vara påhittig på det sättet.
Kärleken till språk och litteratur
Karin berättar ivrigt om litteratur och språk, det är även den vägen hon valt att gå yrkesmässigt.
Under hennes arbetsliv jobbar hon som översättare åt olika förlag och jobbar främst med barnböcker.
Jag frågar henne ifall hon haft några författarambitioner men det har Karin inte haft. Hon har varit mer än nöjd med att översätta, för att det är som hon beskriver det själv, så väldigt roligt.
Karin har ett helt yrkesliv bakom sig men jobbar fortfarande lite ibland. Det kan hända att hon fortfarande översätter sin mammas verk på tyska.
Åren går och likaså som Karin åldras så gör även hennes mamma det.
På äldre dagar förklarar Karin att hennes mamma hade mycket jobb att göra och dottern hjälper till så gott det går.
“Min mamma var bara min mamma för mig och det var hon bra på”
Jag ser Astrid som en av mina största förebilder och är inte själv om det.
För världen är hon en författare, sagoberättare och opinionsbildare, men för Karin så är Astrid bara mamma.
– Hon var lite av två personer kan man säga, men de var likadana. Min mamma var bara min mamma för mig och det var hon bra på. Det tyckte jag alltid, särskilt om man jämförde med andras mammor. Hon var en riktig mamma och helt oberoende av berömmelsen i det, säger Karin.
2002, när Karin är 68 år gammal går mamma Astrid bort efter en tids sjukdom. Karin delar sin sorg med ett helt land och samtidigt som hon ska sörja sin mammas död så tillkommer ett nytt jobb för familjen Nyman. Författarens namn och verk måste bevaras. Jag frågar hur det var under den tiden.
– Jag tror att det var väldigt skönt att få uppleva att alla människor sörjde henne. Det var oerhört att få vara med om det. Det var skönare än om man hade gått där alldeles ensam.
En kaffe i solen
Det är dags att börja avrunda samtalet med Karin, även fast jag gärna hade velat prata ännu mer.
Jag önskar så att jag kunde fått träffa Karin i sin trädgård på Lidingö och kanske druckit en kopp kaffe, så som man gör när man pratar om livet. Jag frågar Karin vad hon skulle prata om med sin mamma ifall de fick ta en fika ihop nu.
– Hon hade själv varit så uppfylld av hur utvecklingen av världen inte är så rolig. Jag tror att hon skulle vilja tala om det, men då skulle jag säga att det ordnar sig. Falskeligen, säger Karin och skrattar till.
Karins svar tycker jag beskriver den Karin som jag pratat med nu, en kvinna med humor och karaktär som är lätt att prata med trots att det skiljer sig flera generationer och livsöden mellan oss.
Efter samtalet är jag fylld av inspiration från Karin Nyman, dotter till hela världens Astrid.
Bilderna har jag fått låna av den prisade fotografen Casper Hedberg. Hemsida: https://casperhedberg.com
