När solen inte strålar över Kalmars hamn kan vinden få oss att glömma att det finns en sommar.
Regnet renar nu stadens gator från vinterns snö medan kalmariterna drömmer om varmare
årstider som slumrar runt hörnet. Men plötsligt händer något när idyllen dör och
Kalmar tappar sitt ansikte. Berättelsen är nu en annan när vi ser att människor nu bor på gatan.
På en gata som är vår och där vi tar våra dagliga promenader. En kvinna i piskande regn
ligger på ett underlag mitt i stan och vi vill helst inte veta hennes namn. Eller vart hon
kommer ifrån. Och framför allt inte om det finns något vi kan göra.
Det handlar inte längre om vi har tid att lägga handen på axeln och se en utsatt människa i ögonen. Det handlar om att vi har tillåtelse att förstå att problemet är större än så. Ansvaret ligger hos invånare men den största rollen har ändå den som har makten att ge ett liv en ny chans.
Kanske läser vi om hur Stockholms gator och torg har oändligt många som lever
utan tak över huvudet och kanske skulle det aldrig hända i vår stad. Men när en människa
somnar till minusgrader utanför Pinchos har väl verkligheten bosatt sig hos oss också.
Där en människa utan hem är en människa för mycket. Det är inte bara i storstäder
som vi ser detta och min fråga är – vet rätt personer om det här? Vem är kvinnan som
har sin säng på kullersten utanför Pinchos och vem kan hjälpa henne?
Jag skulle kunna ge henne kläder. Du skulle kunna fråga om hennes namn och
vart hon kommer ifrån. Vi alla skulle kunna fortsätta gå förbi och ge en tanke att
det borde vara annorlunda. Att det är synd om människorna som ligger i höjd
med våra egna skor. Staden skulle kunna fråga sig hur hamnar en kvinna utan
hem i våran stad då andra kan gå hem till familj och ett dukat bord.
När du och jag lägger oss i en varm säng och släcker lampan vågar vi tänka på
hur det känns att somna under piskande regn och ilande kyla då? Det gör vi nog inte,
eftersom vi har täcket som skyddar oss från en sådan plågande natt. Men jag tänker ändå
på kvinnan som jag sett utanför Pinchos. Hon har inget medan vi har för mycket.
Hon har ett liv som betyder lika mycket som vårt, men vad betyder det?
