Klockan börjar närma sig halv sju en vanlig onsdagskväll. Den stora hallen i Kalmar sportcenter ekar tom och det enda som hörs är gnisslandet av ett fåtal skor och studsande basketbollar. Till sist kommer en man in. Han ler stort över att se att spelarna redan är igång. Detta är Kalmar Saints tränare Damir Tolic och för honom betyder basketen allt.
KALMAR. Spelarna börjar allt mer och mer sätta igång med spelet och Damir ser till att alla är med innan han hälsar på mig. Det blir ett litet knytnävsslag då ingen verkar vilja ta i hand på varandra i dessa Corona-tider men det verkar inte påverka Damir. Han bara skrattar och ser glad ut. Under den korta perioden som jag hunnit uppfatta honom så märker jag redan nu att basketen är viktig.
–Det betyder mycket, jag ska inte säga att det betyder allt men det känns verkligen så, när man är baskettränare så är det som ett kall, säger Damir Tolic och ler.
Redan för 5 år sedan har Damir kommit in i rollen som baskettränare i Kalmar. Först fick han hjälpa Kalmars damlag då den dåvarande tränaren där var borta på grund av operation. Alla var nöjda, som Damir själv uttrycker det. Resultatet av underhållet till damlaget gjorde att han till slut fick en post som tränare för herrlaget i augusti 2019.
Bollarna fortsätter studsa i hallen och spelet fortsätter med tuffa tag. Trots ett abrupt slut på säsongen tränar fortfarande laget, även om närvaron inte är hög. Men säsongen i sin helhet är Damir nöjd med.
–Säsongen har gått bra, vi är nöjda. Synd bara att den avslutades som den gjorde, säger Damir Tolic.
Säsongen för Damir då, hur kommer den se ut i framtiden? Ja, det vet Damir inte. De kontrakt som han har skrivit på gäller bara en säsong. Om han verkar orolig, de intrycket får man inte alls av honom. Säsongen säger han har varit rolig i klubben och beslutet kommer komma mer allt eftersom vad klubben väljer att göra. Men att lägga skorna på hyllan, det ser han inte som ett alternativ.
–För mig är det som ett jobb kombinerat med det man älskar mest så att kasta bort det är som att halvt andas. Jag tror att man får bära ut mig, säger Damir och skrattar.
Jag tar mig ner från läktaren och ser på när Damir granskar sina spelare. Bollarna fortsätter att studsa och skorna fortsätter att gnissla. Men skorna från Damir Tolic kommer det nog fortsätta gnissla om ett bra tag till innan de läggs på hyllan för gott.
