PERSONPORTRÄTT. Många ungdomar har svårt för att få jobb och känner sig därför sysslolösa under pandemin. Elsa Persson, 19, är bosatt i Vellinge och tog studenten under det kaosartade 2020. Vad hon då inte visste var att hon nästan tio månader senare fortfarande inte skulle ha ett arbete och att drömmarna om att resa världen runt efter studenten skulle bli ett minne blått.
Vad som från början skulle bli en drömlik studentfest, blev istället en liten tillställning för närmsta familj, när Elsa Persson tog studenten 2020. Men att pandemin skulle fortsätta att förstöra drygt ett år senare var inget hon i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig.För Elsa Persson var planen alltid, sedan många år tillbaka, att resa efter studentexamen. Elsa berättar att hon och hennes familj alltid har varit mycket intresserade av världen och har besökt många platser jorden runt under årens lopp. Som uppfödd i en reseintresserad familj var det därför alltid en självklarhet för Elsa att se ännu mer av världen efter studenten.
–Först skulle min kompis från USA komma hit och fira min student med mig. Vi skulle sedan resa Europa runt och fortsätta till USA, men så blev det inte på grund av Corona, säger hon dystert.
”Hemskt”
För ett år sedan hade Elsa inte ens hunnit tänka på något annat än att resa innan covid-19:s spridning betraktades som allvarlig. Idag tvingas hon, 10 månader senare, sitta mycket hemma och försöka finna lösningar på arbetslösheten.
–Just nu letar jag jobb och läser även upp min svenska. Jag passar på att plugga till körkort också, eftersom jag inte har så mycket annat för mig, berättar Elsa.
Svenskastudierna tvingas vara på distans, något hon tycker är jobbigt. Hon talar om att det är svårt att hålla igång studierna eftersom Komvux kräver ganska mycket självdisciplin. Elsa rör ständigt på sina händer när hon pratar och man märker av att hon gärna vill vara tydlig med att framföra hur det verkligen är för henne under denna märkliga tid.
–Det blir lite lalligt och svårt att hålla igång plugget, speciellt när jag behöver lite hjälp att hålla uppe motivationen, säger Elsa.
När det kommer till arbete har Elsa flera gånger blivit nekad jobb. Hon är övertygad om att det är svårare att få arbete nu under covid-19 än innan, något som för henne naturligtvis känns dystert. I och med den svåra jobbsituationen har även motivationen för jobbsökande blivit mindre. Elsa påtalar att det är svårt att hålla motivationen uppe och orka söka arbete när situationen är som den är.
–Hemskt, säger Elsa.
Hon förklarar hur skrämd hon är av tanken att inte kunna göra någonting. Elsa tittar upp i taket och ser fundersam ut. Man märker av att det är ett samtalsämne som är påfallande besvärligt.
–Jag tycker det är jätteläskigt, för jag vet inte vad jag ska göra. Det blir bara att man är här hemma. Man stänger in sig för att man är rädd för att göra någonting, säger hon medan hon gestikulerar med armarna.
För ett år sedan såg dagarna helt annorlunda ut
Elsa håller i sin mobiltelefon, som då och då lyser upp av notiserna från olika sociala medier. Hon berättar hur hon jämt och ständigt blir påmind av sociala medier om hur bra livet var innan pandemin. Elsa beskriver även hur hon för exakt ett år gick på gymnasiet och hur roligt hon hade det varje dag, även om det för det mesta var innanför skolans väggar. Hon gick på Sunds gymnasiet mitt i centrala Vellinge och studerade det Estetiska programmet med inriktning på musik.
– Jag saknar gymnasiet, berättar hon.
Under gymnasiet fick hon arbeta med musik, utöva olika instrument och sjunga, något hon fann ett genuint intresse för. Skoltiden bjöd på många konserter, där hon både fick sjunga och spela olika instrument på. Det syns tydligt att gymnasiet gav en fin tid för henne. Men nu ser ju dagarna helt annorlunda ut.
–Det värsta är nog att man inte kan göra så mycket, säger hon.
För att dämpa ensamheten och få ett slags vardag försöker hon umgås mycket med familjen och de närmaste vännerna. Nu bor Elsa med sin mamma och sin storebror i ett hus i Vellinge. Det känns tydligt att de är en sammansvetsad familj, när Elsa pratar om dem.
”Vilken framtid?”
Det är inte lätt att veta hur framtiden kommer att gestalta sig för någon, men jag ställer henne ändå frågan om hur hon ser på den.
–Vilken framtid, frågar hon och skrattar.
Trots att det är på ett skämtsamt sätt hon besvarar frågan kan man ändå märka en osäkerhet i henne. Hon förklarar att hon inte har någon framtidsinsikt just nu, eftersom hon inte vet vad som ska hända, men att hon givetvis har kvar en önskan.
–Min dröm är att Corona ska försvinna och att allt kan bli som vanligt. Jag vill att Corona ska få Corona så att den kan avgå, säger Elsa och skrattar igen.
Trots att vi pratar om ett ganska så tråkigt läge utstrålar ändå Elsa glädje i rummet. Hon ler och berättar vidare att hon är förhoppningsfull över att allt kommer att lösa sig. När jag till sist frågar henne om hon har något tips för personer i en liknande situation tvekar hon inte en enda sekund.
–Kämpa, säger hon.
