Att vara mammaledig under en pandemi

Erika och dottern Vera sitter vid ett köksbord och läser.
Erika och dottern Vera läser ofta tillsammans. Boken ska med vart de än går. Foto: Emelie Karlsson

PERSONPORTRÄTT. Erika Karlsson är 28 år gammal och har varit mammaledig i lite mindre än ett och ett halvt år. Hon har alltså varit mammaledig ett helt år under Coronapandemin. Hon har precis börjat jobba igen och tanken på att den första tiden i hennes dotters liv blev så utsatt och annorlunda kan ibland komma ifatt henne. 

Jag står på parkeringen utanför Sparbanken där Erika Karlsson arbetar som privatrådgivare. Det dånar med hög musik inifrån bilen när jag kommer närmare. Erika Karlsson öppnar bildörren och låter musiken flöda ut innan hon inser att vi knappt kan höra varandra när vi säger hej. Hon lutar sig snabbt tillbaka för att sänka och sen hoppar hon kvickt ut för att möta mig. Hon hälsar glatt med en varm ton i rösten och vinkar in mig i bilen.

– Jag älskar verkligen att spela hög musik men det går inte när lillan är med. Därför får man passa på när man kör ensam, säger Erika Karlsson. 

Den idylliska bilden

Vi kommer bara längre och längre in i de skånska skogarna. Vi hinner passera tät skog och åkrar med några enstaka kor som fortfarande är utomhus innan vi kommer fram till en röd trälänga med vita knutar. Det är en hel gård med tillhörande lada och stor trädgård runt omkring. 

– Drömmen var att vårt barn skulle få lyxen att växa upp på detta sättet. Med friheten och naturen nära inpå, säger Erika Karlsson. 

Erika och dottern Vera åker skridskor.
Erika är uppvuxen på landet och ville att dottern Vera skulle få uppleva samma sak. Nu har de till och med en frusen kräftdamm de kan åka skridskor på. Foto: Emelie Karlsson

Erika har sen långt tillbaka varit helt säker på att hon ville skaffa barn. Det är något hon sett fram emot, antagligen längre än andra berättar hon. Hon har längtat efter att kunna bilda familj och att få bli mamma. 

Vi kommer in i Erikas kök som är byggt helt i trä. Det ligger färgglada trasmattor på golvet och en och annan slängd legobit här och där som man får akta sig för att trampa på. Hon bjuder in mig att sitta vid köksbordet och går genast bort och sätter på kaffe och tar fram några bullar från frysen som hon hade bakat dagen innan. 

Längtat efter att kunna bilda familj och att få bli mamma.

Jag beundrar deras hem och hon berättar att allt gick ganska fort. Det tog bara två år, sen hade hon tillsammans med sambon Erik köpt hus, börjat renovera och skaffat valp. Inte långt där efter blev Erika gravid med dottern Vera och tankarna kring att få vara mammaledig tillsammans med henne lockade verkligen. 

– Det är en chans att komma nära och skapa en relation, inte bara mellan oss utan andra barn och vuxna också. Att få vara mammaledig kan vara den bästa tiden, säger Erika och lägger in de frysta bullarna i micron.   

Erika och dottern Vera sitter vid ett bord och låtsas de dricker kaffe tillsammans.
Tillsammans hittar de på massa olika lekar. Ibland tappar Erika inspirationen, men som tur finns Vera där för att hjälpa till. Foto: Emelie Karlsson

Omställningen

Som sagt så blev det inte riktigt som Erika hade tänkt sig. När hon varit hemma ett halvår stannade världen upp. Pandemin tog över och mycket av det hon hade tänkt att mammaledigheten skulle bestå av blev som bortblåst. I stället blev det en ständig oro som sköljde över henne. En rädsla över att bli sjuk, över ovissheten och hur detta skulle påverka Vera. 

Alla dagar började gå ihop och se exakt lika dana ut till slut.

– Man får bara denna tiden en gång med sitt barn och ibland kan jag känna att jag blev berövad på den, säger hon med en ångerfull ton i rösten. 

Erika fick sakta men säkert anpassa sig till den nya vardagen och begränsa vilka de träffade. Hon bor även själv i veckorna då hennes sambo jobbar i Malmö. Hon tyckte det var utmanande till en början och berättar att omställningen var svår. Alla dagar började gå ihop och se exakt lika dana ut till slut.

– Jag hade ingen jag kunde prata med och kände mig ganska låst, och ensam för den delen. Jag tappade inspiration och orken till att ta tag i saker, säger Erika och ställer sig upp för att hämta mer kaffe till oss. 

Att byta mönster

Hon märkte att något behövde förändras och miljön i hemmet var en av de sakerna som genast blev viktigare. Det var där de spenderade den mesta tiden och hon fick tänka i helt andra banor för att kunna hålla både sig själv och Vera sysselsatta och stimulerade. Det blev många promenader och utflykter till deras stuga som ligger ungefär 20 minuter iväg. 

– Jag är så oerhört glad över var vi bor och att vi kunnat utnyttja naturen runt omkring oss. Tänk om vi bott i en tvåa i Stockholm city exempelvis, då hade jag nog fått ett mentalt sammanbrott, säger Erika och skrattar lite nervöst. 

De har nära till lokala parker och naturområden. Erika tycker att man ska utnyttja det lokala och finna det roliga i det lilla. Foto: Emelie Karlsson

Tankarna kring tiden

Erika förklarar att det är både på gott och ont som pandemin har påverkat. Hon har definitivt fått vara mer kreativ och haft en mer intensiv tid med bara Vera. Något hon kanske inte tänkt på annars. Å andra sidan fanns det mycket Erika ville uppleva tillsammans med Vera den första tiden som inte blev av. 

– I början blev jag väldigt ledsen för Veras skull. Nu i efterhand kan jag inse att det inte påverkat henne på samma sätt. Hon är så liten och kommer antagligen inte komma ihåg något mer än det faktum att hon fick umgås intensivt med sin mamma. Vilket inte är så dåligt ju?, säger Erika nöjt samtidigt som hon rycker på axlarna. 

Hon berättar att det nog mest är henne det påverkat. Hon hade en tanke om att allt skulle vara perfekt för Veras skull men egentligen var det nog hon själv som hade för höga förhoppningar kring mammaledigheten. Hon säger att det viktigaste är att de båda mår bra och fått vara tillsammans. 

Medans vi sitter och pratar hör vi hur ytterdörren går upp och in kommer Vera med snöiga kängor och en snuttefilt i handen. Hon springer direkt bort till Erika och hennes mormor kommer efter i rask takt. 

Blickar framåt

Erika tycker det känns skönt att börja jobba igen. Det hade gått förvånansvärt bra för Vera på förskolan med tanke på att de inte fått chansen att umgås med andra barn och vuxna så mycket sen innan. Detta har gjort att hon positivt blickar framåt och ser fram emot vad som kommer här näst. Men hon tar även med sig lärdomar från denna intensiva, oklara och oroliga tid som pandemin skapat. 

– Ibland är det ärligt talat skitjobbigt. Men det behövs inte mycket för att komma tillbaks på banan igen. Typ en ensam biltur med överdrivet hög musik, säger Erika och skrattar.  

Namn: Erika Karlsson
Ålder: 28
Bor: Malshult, Skåne
Familj: Sambon Erik och dottern Vera
Arbete: Privatrådgivare på bank
Favoritmat: Raggmunkar och fläsk
Personligt intresse: Trädgård och inredning
Favoritsysselsättning med Vera: Läsning, hon älskar verkligen böcker.
Tips till andra mammor som är hemma med sina barn: Försök att vara kreativ och utnyttja miljöerna runt omkring. Det är alltid bra att vara utomhus.