”Han tycker ju om dig, eller hur?”

Ljusrosa bild med text. profilbild på skribenten Tessa Pohjanen till vänster
Forskning visar att de flesta kvinnor tillslut lämnar relationen. Foto: Tessa Pohjanen

KRÖNIKA. ”Kärleken är blind” säger dem, det kan ses som ett fint citat, men till vilken grad?

Det börjar från en ung ålder, så var det iallafall för mig och mina klasskompisar under hela grundskolan. En kille i klassen var elak, sa kränkande saker och var våldsam. Jag har varit med om att bli upptryckt mot väggen, inlåst i ett rum och behövt springa runt skolans korridorer för att ta tillbaka saker som killar stulit från mig. ”Kärlek börjar med bråk. Han tycker ju om dig, eller hur?” Det var det enda lärarna sa. I den åldern var det ingen som ifrågasatte. Vi var för unga. De vuxna visste bäst, så var det.

Kärlek börjar med bråk

Jag blev äldre, åren gick och tonåren kom. Jag satt återigen och sträck-kollade på en av de serier jag sett allt för många gånger, Gossip Girl. Känd för de snygga skådespelarna klädda i allt för dyra kläder. Älskad av ungdomar världen över. Om jag säger Chuck Bass, vad tänker ni då? Tänker ni den snygga killen i serien som alla dina tjejkompisar har som bakgrundsbild på telefonen? Tänker ni på hur snabbt det blir ett samtal om hur attraktiv han är när serien kommer på tal? Eller tänker ni på en manipulativ och våldsam karaktär? Enligt mina erfarenheter, troligen inte det sistnämnda. I första säsongen försöker han våldta en tjej, men de andra karaktärerna förlåter honom direkt för ”Det är så han är”. Han gör slut med sin tjej när hon har haft samlag med en annan kille för ”Hon inte längre är ren”. Han sexuellt trakasserar sin låtsas syster, och kvinnor är endast ett objekt för honom. Detta är bara ett av många exempel hur problematiska karaktärer normaliseras och till och med romantiseras. Jag stänger av serien och låter åren gå, jag har lämnat tonåren.

Jag försöker nu stötta min tjejkompis som ringer mig sent på kvällen. Hon sitter tyst i telefonen och jag inser direkt vad som hänt, igen. Jag ber henne lämna honom, igen. Hon stannar hos honom, igen. Hon bär långärmat i juli månad när solen står som högst upp på himlen. Blåmärkena sitter kvar trots att hon långsamt tynar bort. Men det handlar ju om kärlek, för ”Han tycker ju om dig, eller hur?”

Blåmärkena sitter kvar trots att hon långsamt tynar bort

”Men varför lämnar hon inte honom?” En frågeställning som ofta uppkommer i denna fråga. Forskning visar dock att de flesta kvinnor tillslut lämnar relationen. Enligt Lena Widding Hedin, lektor i folkhälsovetenskap vid Malmö högskola som länge forskat inom könsrelaterad våld finns det många anledningar till att kvinnan stannar i en destruktiv relation. Den främsta anledningen? Rädsla för att våldet ska öka och bli värre. Det kan enligt henne även handla om ekonomin, hon har inte råd att vara på egen hand och flytta ut. Det kan vara att hon stannar för barnens skull, att hon blivit psykiskt nedbruten, låg självkänsla och likgiltig. Även bristen på ett socialt stöd och många andra anledningar.

Har hela vår uppväxt och vad vi har lärt oss bidragit till detta skeva synsätt?

Från grundskolan, till serierna och filmerna vi såg, till att vi blir fast i en relation där vi bryts ner. För ”Han tycker ju om dig, eller hur?”