Bild på Moa Erlandsson i profil
Senast i raden låtar från Hilma är "Strangers" som släpptes i februari i år. Foto: Privat

Undersköterskan Moa musiksatsar som ”Hilma”: ”Det är i musiken jag känner mig trygg”

Musik

Veckans artist i P4 Kalmar. Två släppta singlar. Bakom artistnamnet Hilma döljer sig Moa Erlandsson – en helt vanlig undersköterska uppväxt i Alsterbro.

– På jobbet ser man egentligen bara död och sedan kommer man hem och frågar sig vad man ska skriva om. Det blir inte direkt några glada texter.

Numer har hon lämnat hembygden norr om Nybro, flyttat till Kalmar och tagit jobb som undersköterska på länssjukhuset – en till synes alldaglig vardag. Men under pandemin har allt ställts på sin ända, särskilt för en undersköterska på en covid-19-avdelning, som ser viruset i vitögat om och om igen, dag ut och dag in.

– Jag jobbar på en covid-19-avdelning med många äldre patienter, de flesta är 80 till 90 år gamla. Jag har tvingats bevittna ganska många som har gått bort, vilket har varit tungt, säger Moa Erlandsson.

Flykten, bort från vardagen och arbetet iklädd diverse skyddsutrustning vid frontlinjen i kampen mot coronaviruset, tar hon till musiken och allra helst till studion på Trädgårdsgatan i centrum. Då i rollen som artistjaget Hilma, som släppt två singlar och skördat framgångar i form av att ha blivit utsedd till veckans artist i P4 Kalmar.

Fakta: Moa Erlandsson, ”Hilma”

Uppvuxen: Alsterbro i Nybro kommun

Bor: Kalmar

Ålder: 22

Gör: Skriver låttexter och jobbar som undersköterska på länssjukhuset i Kalmar.

Men att helt och hållet skilja yrket inom covid-19-vården från artisteriet har visat sig vara besvärligt. Att bevittna hur viruset suger livsgnistan ur patient efter patient är naturligtvis påfrestande, även för de med vana vid att arbeta med döden ständigt påtaglig.

Moa Erlandsson.
Under pandemin har artistskapet och arbetet vid frontlinjen i kampen mot coronaviruset avlöst varandra. Foto: Privat

– Musik är en stor del av den jag är. Det är i musiken jag känner mig trygg på något vis. Jag kan musik, och att hålla på med den är ungefär som att gå in i en bubbla där jag kan lämna alla vardagliga saker bakom mig, säger Moa Erlandsson.

– Men visst, det är tufft, särskilt nu under pandemin. På jobbet ser man egentligen bara död och sedan kommer man hem och frågar sig vad man ska skriva om. Det blir inte direkt några glada texter, fortsätter hon.

Viljan att skapa och skriva musik har alltid funnits i och omkring henne – åtminstone så långt minnet räcker till. Hennes mamma sjöng tidigare i kyrkokör och hennes pappa musikaliskt begåvad likaså, det föll sig sålunda ganska naturligt att ägna sig åt musiken redan från barnsben.

– Jag kommer ihåg hur jag sjöng i något som kallades för minikören när jag gick på dagis. Därefter har jag alltid sjungit och sysslat med musik.

Musiksatsar som ”Hilma”

– Hilma är ganska mycket Moa Erlandsson som privatperson.

Artisten Hilma blev till i maj 2020. Då var Moa Erlandsson i startgroparna att släppa sin debutsingel ”Breathing Is Harder In Space” och kände ett behov av att separera privatliv från artistskap.

– Hilma är ett projekt i sig. Det är lättare så. Jag har alltid velat släppa musik och när jag väl gjorde det så ville jag kunna skilja på vem jag är som privatperson och vem jag är som artist, säger hon och fortsätter:

– Hilma är ganska mycket Moa Erlandsson som privatperson. Det är mycket känslor i musiken som jag tror många kan känna igen sig i. Det kan handla om hjärtesorg och saker som många varit med om i sin ungdom. Det är väldigt mänskligt och lätt att ta på.

Inspirationen finner hon i artister som Miriam Bryant och nyligen har hon fastnat för genren dröm-pop, som ofta associeras till artister likt Lana Del Rey och Dua Lipa. Låtskrivarprocessen kan närmast liknas vid ett husbygge ¬– golv, väggar och tak sätts samman och bildar en helhet.

– I de flesta fall tänker jag på en mening jag vill skriva om, som jag bygger låten utefter. Jag tänker ofta ”vad är känslan i den här meningen?” och därefter skriver jag en vers eller en refräng och hittar en melodi och ackord som passar till. Man kan säga att jag bygger låten del för del.

Och namnvalet då? Jo, Hilma är nämligen hennes mellannamn.

– Jag tycker det är fint och då bestämde jag mig för att använda det som artistnamn, säger hon och skrattar.

Senast i raden låtar är singeln ”Strangers” som släpptes 6 februari i år. Och till låtsläpp hör PR, varpå singeln skickades till P4 Kalmar – som nappade. En vecka senare utsågs Hilma till veckans artist i P4-kanalen och fick framföra ”Strangers” live i radiohuset.

– Det var väldigt häftigt, att få framföra sin låt live i studion. Det kändes verkligen jätteroligt att de ville lyfta mig.

Tvåfaldig länsfinalist i P4 Nästa

– Det är givetvis nervöst att uppträda inför så pass mycket människor, men inte nervöst på ett sätt som gör att det blir läskigt utan snarare att man blir taggad.

Fjolårets debutsingel är visserligen öronmärkt som startskottet för en helgjuten musiksatsning, men privatpersonen Moa Erlandsson tog sina första stapplande steg på den lokala musikscenen redan 2014. Ackompanjerad av sin syster och tillika parhäst i musikintresset Matilda, äntrade Moa Erlandsson scenen på Larmtorget med låten ”Fallen Angel” i egenskap av länsfinalist i musiktävlingsprogrammet P4 Nästa – framför tusenpublik.

Konsert.
Systrarna Moa och Matilda Erlandsson uppträdde tillsammans under Moas avslutningskonsert på Högalids folkhögskola 2019. Foto: Privat

– Att stå på scen är den bästa känslan. Det är givetvis nervöst att uppträda inför så pass mycket människor, men inte nervöst på ett sätt som gör att det blir läskigt utan snarare att man blir taggad.

Historien skulle upprepa sig 2017. ”Dance”, som tävlingsbidraget hette, gav återigen en plats i länsfinalen. Men den gången intog hon scenen som soloartist, utan sin syster vid sin sida.

– Det föll sig naturligt att fortsätta som soloartist. Jag har alltid varit den som varit drivande. Min syster spelade gitarr, men kände inget behov av att framträda, säger hon och fortsätter:

– Vi sjunger fortfarande på fritiden tillsammans, men hon har lagt musiken lite på hyllan. Det har blivit att jag har fått ta del rollen i ställen.

Lokal medvind råder det bevisligen ingen brist på. Men vägen till en artistkarriär kan vara lång och krokig. Att livnära sig på musik, uppträda på jättelika arenor och skriva autografer blir för många bara en uttalad dröm som förblir just en dröm. Som oetablerad artist tampas Moa Erlandsson ständigt med dessa hjärnspöken.

– När jag släpper en låt tänker jag ofta att ingen lyssnar och att ingen bryr sig om min musik. Det är tufft såklart, men jag tror det handlar om att hitta en drivkraft i sig själv, att skriva för sin egen skull och inte för någon annan, för då tror jag det blir väldigt svårt.

Att därjämte vara uppväxt i Alsterbro, en liten bygd med drygt 500 invånare, och numera vara bosatt i Kalmar, Sveriges 30:e största stad sett till folkmängd ger heller inget sken av någon idealbild av framgångsrika artister. Strävar man efter att nå musikeliten bör man flytta till någon av storstäderna enligt spelets alla regler – något som Moa Erlandsson funderat över många gånger.

– Jag tänkte mycket på det, särskilt för ett par år sedan. Då trodde jag att jag var tvungen att flytta till Stockholm för att nå ut med min musik, för i Stockholm blir man någonting. Men det finns inget som säger att bara för att jag flyttar dit så kommer fler att lyssna på min musik än om jag bor här.

Framöver fortsätter arbetet på länssjukhuset i rådande covid-19-storm. Men emellanåt, när tiden räcker till, knåpar hon på nya låtar i studion på Trädgårdsgatan.

– När jag bestämde mig för att satsa på musiken i fjol kom pandemin. Det har blivit som en stoppkloss. Jag har aldrig riktigt börjat min resa som Hilma, jag hann aldrig riktigt komma i väg.

Vad ser du dig själv om 10 år?

– Då har jag en hemmastudio där jag producerar egen musik och släpper musik åt andra. Jag har en inkomst från musiken, inte bara, men en liten inkomst. Drömmen är att kunna leva på musiken, men om man ska vara realist så kanske inte det är möjligt. Men man vet aldrig.