Krönika: Nödvändiga men ödesdigra beslut har fattats

Coronavirusets framfart saknar motstycke vad gäller mediebevakning och allmänintresse. Människor hamstrar som att ett tredje världskrig står för dörren, en mängd branscher och företag går på knäna och inställda event avlöser varandra. Hur har då idrotten påverkats? Ja, vart ska man egentligen börja?

Vi kan börja med herrlandslaget i fotboll. För drygt ett år sedan började resan mot EM-slutspelet sommaren 2020. Efter månader av slit och engagemang tog sig Sverige vidare som tvåa i kvalgruppen och direktkvalificerade sig därmed till sommarens slutspel. Ett slutspel som ett gäng nyckelspelare såg som den perfekta avslutningen på sin landslagskarriär, ett slutspel som många unga spelare såg som sin stora möjlighet till ett genombrott, ett slutspel som fotbollssupportrar runt om i Sverige och hela Europa såg som den stora höjdpunkten under sommaren. Och nu, på bara några veckor, har alla förväntningar, drömmar och förberedelser gått i kras. Det brutala i det hela är hur fruktansvärt snabbt det har gått. Fotbolls-EM 2020 skjuts upp till sommaren 2021. Ett beslut som var väntat med tanke på att just årets fotbolls-EM skulle vara en total katastrof ur ett smittspridningsperspektiv då mästerskapet spelas över hela Europa istället för i en värdnation.

Även svenska cupen och Allsvenskan skjuts upp, för att inte tala om damernas EM-slutspel som egentligen skulle spelats 2021 men som nu går av stapeln 2022 istället. Varför kunde inte damerna få ha kvar sitt EM-slutspel samma år som herrarna? Varför ska damerna behöva anpassa sig efter vilka beslut som tas kring herrfotbollen? Det är många frågor som jag gärna skulle vilja ställa till människor i maktposition inom fotbollen.

Men frågan är om inte vissa hockeyklubbar har drabbats ännu hårdare av besluten som har tagits till följd av virusets utbrott. Förra veckan kom nämligen beskedet att resterande delen av hockeysäsongen uteblir. Vad innebär då detta? Jo, kortfattat att förlorarna vinner på det och vinnarna förlorar på det. Björklöven dominerade Hockeyallsvenskan fullständigt och slog poängrekord i serien, ett välbehövligt miljonregn väntade och en plats i svensk hockeys finrum SHL. Istället får klubben nu med största sannolikhet spela i Hockeyallsvenskan även nästa säsong.

Ytterligare ett exempel en division ned är Väsby Hockey som sedan säsongen 1987/1988 hade sin bästa chans att nå Hockeyallsvenskan efter alla år i division 1. Väsby vann hela serien och skulle nu kriga sig till en plats i Hockeyallsvenskan, nu efter över 40 matcher och hundratals träningar och uppoffringar får laget inte ens en chans att ta sig upp. Detta kanske inte låter så hemskt innan man faktiskt får träffa spelare som tillhör dessa lag. Jag träffade nyligen min kusin som spelar i Väsby, en av de gladaste och mest positiva människor jag känner. När vi pratade om detta fick han inte fram ett enda ord, hans blick var tom och intetsägande. Hans ansiktsuttryck summerade nog hur samtliga spelare i dessa drabbade klubbar känner för tillfället. Gör om, gör rätt. Låt lagen som faktiskt har strålande säsonger bakom sig gå upp en serie och utöka i sådana fall antalet lag om nu ledningen för svenska hockeyförbundet inte vill degradera lag.

Sammanfattningsvis, besluten som har tagits går att förstå och respektera på ett mänskligt plan men när det gäller det sportsliga handlar det om bottenlös orättvisa.