KALMAR. Mitt i Kalmar ligger den stora gula byggnaden. Det är det första du ser när du kliver av tåget, Kalmars anstalt. Sedan många av oss flyttade hit har vi undrat vad som egentligen pågår där inne. Rykten om vilka brott de intagna begått eller om rymningar från anstalten har diskuterats sedan man flyttade hit.
Det är en solig men kall dag när jag besöker anstalten. Det är första gången jag befinner mig på en plats som denna och jag går genom grind efter grind och dörr efter dörr. Den första tanken som slår mig när jag korsar gården är de som går samma väg, fast för sista gången på länge. De som ska spendera en viss tid här utan friheten att lämna eller träffa sin familj. Innan jag officiellt befinner mig i anstalten står jag i en liten hall där jag får lämna ifrån mig mobilen. Jag hinner inte se mycket på vägen till konferensrummet förutom hallar och trappor. På vissa sätt tycker jag att det liknar en skola, förutom alla galler och säkerhetsåtgärder. Personalen vi möter på vägen hälsar trevligt och ler.
Carl-Henrik Karlsson och Marcus Johansson är båda kriminalvårdare och har arbetat på anstalten i flera år. En typisk arbetsdag för dem låter inte helt annorlunda från vilket jobb som helst. De intagna på anstalten kallar de för klienter. Morgonmöten, frukost och klienterna har sedan arbetsplikt i ett antal timmar om dagen. Arbetsuppgifter inkluderar montering, förpackning och service. Utöver det har de intagna på anstalten fritid som kan bestå av gym eller promenader. På kvällarna låses de in och får sitta där i upp till tolv timmar.
Det är högt tryck på kriminalvården nu och av de 57 platser som finns i Kalmar är alla fyllda. Anstalten tillhör säkerhetsklassen två, vilket är den lägre säkerhetsklassen. Det innebär att det är en sluten anstalt, men det tillhör inte den högsta säkerhetsklassen där de mest riskfyllda intagna sitter. I Kalmar finns det inte någon uppdelning och det är alla typ av brottskategoriseringar bland de intagna.
– Det är allt från 14 dagar till livstid här inne, säger Marcus Johansson.
Något jag undrat länge är hur klienterna känner om att de befinner sig mitt i staden. Känslan att se människors vardag i friheten, medan man själv sitter inlåst.
– De flesta uppskattar det skulle jag säga. Speciellt under sommaren gillar vissa att höra musiken och människorna, men andra tycker så klart att det är jobbigt när friheten känns så nära, säger Carl-Henrik Karlsson.
Anstalten som är den äldsta i landet som fortfarande används, byggdes när stadskärnan låg i vad som nu kallas för gamla stan.
– Det är egentligen staden som är byggd runt anstalten och inte tvärtom, berättar Carl-Henrik Karlsson.
Den bild jag har av svenska anstalter, jämfört med det jag sett i amerikanska dokumentärer, är näst intill lite hemtrevlig och mysig. Inte något som kanske anses ett straff, men till och med en förbättring för vissa.
– En frihetsberövning är en frihetsberövning, oavsett hur mjuk kudden är, säger Carl-Henrik Karlsson.
Efter besöket har jag en klarar bild av vad som egentligen pågår i den stora, gula byggnaden mitt i stan. Ryktena som sprids om anstalten stämmer inte alltid och de som sitter där har också rutiner som inkluderar frukost och jobb. Att det inte ser ut som i amerikanska dokumentärer, men att det fortfarande är en frihetsberövning för de som lever där.
Trots de besvarade frågorna finns det fortfarande något mystisk känsla kring anstalten.
Vill du se mer om Kalmar anstalt kan du göra det i vår webb-tv.
