David Elm: ”Då låg jag på sjukhuset i flera dagar”

David Elm framför ingången till IFK Bergas hemmaplan Bergaviks IP.
David Elm berättar att han vill ta efter sin tidigare tränare, Roy Hodgson, i sitt ledarskap. Foto: IFK Berga

Fotbollsspelaren, Kalmar FF ikonen och n äldsta brodern av skaran Elm, berättar om sin karriär. En karriär som innehöll två SM-guld, en brödrakamp, drivkraften att lyckas, proffstiden i Premier League och skador. Dessutom berättar David Elm om hur mycket han ser upp till Roy Hodgson.

David Elm föddes i byn Broakulla mellan Kalmar och Växjö som den äldsta i en brödraskara på tre. Han inledde sin karriär i närliggande Johansfors IF där han gjorde debut i A-laget som 14 åring i division fem när han bytte av sin pappa Johnny. Det var mycket idrott genom hela uppväxten och eftersom dem var tre idrottande bröder så fanns det alltid någon att spela med, berättar David. Därefter tog karriären fart, det blev flytt till Helsingborg IFs akademilag kombinerat med gymnasiestudier.

”Jag var i division fyra som 21-åring.”

– Jag fick kraftig hemlängtan nästan direkt och mådde under en period inte så bra psykiskt. Så jag beslutade att hoppa av efter ett och ett halvt år och gick då klart gymnasiet i Nybro, samtidigt som jag spelade i Nybro IF och senare i Emmaboda IS i division fyra. Men jag funderade på att lägga av, så där kan den först motgången, säger David Elm.

Dörröppnare

Men därefter gick det snabbt.
-Jag minns inte riktigt hur det gick till men där på sommaren 2004 så hamnade jag i kontakt med Falkenbergs FF som då spelade i superettan. Det blev lite som ett vägskäl om jag skulle stanna kvar i Emmaboda eller ta chansen. Dem bjöd ned mig på provspel i en vecka och det gick väldigt bra. Så där kan man säga att karriären fick sig ett lyft. Det blev lite av en dörröppnare, säger David Elm.

Drivkraften

Efter två och ett halvt år i Falkenberg med tio mål som bäst blev det dags för en större scen. Kalmar FF hörde av sig inför säsongen 2007 och då återförenades David med båda sina yngre bröder för första gången sen juniortiden i Johansfors.

-Där fick vi alla ett lyft tror jag. Att få den här tjurigheten, ilskan och viljan i en brödrakamp på varje träning gjorde att vi sporrades extra av varandra, till att ta nästa steg. Jag tror att den här brödrakampen har hjälpt oss under karriären. Det är nog det som varit vårt karaktärsdrag och framgångsfaktor, att vi aldrig är nöjda. Men ibland kan tjurigheten tyvärr ha ställt till det, att man har tjurat för länge och det lett till konflikter, berättar han.

Sedan oktober är David Elm huvudtränare för IFK Berga. Här sitter han framför klubbens ”Wall of Fame” och kanske får vi se Elm själv där. ”Nej, det tror jag inte. Då måste jag nog spela några match och det är inte alls troligt.” Foto: Viktor Svensson

Kalmar FF

Säsongen 2008 var en väldigt bra säsong för KFF inom seriespelet, de vann sitt första SM-guld i föreningens 98-åriga historia och David Elm spelade i 27 av lagets 30 ligamatcher och bidrog med sju mål.

-Det var den bästa säsongen när jag blickar tillbaka. Att få vinna med KFF var fantastiskt för hela omgivningen och så här nere och även Svenska Cupen vinsten.

Fulham

Men när lite mindre klubbar vinner så lämnar oftast de större spelarna, så även med KFF. Bröderna Viktor och Rasmus lämnade för Holland och David för Premier League klubben Fulham.

-I Fulham kom den stora utmaningen, allt var olikt i jämförelse med allsvenskan och Kalmar. Det fanns alltid några tränare som kunde hjälpa en med extra träning. Allt var så proffsigt, en sån grej att vi alltid flög till matcherna och hade enskilda hotellrum. Hemma delade vi rum med typ tre stycken och åkte jämt buss, förklarar han.

Tiden i Fulham blev dock inte så lyckad till en början. Efter att ha gjort debut och fått lite sparsamt med speltid blev han förpassad till bänken och senare läktaren. En del hade säkert med att göra att han kom sent till en samling mitt i vintern, på grund av vinterväglaget.

”Bilen jag hade fått låna hade sommardäck mitt i vintern.”

– Jag kan berätta en rolig anekdot, jag hade bråttom till en matchsamling och hittade inte mina skor. Det här var precis när jag hade kommit till klubben så man ville ju inte göra bort sig. Då visade det sig att en av tränarna redan hade packat ned dem. Så det kom lite som en chock. Man tänkte liksom, oj är det så proffsigt här, berättar David.

-En annan grej var en borta match i Europa League i Turin, vi skulle möta Juventus och hade checkat in på hotellet och skulle gå och äta middag, buffé. Det var kvällen innan matchen och jag skulle ha spelat. Men du vet, som svensk vid en buffé. Det fanns ju hur mycket gott som helst. Men jag åt något dåligt kött och kände direkt att det var något som var fel. Därefter låg jag på sjukhus i flera dagar. Men återhämtade mig ändå ganska snabbt efter det och vi vann matchen.

”Hodgson var väldigt omtyckt av alla.”

I Fulham hade han Roy Hodgson som tränare. Roy Hodgson har tidigare varit tränare i Halmstad och Malmö här i Sverige och dem pratade ibland svenska med varandra. David ser upp till Hodgson väldigt mycket än idag.

-Hodgson var en väldigt duktig ledare, han hade koll på alla och såg alla men samtidigt var han väldigt sträng och tydlig med vad han ville ha ut av sin omgivning. Han pratade lite svenska ibland med oss i truppen som var från Norden. Väldigt omtyckt. Det är lite det ledarskapet jag vill ta efter nu när jag är tränare här i IFK Berga.

Hem till Sverige igen

Säsongen 2011 blev det sen Sverige igen, men inte Kalmar utan Borås och Elfsborg. En sejour som mestadels innehöll skador men ett SM-guld till kunde han knyta till sig.

-Det blev inte riktigt som någon av oss hade tänkt på grund av skador och så. Sen klarade inte riktigt min kropp av att spela plastgräs. Därefter kändes det rätt att flytta hem till Kalmar. Jag fick förtroendet att vara lagkapten i tre säsonger men även den tiden innehöll mycket skador. Bland annat en kraftig hjärnskakning från 2015 som jag fortfarande har lite sviter kvar ifrån. Lite ljus och ljudkänslig. Men ingen större fara, berättar David.

Efter säsongen 2017 beslutade David sig för att lägga skorna på hyllan och dra sig tillbaka från den professionella scenen.

-Jag kände mig klar med fotbollen, kände inte det där suget eller motivationen som behövs längre, jag hade tröttnat. Så då tog jag ett uppehåll och lade ned allt med fotbollen ett tag, och det hade egentligen fortsatt om det inte var för att IFK Berga kom och erbjöd mig en tränarroll nu för ett halvt år sedan ungefär.